Ordspyor.

Från min fina vän Malins facebook: ”Åh va trött man blir. Jag pallar inte ens ta upp diskussionen men om alla andra får skriva sin åsikt så har ni min varsågod (nej, jag kommer inte sitta och diskutera med er för det kommer inte leda någon vart):
För det första om ni nu ska bli arga varför i helvete blir de flesta arga på invandrarna och inte politikerna?

För det andra insatserna för att hjälpa invandrarna ta körkort har pågått i Laholm sen 2007. Under denna tiden har 29 st fått tagit körkortet och nej det är inte så att de får fortsätta och fortsätta försöka ta körkort utan de får x antal chanser. Utav de här 29 har 20 st satt i arbete och 13 st har nu jobb idag. De är inte heller en massa extra pengar som läggs ut, utan de pengarna skulle redan gå till liknande ändamål.

Sverige är så ett så stolt land över att de hjälper människor men ändå så blir folk så förbannade för att deras stackars skattepengar går till att hjälpa människor som har svårt att få jobb.

Men vet ni vad? det finns bidrag som låter funktionshindrade få en bil OCH skaffa körkort. Fyfan, dem jävlarna. Samt till barn med sjukdomar som ADD osv. Det är ju med lite orättvist att inte någon med några problem alls inte får körkort medan folk med funktionshinder, de med sjukdomar, de som inte haft bra förutsättningar får det...eller? Nu menar jag såklart inte att invandrare är de enda med dåliga förutsättningar, men vafan de har då inte samma förutsättningar som svenskar.”

Håller med henne så mycket, hon är så klok min Malin, och många pratar om att det inte finns arbeten pga invandrarna, men det finns faktiskt en del arbeten men många svenska ungdomar idag är så förbannat kräsna att de ska inte nöja sig med att jobba upp sig inom ett jobb eller jobba upp sig till ett bättre jobb osv - utan ha det bästa direkt - för de har inte behövt kämpa för någonting tidigare och helt plötsligt behöver det de. Och är det inte isåfall bra att man kan har rätt att få bidrag om man har dessa problemen - Sverige tar ju hand om sina arbetslösa bara det att arbetslösa kanske inte har råd med lika mycket nöjen som arbetande. Det jag ser som ett större problem är inte att det inte finns några jobb utan att de som redan har jobb får sparken pga nedskärningar.

Samma gäller att ungdomar idag tycker att det är en självklarhet att de ska få jobb så fort de tagit studenten och att de inte ska behöva plugga vidare men jag ser det som en självklarhet. Om man pluggar vidare på högskolan får man lättare jobb, också.Har man även praktiserat tidigare har man också lättare att få jobb och praktikplatser är något man kan ha vid sidan av medan man går i gymnasiet, under gymnasiet får man tid till praktik också men ungdomar ska inte ”jobba utan att få betalt” men de får betalt – i erfarenhet som kommer hjälpa dom få jobb i framtiden. Visst det är lite svårare att få jobb idag än tidigare men det är möjligt, man måste bara inte ge upp och fortsätta kämpa och alla behöver kämpa idag för att få något, även invandrarna. De får inte allting serverat på silverfat framför sig utan de har en historia de också, och ofta inte en särskilt trevlig sådan. Sen är det ju även folk som kommer från andra länder som t.ex. Tyskland och Storbritannien som också får samma bidrag och hjälp till studier i svenska språket som andra men det är ingen som skyller på dessa utan de ska bara skylla på de från LD-länder.

Sen tycker ju jag personligen att det är väldigt tråkigt att de som har högre arbeten utbildade i sina egna länder kommer hit - och måste göra om sin utbildning eller jobba inom lägre betalda arbeten.

Och om någon nu faktiskt lagt märke till att jag inte hade dessa åsikterna tidigare så kan jag tillägga att det endast handlade om grupptryck från min omgivning som inte delade min syn på att vara lite mer mänsklig och sympatisk gällande invandrare osv - och för att jag är en jävla pussy som inte vågat stå för min egen åsikt fram tills nu och de/den som fanns i min omgivning tidigare var VÄDLIGT pushy, väldigt trångsynta och väldigt... ja... irriterande, bortskämda, hjärntvättade, rasistiska och ointelligenta. Sorry.

Alltså.

Vissa människor tror visst att bara för att man är överdramatisk/överkänslig osv så är det man känner inte äkta.

Så vadå. Om jag känner mig superstressad över allting trots att jag ligger hemma och inte gör särskilt mycket egentligen så betyder det att jag inte känner mig superstressad?

Jag vet väl vad jag känner och jag vet väl att jag inte hanterar stressen sådär jättebra direkt men bara för det så betyder det inte att mina känslor inte är äkta. Jag kan ligga i sängen och inte göra ett piss på hela dagen och ändå känna stressen i bröstet och därför inte kunna slappna av överhuvudtaget. Alltså gav det inte mig någonting alls att ligga hemma och måste därför ligga hemma igen, eller bara ta tag i saker... men det är jag ju jävligt sämst på också.

Jag själv och flera jag känner har en tendens att överdriva när det gäller vissa känslor och händelser, och bara för det blir vi inte alltid tagna på allvar utan folk ignorerar helt enkelt vad vi känner bara för att de själva inte känner likadant.Ska det vara så jävla svårt att kunna tänka sig in i någon annans situation? Ska det vara så jävla svårt att acceptera att det finns dom som känner lite mer eller lite mindre än du själv? Som tur är har jag ingen som helst anledning att skriva detta för ingen har klagat på mig den senaste tiden men jag kan tänka mig att folk TÄNKER det...

Jag är iallafall glad att jag är omringad av människor som förstår mig för det mesta och som är mogna nog att kunna se in i min situation och som tack för att de är så underbara ska jag göra samma sak mot dom. Alltid. Ska aldrig mer vara nära människor som är trögsynta och idioter, nae.

Saknad?

Ibland kan man tro att man saknar någon, bara för att man är så van vid att ha den personen omkring sig hela tiden. När man sedan förlorar kontakten med den här personen man brukade prata med/vara med hela tiden så uppstår en känsla som kan tas som "saknad" fast det är det inte. Det handlar bara om ovana. Man kan säga att personer kan bli ett beroende. Man KAN bli beroende av personer.

Eller man kan jämföra det såhär också. Om man är van vid att alltid ligga på höger sida i sängen så upplever man när man ligger på vänster sida, att det blir svårare att somna och man kan få ångest och "SAKNA" högersidan. Nej, det är inte saknad, det handlar om VANA. Det handlar bara om att vänja sig vid att ha ett liv utan den här personen/personerna. Det är skitsvårt att lära sig byta sida i sängen, det är lika svårt att vänja sig att leva utan en person man är van vid att leva med... Men DET GÅR - JA DET GÅR! VARFÖR fattar folk inte det här?! Det går att gå vidare, men det är ingenting som tar bara några dagar, det går inte att ersätta en känsla med en annan (det är ju jag expert på annars), du kan få för dig att du saknar den här personen eller personerna men det gör du inte, egentligen.

Och just det: There's a difference between caring for someone and being obsessed. / ItsKingsleyBitch

Och... jag saknar faktiskt vissa personer och då handlar det om riktig saknad.

För att folk ska bli nöjda.

