Det enda problemet jag har med just det här ämnet är när dessa människor ständigt vill påminna mig om att de inte tycker om mig. Okej, du irriterar dig på mig, det är okej, men måste du säga det till mig? Om jag hade frågat "irriterar du dig på mig?" så självklart ska du svara ja om så nu är fallet men om jag inte frågar så vill jag inte veta. Det är inte heller så att jag är dum i huvudet och inte förstår dina signaler. Folk peakar gärna varandra på ett småelakt sätt för att få ur sig aggressioner - speciellt på internet eftersom de är så jävla fega IRL och inte vågar stå för vad de har sagt face to face med mig. Men eftersom jag inte är den som är långsint eller trångsynt så är jag inte den som jämt ska dra upp gamla bråk från 2007 när man träffas igen 2011 eller inte går vidare ifrån saker o ting.
To make things clear kan jag för skojs skull rada upp mina negativa egenskaper så att folk kan sluta berätta om dem för mig som om jag inte har någon aning.
1. Jag kan ofta vara en olidlig besserwisser. When I'm right I'm right och vem gillar att bli ägd och få reda på att det man hållt fast vid är rätt är fel? Då kan jag bli jävligt tjurig och jag leker ofta fröken eller "mer mogen" än vad jag är. Jag har fått höra att jag jämt tror att jag vet allt och ja så kanske det är - jag tror ofta att jag är mer erfarenhet och lärd än vad jag är. Jag kan allt. Jag är en liten Hermione helt enkelt.
2. Jag tror att jag är hysteriskt rolig men det är jag inte. Ingen lägger lika dåliga skämt som jag och ingen skriver så korkade saker som jag och tror att jag precis sagt något hilarious. Jag tror att mina facebookuppdateringar ska göra mig känd för att jag är så otroligt rolig, med en sådan humor som folk älskar och framförallt så gillar jag att ofta försöka få uppmärksamhet från andra genom att vara "rolig" dvs töntig eftersom jag bara påminner om en 55-årig farsa med backslick som vill vara hipp.
3. Jag är en dålig förlorare och en mallig vinnare. Jag förnekar det inte iallafall som många andra i min närhet, haha. Jag hatar att förlora i spel och gör det ofta eftersom jag suger i allt som har med spel/sport o göra. När jag strik'ade 2-3 gånger på raken på B&B efter studenten kände jag mig så mallig så det var äckligt, kunde känna hur mitt flin bara retade alla som var i samma rum som mig, men jag kan inte hjälpa det. Det är så helt enkelt.
4. Jag är ganska narcissistisk. Trots att jag har spenderat många år av mitt liv att hata mig själv och min egen existens så har det alltid funnits en liten del som varit sjukt egocentrisk och narcissistisk. Jag vet inte säkert om jag använder rätt ord för det här men jag googlade för att vara säker och jag hoppas det. Det fanns stunder under mina "mörka perioder" då jag trodde att jag var utvald, att det fanns en djupare mening bakom mitt lidande som Gud eller någon annan högre människa lagt ut för mig, att jag var någon väldigt speciell o liknande. Det finns även de stunder då jag kunde beundra min skönhet, och sån har jag alltid varit, och sen helt plötsligt ändra mig och vilja slå sönder min egen spegel för att jag var så ful. Ah just det... det jag ofta fantiserar om när jag dagdrömmer? Framgång, lycka och att jag ska bli hyllad på ett eller annat sätt.
5. Jag är jävligt stökig. Ja alltså inte stökig som i stirrig utan stökig som i "inte ta undan efter sig när man stökat ner" och jag försöker tygla den här egenskapen när jag är hemma hos andra men det är ack, inte alltid så lätt. Jag försöker iallafall vilket alltid är något även om jag ibland misslyckas.
Det finns självklart andra saker folk ofta och gärna säger till mig, som att jag t.ex. är lat eller är snål och lat kan jag väl förstå om folk säger men jag förstår inte grejen med att gå upp ur sängen för ingen rimlig anledning. Att folk kallar mig snål är något jag inte förstår mig på, allvarligt talat. Många vet också att min familj inte heller är snål, jag vet inte hur många gånger mina föräldrar bjudit mina vänner på mat osv. för att de är snälla och INTE snåla och jag lär mitt beteende ifrån dem. Om jag har pengar så bjuder jag och om jag inte bjuder så är det för att jag vet att jag aldrig kommer att bli bjuden tillbaka. Quid pro quo doctor. Jag bjuder gärna mina vänner på grejer och tycker det är grymt kul att köpa presenter osv. till andra, mer roligt till andra än till mig själv och bara för att jag inte tycker om när människor petar i min mat när jag ska äta den så gör det inte mig snål. Det är ett ständigt ämne i min bekantskapskrets som jag gärna skämtar om också - ta inte pommes från Jonna! Nä ta för fan inte mina pommes när jag sitter och äter för jag vill inte ha dina jävla smutsiga fingrar i min mat och jag blir GRYMT stressad när du sitter och tar av min mat när jag är hungrig. Jag förstår inte grejen med att ta av varandras mat, jag har aldrig förstått det och kommer aldrig att förstå det. Det handlar lite om djuriska instinkter och om revir, jag skulle gärna pissa omkring mina pommes om det skulle stoppa folk från att ta av dem. Om någon frågar mig "får jag några pommes" så har jag aldrig någonsin sagt nej utan tagit några pommes och lagt på den personens sida av bordet. (jag säger dock nej till Hampus när han ätit upp all sin mat och därför vill ha lite av mig som inte ätit upp än... men det är en annan sak)
Så. Nu kanske jag kan sitta här i min egen irritation... och det här inlägget skrevs eftersom jag har länge tänkt på att skriva det - det är faktiskt ingenting som hänt som retat upp mig förutom hormoner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar