Ursäkter.

Jag tänkte på det innan idag när jag skulle vila, som alla gånger när jag vilar kommer jag på perfekta ämnen att blogga/skriva om men såklart när jag vaknar till liv har jag glömt vad det var som var, såklart, men det här kommer jag iallafall ihåg. Förresten var det ett jävla ståhej att skriva iallafall för min L-knapp är cp.

Det som jag tänkte på var iaf att folk alltid kommer med en massa ursäkter om varför de beter sig illa - som då ska rättfärdiga deras beteende. Det kan vara vad som helst men oftast handlar det om någon slags diagnos de har/tror att de har/vill ha/säger att dom har - MEN oftast har de ingen aning om vad deras "diagnos" innebär och det är ganska lätt att känna igen dessa små "fakes" och idioter. Här är typiska fraser jag har hört i mitt liv och som jag nu ska "debunka" eller ja - säga emot och ge min åsikt.

1. "Jag får vara arg på dig för ingen anledning för jag har ADHD"

Läs symptomen på ADHD. Sen kolla igen. Känner du igen det? Nej. 

2. "Jag får säga elaka saker till dig för jag har ADHD"

Det finns aldrig någon acceptabel ursäkt för att säga elaka saker, that's it.

3. "Jag kom inte till skolan idag för jag missade bussen"

Jag har aldrig förstått den ursäkten såvida man inte bor jättelångt ifrån skolan - för bussarna går varje halvtimme.

4. "Min hund åt upp min läxa."
Du har ingen hund, you idjut. Och ditt marsvin med halvskabb gillar inte o äta papper.
5. "Jag har den-o den-o den-o den diagnosen för han dumpade mig."
MEN, VA? NEJ. Du kan inte få schizofreni, borderline eller någon annan personlighetsstörning eller liknande bara för ditt cp till ex dumpade dig?! Det ligger en heeeeeeel del mer bakom. Åh... Dessa små... människor...
6. "Jag är bara ärlig."
Ah men ditt kött - om du ser någon som du tycker är riktigt jävla ful så går du fan inte fram o säger det. Eller säger det till någon annan i närheten lite sådär... väl högt så personen du pratar om hör det. Eller till någon som du vet går o berättar vad du sagt för personen det handlar om efteråt. 

Och till sist vill jag bara säga... den roligaste jävla ursäkten jag har hört är... håll i er... "för jag har --- som stjärntecken"... xD 

Skinnväst.

Alltså hur fan kan man gå runt med skinnväst och rutig skjorta? Mer dräng eller bonne blir det ju inte.

Vad?

Undrar ofta var gränsen går när det gäller bloggande. Vad får man skriva om, vad får man inte skriva om? Vad är för privat, vad är så oprivat så att det blir ointressant? Hm. Vem vill läsa om någons vardag om man inte klämmer till lite extra, en liten twist i det tråkiga? För let's just face it, alla har en tråkig vardag - egentligen. Spelar ingen roll om man ljuger, det blir nästan roligare då. Ska vi testa?

Vad jag har gjort idag:
Idag vaknade jag av att telefonen ringde och mamma sa att jag hade tvätt-tid. Sen somnade jag om utav misstag och missade tvätt-tiden. Sen vaknade jag igen och Crippe kom hit. Vi kollade på Skins. Sen åkte han hem. Nu sitter jag här.

FYFAN va intressant! FYFAN vad roligt o läsa! Nej.

Vad jag har gjort idag med en extra twist:
Idag vaknade jag av att telefonen ringde och jag kände hur min dödslängtan kom fram. Har förresten tänkt på det att man aldrig borde ha en bra låt som ringssignal eller alarmsignal för varje gång man hör den låten igen så kommer man koppla den låten till pain and agony. Jag hade tydligen tvätt-tid som jag missade, det sög ju ganska hårt.
Somnade om igen och det var faktiskt helt okej med tanke på att jag vaknade vid 5 med en jävla mensvärk som fick mig att halvt lipa av smärta. Blir så jävla sur på min livmoder. Kan inte den gnällande jävla horan bara acceptera att NEJ det blev inget barn den här månaden heller och det är ju inte direkt första gången den blir sådär besviken, så snälla sluta whina och bara face the fact. Måste horan få mig att lida som ett spetsat djur bara för jag var duktig och inte blev med barn för tidigt? Usch.