Jag kan börja nu med att säga att jag VET att det finns en jävla massa folk där ute som inte tycker om mig för den JAG är - det finns alltså dem som inte tycker om min personlighet eller hur jag beter mig. Jag är helt okej med det. Man behöver inte älska varje människa/djur som går på jorden och man behöver inte vara vänner hela tiden, alla är olika och har olika smak och precis som det finns folk jag inte tycker om så finns det folk som inte tycker om mig. Jag har accepterat det här faktumet för längesen och det är ingenting som jag ligger o grubblar över på natten. "Varför tycker han/hon inte om mig... varför vill inte han/hon vara min BFF?" jo för jag vet att vissa människor tycker helt enkelt inte om mig.

Det enda problemet jag har med just det här ämnet är när dessa människor ständigt vill påminna mig om att de inte tycker om mig. Okej, du irriterar dig på mig, det är okej, men måste du säga det till mig? Om jag hade frågat "irriterar du dig på mig?" så självklart ska du svara ja om så nu är fallet men om jag inte frågar så vill jag inte veta. Det är inte heller så att jag är dum i huvudet och inte förstår dina signaler. Folk peakar gärna varandra på ett småelakt sätt för att få ur sig aggressioner - speciellt på internet eftersom de är så jävla fega IRL och inte vågar stå för vad de har sagt face to face med mig. Men eftersom jag inte är den som är långsint eller trångsynt så är jag inte den som jämt ska dra upp gamla bråk från 2007 när man träffas igen 2011 eller inte går vidare ifrån saker o ting.

To make things clear kan jag för skojs skull rada upp mina negativa egenskaper så att folk kan sluta berätta om dem för mig som om jag inte har någon aning.

1. Jag kan ofta vara en olidlig besserwisser. When I'm right I'm right och vem gillar att bli ägd och få reda på att det man hållt fast vid är rätt är fel? Då kan jag bli jävligt tjurig och jag leker ofta fröken eller "mer mogen" än vad jag är. Jag har fått höra att jag jämt tror att jag vet allt och ja så kanske det är - jag tror ofta att jag är mer erfarenhet och lärd än vad jag är. Jag kan allt. Jag är en liten Hermione helt enkelt.

2. Jag tror att jag är hysteriskt rolig men det är jag inte. Ingen lägger lika dåliga skämt som jag och ingen skriver så korkade saker som jag och tror att jag precis sagt något hilarious. Jag tror att mina facebookuppdateringar ska göra mig känd för att jag är så otroligt rolig, med en sådan humor som folk älskar och framförallt så gillar jag att ofta försöka få uppmärksamhet från andra genom att vara "rolig" dvs töntig eftersom jag bara påminner om en 55-årig farsa med backslick som vill vara hipp.

3. Jag är en dålig förlorare och en mallig vinnare. Jag förnekar det inte iallafall som många andra i min närhet, haha. Jag hatar att förlora i spel och gör det ofta eftersom jag suger i allt som har med spel/sport o göra. När jag strik'ade 2-3 gånger på raken på B&B efter studenten kände jag mig så mallig så det var äckligt, kunde känna hur mitt flin bara retade alla som var i samma rum som mig, men jag kan inte hjälpa det. Det är så helt enkelt.

4. Jag är ganska narcissistisk. Trots att jag har spenderat många år av mitt liv att hata mig själv och min egen existens så har det alltid funnits en liten del som varit sjukt egocentrisk och narcissistisk. Jag vet inte säkert om jag använder rätt ord för det här men jag googlade för att vara säker och jag hoppas det. Det fanns stunder under mina "mörka perioder" då jag trodde att jag var utvald, att det fanns en djupare mening bakom mitt lidande som Gud eller någon annan högre människa lagt ut för mig, att jag var någon väldigt speciell o liknande. Det finns även de stunder då jag kunde beundra min skönhet, och sån har jag alltid varit, och sen helt plötsligt ändra mig och vilja slå sönder min egen spegel för att jag var så ful. Ah just det... det jag ofta fantiserar om när jag dagdrömmer? Framgång, lycka och att jag ska bli hyllad på ett eller annat sätt.

5. Jag är jävligt stökig. Ja alltså inte stökig som i stirrig utan stökig som i "inte ta undan efter sig när man stökat ner" och jag försöker tygla den här egenskapen när jag är hemma hos andra men det är ack, inte alltid så lätt. Jag försöker iallafall vilket alltid är något även om jag ibland misslyckas.

Det finns självklart andra saker folk ofta och gärna säger till mig, som att jag t.ex. är lat eller är snål och lat kan jag väl förstå om folk säger men jag förstår inte grejen med att gå upp ur sängen för ingen rimlig anledning. Att folk kallar mig snål är något jag inte förstår mig på, allvarligt talat. Många vet också att min familj inte heller är snål, jag vet inte hur många gånger mina föräldrar bjudit mina vänner på mat osv. för att de är snälla och INTE snåla och jag lär mitt beteende ifrån dem. Om jag har pengar så bjuder jag och om jag inte bjuder så är det för att jag vet att jag aldrig kommer att bli bjuden tillbaka. Quid pro quo doctor. Jag bjuder gärna mina vänner på grejer och tycker det är grymt kul att köpa presenter osv. till andra, mer roligt till andra än till mig själv och bara för att jag inte tycker om när människor petar i min mat när jag ska äta den så gör det inte mig snål. Det är ett ständigt ämne i min bekantskapskrets som jag gärna skämtar om också - ta inte pommes från Jonna! Nä ta för fan inte mina pommes när jag sitter och äter för jag vill inte ha dina jävla smutsiga fingrar i min mat och jag blir GRYMT stressad när du sitter och tar av min mat när jag är hungrig. Jag förstår inte grejen med att ta av varandras mat, jag har aldrig förstått det och kommer aldrig att förstå det. Det handlar lite om djuriska instinkter och om revir, jag skulle gärna pissa omkring mina pommes om det skulle stoppa folk från att ta av dem. Om någon frågar mig "får jag några pommes" så har jag aldrig någonsin sagt nej utan tagit några pommes och lagt på den personens sida av bordet. (jag säger dock nej till Hampus när han ätit upp all sin mat och därför vill ha lite av mig som inte ätit upp än... men det är en annan sak)

Så. Nu kanske jag kan sitta här i min egen irritation... och det här inlägget skrevs eftersom jag har länge tänkt på att skriva det - det är faktiskt ingenting som hänt som retat upp mig förutom hormoner.

Plastikkirurgi.

Läste precis förra eller förrförra numret av "Söndag" tidningen där de visar "skräckbilder" på Victoria Silvstedt's förvandling från plastikopererad till jätteplastikopererad. De skrev att hon borde akta sig för att inte hamna på skräcklistor som Madonna, Meg Ryan och Joan Rivers. Personligen så tycker jag att hon hamnade på den listan för flera år sen.

Det klart att jag också kan tänka mig att göra ett skönhetsingrepp - alla har säkert tänkt den tanken någon gång. Om det inte kostade så mycket pengar, om det var helt riskfritt, om det inte gjorde ont utan skedde på ett litet trollslag så ja, varför inte? Jag skulle gärna vilja ha större ögon, lite större läppar, smalare ansiktsform och fettsuga bort min dubbelhaka och gärna allt fett jag har på kroppen, lite mindre näsa, lyfta mina bröst och ta bort mina ärr och bristningar. När jag är missnöjd med mig själv är inte det första jag tänker att operera mig annorlunda - men att göra en förändring. Varför ska det krävas förändringar i utseendet för att vara nöjd? Den enda förändringen som behöver ske är synen på sig själv - självförtroendet och självkänslan. För första gången vill jag säga att det inte är utsidan det är fel på utan insidan. Det är sjukt hur man kan operera sig annorlunda och det är oftast inte en operation som krävs utan bara en spruta med gift. Det är fruktansvärt hur långt människor är villiga att gå för skönhet.

