"Jag försöker fortfarande smälta chocken över att två utav de viktigaste personerna i mitt liv inte finns där längre..." Och hur smälter man en sådan chock? Jag försöker att vara arg men det händer ingenting. Jag förstår bara inte hur man... kan... göra... så...? Jag förstår inte hur man med gott samvete kan göra så? Jag kan inte försonas med tanken på att jag inte har henne där längre, att hon inte finns där, att det var hennes val att bryta med mig utan att jag ens förstår varför. Jag kommer aldrig vänja mig... Och jag kommer aldrig att förlåta dig för vad du har gjort. Aldrig någonsin. Jag vet inte mer vad jag ska skriva. Jag tror att de läser, jag tror att de förstår. Jag tror att de förstår att jag är påväg åt fel håll och jag jag vet att de förmodligen pratar om det. Jag kan inte sluta bry mig om er heller. Jag hatar det. Kan jag inte bara få hata lite? Hata utan att det ska vara jobbigt, hata så jag bara kokar och sen är det över. Bara skita i er för jag hatar er så mycket. Kan jag inte bara få hata er lite? Hoppas att ni har det bra iallafall för det har inte jag särskilt ofta just nu och när jag väl har det så är det alltid någonting som kommer emellan, alltid någonting som förstör. Såna små saker som egentligen kanske inte spelar någon roll men som blir stora. Jag skiter i om jag låter som ett offer, eller försöker låta som ett offer, men jag känner mig som ett offer. Ett jävla offer.
People should just mind their own fucking business.
Vad jag väljer att göra nu är mitt val,
jag har ingen som kan säga till mig vad jag får och inte får göra.
Om jag sårar någon med mina val så ändrar jag på dom och gör nya,
men folk måste säga till när de blir sårade och inte,
men jag gör fortfarande som JAG vill.
De som inte känner mig kan inte säga någonting om MINA val,
de som inte vet någonting kan inte säga någonting.
Men jag tog åt mig som fan,
för nu börjar jag tänka för mycket.
I'll never love again. Jag önskar att jag inte kände någonting men det gör jag.