Sen kom Crippe hit och vi kollade på Skins. AYE WHAT'S POPPIN BABYLOVE? Kenneth, underbart. Han borde ha lite större roll. Galna negrer med jamaikansk brytning är alltid intressanta. Skrev jag det rätt nu? Jamaikansk? Vetifan, who cares?

Sen när Crippe hade åkt så hörde jag ett buller utanför fönstret sen lös hela rummet upp som om det vore dag igen. Jag blev helt sjukt rädd. Fönstret öppnades och tre maskerade män ålade sig in och stal mina trosor (?) och sa att de behövde dom för ett experiment som kunde rädda mänskligheten. Sen försökte de spruta i mig någon gas för att jag skulle glömma händelsen, men de missade min mun. Jag har absolut ingen aning om vad som hände men fan, läskigt var det.

Nu äter jag ostbågar och dricker cola. Ska kolla på mer Skins! Toodles!

Roligare o läsa? Oh yes indeed.

Asså.

Vissa människor tror visst att bara för att man är överdramatisk/överkänslig osv så är det man känner inte äkta.

Så vadå. Om jag känner mig superstressad över allting trots att jag ligger hemma och inte gör särskilt mycket egentligen så betyder det att jag inte känner mig superstressad?

Jag vet väl vad jag känner och jag vet väl att jag inte hanterar stressen sådär jättebra direkt men bara för det så betyder det inte att mina känslor inte är äkta. Jag kan ligga i sängen och inte göra ett piss på hela dagen och ändå känna stressen i bröstet och därför inte kunna slappna av överhuvudtaget. Alltså gav det inte mig någonting alls att ligga hemma och måste därför ligga hemma igen, eller bara ta tag i saker... men det är jag ju jävligt sämst på också.

Jag själv och flera jag känner har en tendens att överdriva när det gäller vissa känslor och händelser, och bara för det blir vi inte alltid tagna på allvar utan folk ignorerar helt enkelt vad vi känner bara för att de själva inte känner likadant. Ska det vara så jävla svårt att kunna tänka sig in i någon annans situation? Ska det vara så jävla svårt att acceptera att det finns dom som känner lite mer eller lite mindre än du själv? Som tur är har jag ingen som helst anledning att skriva detta för ingen har klagat på mig den senaste tiden men jag kan tänka mig att folk TÄNKER det...

Jag är iallafall glad att jag är omringad av människor som förstår mig för det mesta och som är mogna nog att kunna se in i min situation och som tack för att de är så underbara ska jag göra samma sak mot dom. Alltid. Ska aldrig mer vara nära människor som är trögsynta och idioter, nae.

Douchebags.

Förstår inte varför människor ska låtsas som att de bryr sig fast de inte give a rats ass about anything utan bara vill se bra ut inför sig själva och låtsas som om de är bra människor fast de är douchebags.

Förstår inte varför människor ständigt ska ljuga för mig och sen vara helt öppen med det på internet och tro att jag inte märker att de ljugit för mig.

Grow a fucking braincell, my friends.

En annan sak jag inte förstår.

Varför folk säger "inte för att vara elak/sån/taskig MEN" och sen säger något taskigt. Typ "inte för att vara taskig men den tröjan är inte snygg på dig" eller liknande... Nae jag förstår det fan inte.

Då behöver man ju inte säga någonting alls... eller omformulera det "du är finare i den andra tröjan."

Guys and emotions.

Jag förstår inte varför killar/män tror att det är tufft att inte visa känslor och vara känslokall :S aldrig förstått och kommer nog aldrig förstå heller.

La upp detta ärendet på facebook och fick ganska intressanta svar.

"För att det genom alla tider har attraherat det motsatta könet"

"för det är helvetes massa lättare :P"

De tycker inte de är tufft utan de vet bara inte hur man visar känslor"

"Det är väl the grottmänniska inside som talar, visar man sig svag så blir man utstött. Man måste väl visa att man kan leda och skydda "flocken" eller nått... Helt klart ett betéende som inte passar in i dagens samhälle men som endå hänger kvar antar jag."

Monkeys.

Bara jag som inte förstår varför folk tycker att apor är söta?

Speciellt orangutanger och shimpanser... De är ju helt fruktansvärt fula. Det finns inget gulligt med skrynkliga, halvhåriga, skrikande minimänniskor med helt sjukt konstiga armar/ben/händer... Tyvärr... :/