Det känns inte rätt för mig att säga att plastikkirurgi bara gör människor fulare - för det finns dem som faktiskt inte sett så bra ut från början och sen blivit snygga med plastikkirurgi - det känns verkligen JÄTTEHEMSKT att skriva det men alla tänker det - för det är sant. Men bara för att det är sant så ska det inte behöva ske. Man ska inte behöva operera sig för att känna sig bra för då spelar det ingen roll vad man gör - man blir aldrig nöjd ändå.

Om vi ska ta ett svenskt "skräck"exempel så är väl Kissie den bästa att nominera - hon var så missnöjd med sig själv att hon blev någon annan. Det känns dock inte rätt att säga henne som exempel eftersom hon inte OPERERAT sitt ansikte någon gång. Det går rykten om att Ana Gina har gjort en näsoperation - och därför är hon egentligen värre än Kissie - men det är ingen som pratar om det eftersom skillnaden inte är lika stor. Det är fel att människor ska döma Kissie och inte andra som gör samma sak - eller värre saker. Om jag hade sett Kissie som hon såg ut innan och sedan utan att följa hennes blogg eller veta vem hon är - träffade henne igen så skulle jag inte känna igen henne. Däremot har inte Kissie gjort några operationer förutom sina bröst. Hon har justerat sitt ansikte - ja - men det var såoppas längesen att det de sprutat in har försvunnit av sig själv nu. Det enda hon har kvar är sina stora läppar men hon har inte lyft ögonen eller gjort något annat utan resten fixar hon med smink och photoshop. Kissie har aldrig förnekat att hon använt botox/macrylane eller vad fan det heter och det är väl därför alla tycker hon gör fel. Tycker nästan det är bättre att vara öppen med det för då ser man verkligen vilken skada plastikkirurgi gör.

Förresten... Är det inte otroligt hemskt hur fin Kissie var innan om man jämför med hur hon ser ut nu? :/ Tycker bara det är synd - jag tycker bara synd om henne... Går ju inte känna igen henne - kolla dessa före och efter bilder.

Edit: Kom på att hon fettsugit låren också.

Kungarna av Tylösand.

Jag kollar aldrig på realityprogram och liknande för det är det värsta jag vet - speciellt Big Brother och Paradise Hotel men när Kungarna av Tylösand visades så var det något annorlunda, kanske för att det är här i Halmstad, men ändå. Det är bättre intriger, programmet är uppbyggt på ett bättre sätt, bättre filmat och det händer alltid något och för det första är det INGA kärleksintriger som jag bara hatar. Inget snyft hit och dit utan bara en massa "idioter" som super och goar sig en hel månad.

Min favorit är lätt Rang för han är så sjukt galen, Miss Cami för att hon är så jävla skärpt, hon är den klokaste i huset och påminner (faktiskt underligt nog) ganska mycket om mig själv men ändå gillar jag Jockiboi för han är så... speciell, haha! Har länge planerat att göra en "best of Jockiboi" video och en dag ska det fan hända! Kanske inatt? Sov ju till halv fyra idag så kommer ju inte sova gött inatt inte... kanske - hade varit skoj. Har ju ny dator också så inga skumma saker som cpar sig (förhoppningsvis) ...

Nu ska jag sörja över att jag åt upp mina popcorn för snabbt och dricka te.

Internet-hat, lol.

Det går inte in i min hjärna hur man kan skriva såhär till andra människor oavsett vad de har gjort eller inte gjort. Det är så oförståeligt för mig att vara elak eftersom jag kan, faktiskt, helt ärligt säga att jag aldrig varit elak mot någon (nu säger vi såhär då, jag har aldrig varit elak mot någon som inte varit elak tillbaka) och jag har aldrig någonsin förstått grejen med att skriva elaka saker på INTERNET - anonymt dessutom. Om det kommer fram någon till mig på stan och säger "fyfan vad äckliga dina armar är" så kan jag enkelt skratta och gå därifrån eller helt enkelt säga som jag tycker att "ja, det tycker jag också" och ändå beundra den här personen för att denne vågar gå fram till mig och säga vad han/hon tycker. Men jag kan inte känna något annat än "pity" när det gäller såna som sitter framför en dator och mobbar andra människor som de inte ens känner, endast baserat på deras internet-profil. Jag är inte alls likadan på internet som jag är i verkligheten och det är väl just det som är grejen. Man vågar så mycket mer när man sitter skyddad framför en dator. Det som jag också finner är lite roligt är att de som mobbar andra på internet gör det anonymt och om de inte gör det så går de endast på dem som bor flera mil bort - för att undvika irl konfrontation?

Hur modig är man egentligen när man SKRIVER elaka saker PÅ INTERNET? Allvarligt, jag sitter här och flinar för jag bara tänker på hur FEGT det är. Det är just därför jag inte längre tar åt mig när någon skriver något negativt om mig eller till mig på internet. Jag brukar också se det på det här sättet... När du älskar någon så gör du ju allt för att få dennes uppmärksamhet? Du skriver kärleksförklaringar på bilddagboken, privata meddelanden på facebook, skriver om honom/henne i din blogg och du får inte ETT ENDA svar tillbaka från personen du älskar. Hur känner du dig då? Hur mår du då? Du mår skit och du ligger ledsen ett tag men när personen inte visar något intresse så ger du upp och går vidare. Det är SAMMA SAK med de som hatar dig - de kommer att tröttna och må SKIT när du inte bryr dig. De vill bara ha din uppmärksamhet och få må lite bättre med sig själva, få lite mer självkänsla, känna att han/hon betyder någonting som får respons på INTERNET. Lol, det låter ju helt otroligt roligt när man tänker på det såhär.

Det fanns ett tag ett par tjejer (har funnits flera, faktiskt två fall där de som ringde talade grov skånska men ändå) som brukade ringa till mig dolt nummer och prata med GROV skånska (haha!) och då brukade de säga att jag var äcklig, att jag var en jävla emo, att jag skulle ta livet av mig, skära mig osv. De första gångerna de ringde blev jag jätteledsen och bröt i stort sett ihop men fjärde och sista gången de ringde var jag på ett bra humör och bestämde för att skoja till det med dem. De ringde, pratade med sin grova skånska (läs citaten med grov skånsk dialekt i huvudet så blir det mycket roligare) "sitter du och skär dig eller?" jag svarade "jajamen här sitter jag med en kökskniv och skär upp mina handleder, buhu buhu" och de blev tysta en stund och svarade sen "ja det gillar du va" jag svarade "ja jag sitter här på min gunga och bara skär mig och jag älskar det, det är så mycket blod överallt" och dom svarade då "det finns väl ingen kille som vill ha dig. ska du inte skära dig lite i fittan också?" jag svarade "ja vilken bra idé det ska jag göra och jag är inte ute efter killar utan tjejer" och de svarade "ingen tjej vill väl ha dig heller när du skär upp din fitta som du gör" jag svarade "åh du skulle bara veta hur många som står på rad för att SLICKA MIN BLODIGA KÖTTIGA SÖNDERSKURNA FITTA" och sen la de (eller jag) på, jag kommer inte ihåg. Sen den dagen har de ALDRIG ringt mig igen. Det fungerar alltid att skoja till det, dessutom blir det mycket roligare då.

Jag har valt att vara ärlig och öppen på internet, då får jag ta den negativa sidan med det också. Jag tar alla konsekvenserna som följer med det - det måste man göra när man väljer att vara ärlig på internet. Det är ingen idé att gnälla på anonyma kommentarer om man väljer själv att vara öppen med sina känslor - och man kan alltid inaktivera anonyma kommentarer för att undvika nätmobbning. På varje negativ kommentar har jag fått tre positiva, såna som uppmuntrar mig att kämpa, som uppmuntrar mig att försöka och som stöttar mig trots att de inte känner mig. Ahhhh internet, AJ LOEVS JU.

Anyway - jag ogillar nätmobbning och de som är "tuffa på nätet" för det är egentligen det mest patetiska man kan göra, det är mer "tufft" att slå ner någon isåfall - om någon utav dem som skrivit elaka saker till mig hade kommit och slagit mig så hade jag beundrat dem för att de vågade. Men det har aldrig hänt... tyvärr... för människor är alltför fega idag. I pity you.

Fördomar emot "såna som mig."

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12872628.ab

Han är fembarnspappa och sedan åtta år SO-lärare på högstadieskolan Vasaskolan i Skövde. Att hans armar är täckta med surrealistiska tatueringar, att hans byxor har Gällivarehäng och att hans örsnibbar är uttöjda av stora ringar har varken elever, föräldrar eller kollegor brytt sig om.

– Jag tror inte ens att någon har tänkt på hur jag ser ut, säger han.

Tills en dag i februari.

När pensionären och kommunpolitikern Sture Grönblad (MP) besökte skolan och åt lunch i skolmatsalen.

Där fick han syn på Sam Aalto – och flög i taket.

”Får en lärare se ut så där?” undrade Sture Grönblad förskräckt.

Jag är så trött på dessa förbannade fördomar vissa människor har. Hur kan man ifrågasätta en persons arbetskompetens bara för att denne har tatueringar och en annorlunda personlig stil?

Jag personligen ska ALDRIG NÅGONSIN släppa min stil bara för ett jobb, aldrig. Vill jag ha blått hår och piercingar så ska jag ha det, det är inte jag som ska ändra på mig utan samhället. Jag kommer troligen att bemötas negativt utav många arbetsgivare, hyresvärdar, föräldrar och liknande bara för mitt utseende. Det ska inte behöva vara så, men det är så och det finns inte mycket mer jag kan göra än att stå på mig och fortsätta vara den jag är. Jag ska inte behöva böja mig för någon annan och för att folk ska sluta ha fördomar mot sådana som mig så måste jag fortsätta vara mig själv. Om jag böjer mig för dem så förlorar jag och de vinner. Mina framtidsplaner kommer att bli ett faktum trots min personliga stil. Jag tänker lyckas trots min personliga stil.

Nu gäller det bara att våga gå i kortärmat och stå ut, det kommer en dag då jag kommer kunna göra det också...

Exorcism.

Mitt stora intresse till exorcism och djävulsk besatthet må låta disturbing, men det är faktiskt otroligt intressant. Såg igår en dokumentär på underbara en och en halv timme om just exorcism. I dokumentären fick man se tillbaka i det förflutna och jag satt som förstenad under hela dokumentären. Mycket utav de fall de tog upp tänkte jag direkt "men det där är ju fake... och det där förstår jag hur de fejkade det" men vissa utav de fallen de tog upp fanns det verkligen ingen förklaring till.

Jag kan inte sluta fascineras utav tanken - att Djävlen själv eller en demon kan sätta sig in i en människas kropp? Det finns så mycket bevis på just detta fenomen och det kanske bara är ett psykiskt tillstånd - men ändå. Det är precis som de säger i "The exorcism of Emily Rose" att en människa kan bli så mentalt övertygad om att denne är besatt så vad är då den enda hjälpen - jo exorcism. Ungefär som de där halvt galna prästerna i USA som utför kanske 10 exorcisms på en dag i en liten kyrka någonstans och så kan vem som helst få "hjälp." De människa är inte besatta utav demoner - de tror bara att de är det men de får ju sin hjälp när de går dit vilket inte riktigt gör prästerna till lurendrejare.

Det debatteras ju lite om sanningen i det hela eftersom det bara är troende människor som blir besatta - men varför skulle demoner ge sig på icke troende? Deras enda syfte är ju att få människorna att tvivla på Guds kärlek och Guds ord - men hur kan en demon få någon att tvivla om denne inte tror på Gud? Så, lol.

Jag tror definitivt att det finns människor som varit besatta utav demoner - men inte utav Djävulen själv för jag tror inte han skulle fokusera på bara en människa utan istället på flera stycken (KRIG OCH MORD!!! woho). Dokumentären gick på History Channel och heter Exorcism - Driving out the devil och är en grymt bra dokumentär - även för de icke troende!

Nemo Hedén anklagad för sexuellt utnyttjande.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article8182591.ab

På Facebook skriver folk om att han är en pedofil - men enligt min åsikt är ingen pedofil. Lagen säger att man inte får ha sex med någon under 15 år och det är fel att ha sex med någon som är i den åldern - om man nu är äldre - men det gör honom inte till en pedofil. Samtidigt tycker jag att Nemo inte direkt är en MILF-hunter eftersom han nyligen hade sex med Paow som är 93a. Han var 22 år inte 42 år och ålders-skillnaden må ha varit 8-9 år men det var ändå frivilligt sex. 14 åringar idag beter sig inte alltid som 14 utan äldre - det gjorde tillexempel jag själv i den åldern. Jag har tidigare bara haft äldre pojkvänner och oftast äldre vänner eftersom jag mognade väldigt snabbt. Nemo verkar inte ha en mental ålder på 23 heller utan på den mentala stadiet så KANSKE de båda var 17 år? Det är ingen som hade brytt sig om något sånt här om man hört det som skvaller om någon man kände men så fort det är något känd så är det plötsligt ännu mer fel än vanligt. Det var ingen våldtäkt och det var inte heller tjejen som anmälde honom utan hennes pappa.

Jag står fast vid att jag inte tycker att Nemo borde få fängelsestraff utan isåfall - samhällstjänst eller dagsböter. Skammen han fått nu är väl straff nog dessutom... och det är inte direkt så att 14-åringen är något offer och det är ingen som vet vem som talar sanning. Det är fel att ha sex med någon som är 14 år när man själv är 22 - det är fel enligt lagen och ganska sliskigt dessutom - men är det något ovanligt eller konstigt? Inte direkt. Hade ett par kompisar som var 15 och 25-26 och hade ett jättestabilt och bra förhållande i flera år och trots ålders-skillnaden ser jag inte något konstigt i det även om det kanske inte är något jag själv skulle kunna göra. Jag anser att man själv bestämmer när man är redo för sex och man får själv bestämma med vem man har sex med.

Jag känner inte Nemo och försvarar inte honom eller ens bryr mig om honom - men jag är så trött på att folk ska uppmärksamma såna här grejer och inte viktigare saker. Om polisen och media hade brytt sig lite mindre om sånt här och mer om riktiga våldtäkter så hade det nog gynnat samhället lite mer. Jag ser inte det här som ett problem för att det händer överallt utan att någon skadas. Folk borde ta det lite lugnt...

Homosexualitet, katastrofer, big bang, förlåtelse.

Jag anser ju mig själv som kristen men delvis "mystiker" eftersom jag inte begränsar mig till att bara tro på kristendomen utan även andra saker som står utanför det. En mystiker är "en människa som i sig själv, genom maximalupplevelser, har funnit sanningen, förstått sitt eget väsen" och det är lite svårt att förklara vad det betyder för mig. Jag utesluter inte möjligheten när det gäller vissa saker och har min egen uppfattning om Gud och kristendomen.

Jag tänkte bara skriva om vad jag tycker om homosexualitet och kristendomen. Jag fick ett meddelande av Lilly på facebook om att hennes präst i hennes kyrka predikat om att homosexualitet är en synd - och enligt bibeln och kristendomen kanske det är det - men är det det enligt Gud? Det vet vi ju inte egentligen. Bibeln är bara en tolkning utav Guds budskap till olika profeter men det är ingen som vet om det är sanning eller feltolkning. Jag tror verkligen att Gud finns men jag kan inte säga att jag vet. Gud gav oss den fria viljan och eftersom vi nu fick det - måste det ju betyda att vi får ha känslor för vilket kön vi vill? Eller? Det kommer alltid finnas dem som har emot homosexuella, vare sig det är troende eller ateister och jag tror inte att Gud ser kärlek som en synd. Hur kan KÄRLEK vara en synd? Människan är ju i stort sett skapad som man och kvinna för att det ska vara man och kvinna eftersom det är det enda sättet människan kan föröka sig - men med tanke på alla barn som föds utan riktiga föräldrar eller blir lämnade som små på barnhem och att jorden i stort sett snart är överbefolkat - så kanske homosexuella känslor utvecklades därför? Den enda som kan förlåta en synd är Gud och om homosexualitet anses som en synd för honom så är det i efterlivet vi ska dömas (eller som jag anser, förlåtas) - inte nu i jordlivet. Jag tror att samtidigt som vi utvecklas så utvecklas också Gud och eftersom vi inte är fast i medeltiden där homosexualitet var straffbart så är inte Gud det heller. Gud är det äldsta och klokaste väsendet som finns och han om någon borde väl se homosexualitet för vad det är? - Inte en synd utan bara kärlek. För mig är synder sådant som skadar andra människor, varelser eller naturen - inte kärlek som faktiskt inte skadar någon utan bara gynnar människor.

Världskatastrofer då? Världshunger, sorg, sjukdomar, mord osv - varför gör Gud ingenting? Jag tror att Gud inte kan göra någonting eftersom han inte skapade jorden eller oss på det viset. Vad som än händer dig så kan du gå vidare ifrån det på något sätt - och det är DET som Gud är. Gud är ett stöd för alla, en trygghet. Gud är aldrig blind från lidande men mycket utav alla katastrofer som sker är människans verk och inte Guds verk. Det sker mirakel överallt och Gud är, för mig, en "mirakelmakare."

The big bang. Enligt mig så skapade Gud jorden och människorna - men hur han gjorde det är oklart. Det finns vissa bevis på att big bang inträffat men hur big bang faktiskt inträffade är förmodligen oklart. Kanske det var Gud som satte igång the big bang? Kanske det var Gud som hjälpte evolutionen från djur till människa? Det finns ju en saknad länk och det var kanske Guds verk?

Dömer Gud? Jag tror inte att Gud dömer alls - han förlåter. Gud är den enda som kan se rakt igenom oss, som kan se alla våra avsikter eller vår ånger. Om vi kan förlåta ett mord, en våldtäkt så kan Gud det också. Varför skulle JAG vara bättre än Gud? Hur kan JAG vara godare än Gud? Om vi människor kan förlåta så kan Gud det också. Man ska inte frukta Gud!

Jag tror på Gud och Jesus existens precis som jag tror på den här datorn existens - det finns alltså inga tvivel. Jag ber till Gud ganska ofta, ofta är det frågor som jag frågar, och sedan hittar jag svaren inom mig själv. Jag tror att Gud kan hjälpa oss på psykiska vägar eftersom jag tror att det finns en direkt koppling mellan oss och Gud. Jag tror att Gud hade ett finger med i spelet när jag blev frisk eller när jag inte gav upp livet. Jag tror att jag fann en del utav den trygghet och hopp jag kände när jag var nere på botten var Gud och jag tvivlar inte alls på att han ser mig och skyddar mig.

Förresten så skulle jag aldrig få för mig att försöka övertyga någon om Guds existens för alla väljer själva vad de vill tro på eller vad de inte vill tro på. Precis som jag accepterar dem så vill jag att dem också accepterar mig och därför blir jag så ledsen och arg när någon tycker att jag ska sätta mig ner och visa ett bevis på att Gud finns eller när någon försöker övertyga mig om att Gud inte finns. Jag har inga bevis på Guds existens och det ska vi inte ha heller - hur hade det varit? Då hade all religion tappat sin mening och budskap. Jag tror på att Gud finns - jag anser mig själv som kristen - punkt slut. Deal with it.

(Mitt smeknamn på internet är INRI (fast med ett litet L i början) vilket finns med på många krucifix och betyder Iesus Nazarenus, rex Iudaeorum (IESVS·NAZARENVS·REX·IVDÆORVM), latin för "Jesus från Nasaret, judarnas konung".)

Vad håller ni på med?

Hallå Sverige - vad gör ni? Ni demonstrerar mot SD säger ni men det ni i själva verket gör är att demonstrera FÖR dem. Vilken nytta gör ni när ni demonstrerar emot ett parti som fått så otroligt mycket uppmärksamhet - tror ni folk kommer sluta rösta på dem? Överallt blir man skrämd och rädd för SD "dom är rasister, nazister, Hitlers änglar" och så går man in på deras hemsida och läser på hemsidan och ba "näää dom är ju inte alls så!" för på deras hemsida står inget om det. Jag har ändrat min åsikt en liten del eftersom en del utav det som vissa talesmän för SD har sagt är rasistiskt och jag tycker fortfarande inte om SD - men jag hatar dem inte heller, fortfarande. Jag vet hur många människor fungerar och människor gör gärna det som de inte får göra - det förbjudna, det hemska och det otroliga - nämligen att rösta på SD. Ju mer ni hatar, ju mer ni skriver, ju mer ni demonstrerar, ju mer grupper på FB - ALLT DET leder till FLER röster på SD inte tvärtom. Tror ni inte att SD älskar vad ni skriver om dem? Tror ni inte dem älskar all uppmärksamhet de får? Jag hade gjort det. Hört uttrycket "haters make me famous"? Så är det ju - för ingen hade vetat vilka SD var om det inte vore för all uppmärksamhet NI ger dem. SD hade inte fått lika många röster om inte NI SOM ÄR EMOT DEM skrivit så mycket skit om dem. Folk verkar liksom inte inse att man bara ska låta det vara - jag låter det inte heller vara, visst, men ändå jag FÖRSTÅR ju.

Tjejen som startade ett evenemang på FB mot SD blir nominerad som svensk hjälte (?) och alla ba "uhhhh vad man beundrar henne för hon STARTADE ETT EVENEMANG PÅ FB som många nappade på" och det var inte direkt så att jag beundrar henne eller ens tycker hon förtjänar någon nominering för en demonstration var precis det som Sverige väntade på och det fick dem. Det spelar ingen roll vem som startade det - en 17åring, en 18åring eller en 40åring - det hade hänt ändå och det hade varit samma jävla grej ändå. Visst man kan inte neka The power of Facebook men bara för hon hade turen att först starta ett evenemang på FB så blir hon en svensk hjälte... (?????????) Hjältar för mig är sådana som räddar folk ur bränder, stoppar mördare och våldtäktsmän, folk som förhindrar mobbning och livet bättre för någon men på vilket sätt gjorde hon livet bättre för någon? Oj 10 000 pers stod på ett torg en liten stund - wow - det måste förändra alla deras liv för de stod där WOW! *suck*

Demokrati... sök upp det ordet, please. Jag ska inte behöva vara RÄDD när jag skriver vad jag tycker om SD på egen blogg, på min egen facebooksida eller ens vad jag säger högt till mina vänner eller familj men det är en liten klump i magen varje gång jag tar upp ämnet. Är det demokrati att vara rädd för att ha egna åsikter? Är demokrati att hoppa på alla som inte tycker som du, att fördumma dom som inte delar samma åsikter och smutskasta dem? Nej det är INTE demokrati. Demokrati handlar om att få ha en egen åsikt och det får tydligen inte jag ha. Känner mig som om jag är upptryckt i ett hörn med kacklande höns runt omkring mig och håller jag inte med dem kommer de med sina jävla vassa näbbar och pickar mig. Så ska inte demokrati kännas.

Enligt en undangömd artikel i aftonbladet så visar det sig tydligen i en undersökning att över 80% håller med SD's invandringsåsikter men när de väl gjorde undersökningen hade de ingen aning om att SD faktiskt stod för det som de höll med om. De fick svara på lite frågor, de svarade och HOPPSAN 80% visade sig hålla med SD - omedvetet. Det är ju ganska uppenbart att de inte hade svarat samma om de visste att det var SD's åsikter de höll med om. Hur jävla sinnessjukt är inte det?!

Många håller på o snacka om att NU kommer SD's riktiga ansikte fram och att de bara förfinat sig tidigare - men har ni inte hört den där roliga historien om partiledarna? Ah okej jag drar den ändå. Fredrik Reinfeldt och Göran Persson dör och blir skickade till himlen. När de väl är där får de prova på en dag i himlen och en dag i helvetet - sen får de välja var de vill vara i efterlivet. I himlen flyger de omkring på moln, äter druvor och ja inte så värst märkvärdigt egentligen men helt okej vistelse. I helvetet får de spela golf med Satan, de får god mat och gott vin, allt är gröna ängar och glada människor. Satan är klädd i en fin kostym. När de då ska välja dagen efter så tänker de ju "vafan, det var ju trevligare i helvetet! Vi väljer helvetet!" och så fort de valt helvetet så POFF förvandlas helvetet om till sylvassa berg, eld och plågoskrik överallt. De undrar vad fan som hände och Satan ba "ja men hallå, nu är ju valet över så nu behöver jag inte fjäska för er mer!" HAHA! Den historian hittades på INNAN SD var med i riksdagen, innan man ens kunde rösta på dem och innan man ens visste vilka de var så den är baserad på Socialdemokraterna och Moderaterna - och visst ligger det en liten bit sanning i det? ALLA partierna förfinar sig innan valet och sen kommer det fram en himla massa man inte hade en aning om att de stod för. Hoppla där...

Om vi nu ännu en gång ska ta en snabb genomgång om hur vissa av partierna är så är Socialdemokraterna JÄVLA KOMMUNISTSVIN som älskar att ge folk pengar och skiter i allt annat och allt ska vara lika och jämt och ingen ska få vara egen eller annorlunda och dom där jävla Moderaterna BORGARSVINEN som tvingar de små cancersjuka barnen att jobba i gruvor och de piskar dem och slänger ut dem på gatorna om de inte jobbar och sen har vi Miljöpartiet som vill att alla människor ska leva i små HYDDOR och röka hasch och spela gitarr i en ring och förbjuder elgitarren för att det tar så mycket eeeeeeeeel och sen har vi Kristdemokraterna som är galet kristna, dem tar med sina präster och kastar ut demoner ur folk på gatan, allt är Jesus och allt är Gud, dem hatar alla jävla bögar och lesbiska TJOHO för KD! Ja sen finns det ju dom andra partierna som man inte hört något om som man inte ens vet vilka de är förutom Feministiskt intiativ som vill bränna alla män på bål och producera mer lesbiska kvinnor på kemiskt vis... Om man ska lita på att allt som sägs om SD är sant så ska man även lita på det som står ovan - det är ju bara vettigt eller hur?

Vet ni hur ni ska göra för att SD ska få mindre röster? Skit i dem, skit i allt, sluta skriva om dem, sluta demonstrera SLUTA HATA sluta sprida skit på FB, LÄGG AV!!!!!

*suckar* Jävla Sverige - vad håller ni på med?! Ni har ju typ lika mycket IQ som en badboll i Kungarna av Tylösands jacuzzi.

Val 2010.

Sammanfattning av Facebook: Alla hatar att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Alla hatar varandra. Alla blir ovän med varandra. Kaos.

To make things clear on where I stand:
Jag röstade på Miljöpartiet i riksdagen. Hatar jag SD? Nej. Ett helt klart nej. Håller jag med om ALLA deras åsikter? Nej - men till en viss del. Ja jag håller med dom till en viss del men jag håller inte med dom. Jag förstår deras åsikter och varför de tycker som de tycker. Är jag idiot nu? Enligt människorna på fb är alla som säger något neutralt eller positivt om SD idioter och jag förstår mig inte på sådana människor. Sen när var Sverige inte ett demokratiland med yttrandefrihet och egna åsikter? Är det pinsamt att Sverige röstade in SD i riksdagen? Nej det är det som hände dagen efter som är pinsamt. Masshysteri överallt och överallt bråkar folk med varandra. DET är pinsamt, inte att SD kom med i riksdagen.
- Jag vill inte att alla invandrare och utländska ska bli utvisade.
- Jag har inget emot utländska eller invandrare.
- Jag är inte rasist eller nazist.
- Jag vill inte sluta ta in invandrare.
- Jag tycker inte att invandringen är ett megaproblem men jag tycker det är ett problem eftersom man måste kunna hjälpa de som kommer hit och inte bara sätta dom i en lägenhet, ge dom pengar och sen skita i dom. Man ska kunna ta hand om sina egna + de som kommer hit och kommer det hit för många blir det svårt o ta hand om dom - gör det mig till rasist eller nazist? Nej.
- Jag tycker inte illa om islam eller muslimer men jag har inte deras tro.
- Jag tycker inte Sverige ska bli ett islamiskt land eftersom jag tror på Gud och kristendomen och att det är den rätta religionen.
- Jag är mer moderat än sosse.
Är jag rasist, nazist eller idiot nu? Förklara gärna varför isåfall.

Varför avskyr ni era vänner som röstade på SD? På vilket sätt gör det dem till en sämre person än dig? Vad de röstar på har ingenting med deras personlighet och göra utan endast deras politiska åsikt. Älskar du alla inom det parti du stödjer? Jag skulle inte vara vän med pedofil bara för denne också röstade på Miljöpartiet - tänker du som jag? Ja då har du inget emot dem som röstade på SD heller bara för deras röst. Att tänka på det sättet som ni gör just nu är samma sak som att alla blondiner är korkade, att alla feminister hatar män, att alla bögar tänder på alla killar de ser osv. Varför diskriminera folk? Det är aldrig okej att diskriminera någon - oavsett åsikt, hudfärg, hårfärg, sexuella läggning eller kön. Förstå det någon jävla gång. Sverigedemokrater är lika mycket människa som dig, varken mer eller mindre. De har lika mycket rätt till en egen åsikt som du har.
Och Aftonbladet - detta gäller dig också. "Vi gillar olika." Jag gick med i FB gruppen "Vi gillar lika" bara för o jävlas. Jag bryr mig inte om hur olika eller lika vi är varandra, bara vi blir accepterade vilket det är en hel utav oss just nu som inte blir.

Jag är en av de få som kan säga att jag accepterar ALLA människor och är helt fördomsfull när det gäller politisk åsikt. Önskar att jag kunde säga att det fanns fler än vad det gör...

Politik?

Den 19 september kommer förmodligen en massa människor gå till sina vallokaler och rösta på sitt favoritparti - och jag är inte en av dem. Jag vet inte vad jag ska rösta på för jag kan ingenting om politik eller vad de olika partierna står för. Om jag röstar utan att ha en susning om vad jag röstar på eller varför så kommer min röst förmodligen bara ställa till med trubbel och då kanske fel parti väljs eller rätt parti inte väljs.

Det har varit mycket prat om de olika partierna - både negativt och positivt. Vi alla som inte är insatta i politik tänker att det enda Sverigedemokraterna står för är att kasta ut alla invandrare och att de är rasister men tillochmed jag förstår att de står för mycket mer än så och inte är så rasistiska som många tror. Invandringen är för mig inget större problem utan det finns mycket grövre problem att ta itu med. Feministiskt intiativ har en kampsång som går "jag hatar dig din jävla man" osv har väckt mycket uppmärksamhet och även om sången är 5 år gammal så är den pinsam eftersom den inte alls (enligt mig) framhäver det som feministerna står för. Att vara feminist handlar inte om att hata män och förtrycka männen utan jämlikhet. Det ska vara jämt för alla, både mannen och kvinnan och det är också hemskt att tro att en man är stor, stark och händig för många män skulle inte kunna snickra ihop en byrå på fri hand om deras liv så gällde på det. I metro hade någon skrivit "Jag vill ha en buss utan män. Varför ska män tvunget sätta sig vid kvinnor och deras barn på buss och tåg, när det finns massor av andra lediga platser? Varför ska dessa desperata män dessutom försöka ragga upp kvinnan och ger sig inte, fast kvinnan säger att hon inte är intresserad, att hon faktiskt är upptagen. En buss för bara kvinnor och barn. En buss för alla." Det uttalandet är kränkande mot män. Varför ska alla män dras över en kant? Och det finns faktiskt de kvinnor som vill vara hemmafruar och ta hand om hushåll och barnen - det gör det faktiskt. Jag har inte hört mycket mer om de andra partierna mer än att de suger allihopa på något vis - eller att de är bra på något annat vis. Vilket parti är bäst egentligen? Det spelar ingen roll vilket parti som väljs för det kommer alltid finnas dem som är missnöjda med resultatet och det går aldrig att göra alla helt nöjda med Sveriges regering - hur mycket man än försöker. Alla har olika åsikter och alla värderar olika saker mer än andra saker. Hur vi än gör så kommer det gynna några människor - och hellre det än inga alls.

Här är FI kampsång btw:


och Sverigedemokraternas (faktiskt) helt otroligt roliga valfilm:

MRO.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article7667574.ab
"En stor lastbil, prydd med bilder på aborterade foster rullar fram genom Sverige. Avsändaren är organisationen Människorätt för ofödda, MRO, som protesterar mot den fria aborten."

Hur i helvete kan man protestera mot fri abort? Den här organisationen "MRO" har en hemsida www.abortnej.se och på hemsidan får man se bilder på aborterade foster, samt en film som jag inte ens ville se klart. Deras argument "alla har rätt till ett liv" ochsåvidare... Jag hade ju själv hellre dött än att ha ett förstört liv med socialen och en mamma som bara är 13 år äldre och utan en pappa. Vem är det egentligen ni tänker på när ni inte tycker vi ska få göra abort? Barnet eller er själva? Deras taleskvinna Nasrin Sjögren gjorde själv abort som hon idag ångrar - varför ångrar hon det? Varför gjorde hon abort från första början? Det finns ingen som tänker "jag kan alltid göra abort" och sen har oskyddat sex. Abort är en fruktansvärd hemsk men nödvändig upplevelse och något som inte direkt lämnar en oberörd. Det finns miljontals barn som lider ute i världen, även i Sverige, och man hade kunnat undvika sån lidelse genom abort. Jag förstår inte deras tanke bakom det hela... Jag FÖRSTÅR INTE hur man kan tycka som de gör, jag FÖRSTÅR INTE hur man kan sätta en stor bild på en lastbil som innehåller en aborterad bebis utan huvud, JAG FÖRSTÅR DET INTE. Det är vidrigt och fruktansvärt korkat att ha en organisation som MRO - det är min åsikt.

Och det finns stunder då jag lyssnar på Flipsyde - Happy birthday och gråter för mitt val och mitt beslut som jag ansåg var rätt - och jag ångrar ingenting.

VRIS - Vargens rätt i samhället, inget alls?

Vi alla finns utav en anledning och varje djur har sin del i näringskedjan. Varför ska vi skjuta ett djur som bara beter sig precis som det ska? Vargen gör inget hot mot människan, i stort sett, och inget hot mot vårat liv eftersom vi kunnat leva tillsammans i tusentals år. Varför skulle vi inte kunna göra det nu? För att vi, människan, utnyttjat naturen alltför mycket och trängt in vargarna i våra samhällen. Skogarna blir mindre och mindre, mer och mer befolkat.

Jag läste här:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article6615591.ab
Och läste argumenten. Vad är det för jävla argument?
"Det skulle påverka möjligheten för djurägare, fäbobrukare och fårägare, att ha betesdjur. Samexistensen mellan varg och betesdjur är en omöjlighet. Det insåg våra förfäder för 300 år sedan. "
Vargar äter andra djur, och ser självklart betesdjur som mat, och jag tror knappast att de river får och andra djur för nöjes skull, de gör det för att äta dem och för att överleva. Det tillhör naturen, varför ska vi ställa oss ivägen för naturen? Dessutom - varför har vi betesdjur? För att få mjölk eller kött ifrån dem, allstå tror jag att hela detta argumentet handlade om markering av revir, från människans sida och ser vargen som en fiende på det stadiet, när de inte gör något större hot mot oss.
"Jakt med löshund blir nästintill omöjligt. Löshundsjakt är kultur och en viktig fritidssysselsättning och livskvalitet för många. Det skulle vara mycket tråkigt om den försvann. Många bor på landsbygden just för att kunna bedriva jakt. "
Det är kultur och viktig fritidssysselsättning. Ska mörda vara sysselsättning och kultur? Jakt för mig är MORD. Att döda något utan anledning är mord, varesig det är människa eller djur. Hade vargarna fått vara ifred hade vi inte behövt jaga och hålla antalet djur på en lagom siffra, det hade naturen tagit hand om själv, men självklart måste vi ingripa på sämsta möjliga sätt och förstöra för naturens gång. Det finns andra rovdjur och andra saker som kan få hunden som springer lös att dö eller skada sig, och om vi ska anpassa oss åt endast två raser - hunden och människan - skulle det sluta i katastrof.
"Det skulle också innebära att människor inte vågar gå ut i skog och mark av rädsla för rovdjur, vilket vore mycket sorgligt. Jag är själv inte rädd för varg, men jag förstår att människor kan vara det. Om rädslan är befogad eller ej är irrelevant. Känslan är faktisk."
Om vi ska tänka på det sättet, i dem banorna så ska vi också undvika bil, buss och tåg eftersom fler människor dör av bilolyckor än rovdjur, så då kan vi lika gärna leva som vi gjorde förr i tiden, utan el och andra faror för människan, så hade det kanske gått bättre? Nej - det duger inte. Vargen ska dö, inte bilen som skadar och dödar fler människor, förstör mer för människan och jorden än vargen någonsin kommer kunna göra. Jag tror knappast att människor helt plötsligt blir rädd för vargar, istället för tex björnar som är större och farligare, eller vildsvin som är väldigt argsinta, eller lodjur (som det iof inte finns mycket utav heller) och rävar och andra rovdjur. Varför ska vargen få ta smällen?

Sånt här gör mig väääldigt sugen på att bli en hippie, och försöka rädda djuren. Sånt här gör mig otroligt arg och ledsen, och jag skäms för att tillhöra människorasen när jag ser vad vi gör mot världen. Fruktansvärt.
Over and out

EMO!

Hur många gånger ska man behöva upprepa det? Antingen är det så att folk inte lyssnar, de förstår inte eller så vill de inte inse vad emo egentligen betyder. Emo är egentligen inte ett fungerande ord utan en förkortning av Emotional hardcore vilket är en musikstil (det klassas inte som en genre, men stil) och man kan inte vara en musikstil. Att vara emo är lika vettigt som att man skulle kunna vara rnb eller hiphop, vilket man inte är. Många förväxlar emo med klädstilen fashioncore vilket betyder att man ser ut som dem som spelar emotional hardcore, dvs svart men med färgglada accessoarer, ungefär. Jag vet att jag kommer säga det här igen men önskar jag kunde säga "för sista gången" men man kan inte VARA en eller ett emo, det går inte, det är omöjligt! Och bara för man skär sig betyder det inte att man är "emo" som många nu vill kalla vill det, för det har ingenting med musikstilen eller klädstilen o göra, för det är inte så att alla med fashioncore stilen skär sig eller de som lyssnar på emotional hardcore, det är som att säga att alla som lyssnar på reggae är negrar vilket de inte är!

Jag är så trött på att ständigt behöva säga till folk att man inte kan vara emo, men samtidigt är emo något som ofta används, och därför kan man själv inte låta bli att använda det ibland. Nu ska jag kolla på Simpsons, och sen sova.

Barn vill vara små vuxna.

Jag läser överallt om att Suri Cruise blir behandlad som en docka, som något att klä upp och visa upp för allmänheten. Hon har läppstift, långklänningar och högklackade skor IBLAND. Notera ibland. Det gjordes en röstning i Chictidningen och majoriteten röstade "Nej det är inte okej med barn som har högklackade skor!" Låt mig då berätta om hur jag var när jag var liten. Så fort vi fick pengar att köpa något så köpte jag smink för barn, princessklänningar och plastskor med klack och glitter på. Min mamma tyckte inte jag skulle ha sånt till dagis eller skolan men jag ville så gärna ha det, för det var så fint. Och jag var inte ensam om att tycka så. Kanske är det just så att Suri faktiskt får ha på sig vad hon vill? Och barn är som små vuxna, man vill gärna vara en vuxen prinsessa, så varför inte? Det gav mig inte childhooddramas av att använda smink eller högklackade skor, tvärtom! Det var ju superkul! Det är en himla massa snack om hur barn ska bete sig, hur de ska se ut osv men låt barn ha på sig vad de vill och vara som de vill istället för att - faktiskt - klä upp dom som små dockor och det är inte i prinsessklänningar, högklackat och läppstift!

Låt Suri ha smink och högklackade skor för det önskade jag att jag fick när jag var liten!

Rätt eller fel?

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6430307.ab
Mobbare får igen, rätt eller fel? Texten under är inspirerad av artikeln.

Varför kan vissa människor bete sig som svin och ändå komma undan med det? Jag har, i mina år, sett människor behandla andra människor som djur, som boskap, som ren skit och jag har inte sett någon utav dem få konsekvenser för sina handlingar. Kanske är det så att det bara är jag som inte sett eller märkt deras straff, men jag tycker ändå att jag som offer eller anhörig till ett offer borde få se resultat. Jag känner jämt att mina handlingar får konsekvenser, kanske för mitt samvete är lika stort som Jupiter, men ändå. Det är helt omöjligt för mig att med gott samvete vara rent utav elak mot någon annan människa. När jag ser något jag anser orätt, kan jag, vid otroligt sällsynta tillfällen säga ifrån men det är inte ofta. Det var en tjej på bilddagboken som la upp bilder på sina bara bröst och använda uttryck som Berny Pålsson gjorde. Tjejen blev arg när jag anmälde hennes bilder, skrev argt på bilddagboken och i sin blogg. Jag skulle kunna skriva miljoner argument mot vad hon sa, men jag gjorde det inte, för jag hade sagt och gjort mitt. Enligt mig ska inte minderåriga få titta på vuxna människors bröst på bilddagboken, hade jag själv varit 12-13 hade jag tyckt det varit stötande. Förutom sådana tillfällen så är jag snäll, iallafall från mina egna ögon. Jag kan prata skit om folk, javisst, men nu när jag är lite äldre så tycker jag att prata skit om andra är oftast omoget och onödigt. Ibland måste jag få ur mig mina aggressioner, det gör jag till Hampus för jag vet att han lyssnar när jag vill prata illa om någon, eller så säger jag det till min syster Emma. Varför kan inte alla människor se på det på det sättet? Det låter naivt men varför kan inte alla bara vara snälla mot varann? Tänk om vi skulle kunna slippa mobbning, våldtäkt, mord, fördomar och liknande? Det skulle vi slippa om alla var trevliga mot varann. Man kan inte gilla alla, men att spy ur sig elaka ord till varenda människa om andra människor är omoget, sårande och idiotiskt.

Skulle jag någon gång se eller höra att någon av mina vänner blir behandlade illa, skulle jag antingen, som jag gjort hittills, ta det lugnt och bara finnas där för min vän istället för att vända allt till ett stort bråk, eller få ett utbrott. Saker som är fel kan göra mig så arg, men jag vet hur man behärskar sig. Jag tror på våld, till en viss del. Just nu som jag skriver går reklamen för Friends på teve och alla börjar stirra på mobbaren, så att han slutar. Istället - varför säger ingen något? Varför är det ingen som kommer fram och ger ungen - eller hans föräldrar - en fel käftsmäll? Elaka barn - elaka vuxna - kan det botas med våld? Förmodligen inte, men det kan göra något väldigt mycket för någon som blivit mobbad eller liknande. Hämnd. Det betyder så otroligt mycket att få hämnd, det är, förutom äkta kärlek, den bästa känslan som finns.

Rätt eller fel?

12 vargar skjutna, av vilken anledning?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6407793.ab

Först:
Skjut mamman och barnen, bara för att. Sen skjuter vi personalen för att de gjorde en hägnad så bräcklig att vargarna kunde ta sig ut. Detta är vilda djur vi pratar om, inte tamhundar, inte utställningshundar utan vilda vargar. Ska vi skjuta hela flocken bara för att en tog sig ut? Det är lika smart som att säga att vi grillar inte även mördaren utan även hela mördarens familj på 5 personer, bara för att. Vargarna betedde sig ute i det vilda precis som de ska, de är rovdjur och river får och river hjortar, för det ligger i deras natur. Alla djur är skapade av en anledning och en del av ekosystemet, och alla har lika stor del, så varför ska vi skjuta 12 stycken utrotningshotade djur för att storstadsfamiljer ska se på vilddjur? Det är helt otroligt att vi ska behandla djur på det här sättet, det gäller samma sak med päls. Det är inte djuren som är ivägen för oss, det är vi som är ivägen för djuren. Våra samhällen blir större och större och vi blir bara mer och mer giriga på mark, och då måste vargarna + andra svenska rovdjur trängas bort och det blir ju till slut så att de blir en fara för oss. Vi skulle kunna leva i harmoni tillsammans, om vi människor inte höll på och ta det som inte tillhör oss. Det låter som ett moralsnack, men det kan det gott göra.

(jag fick samma utbrott när tigern som attackerade sin skötare skjöts bara för skötaren gjort fel..)