Saknar. Ska så bli blond igen...

xD

Svag.

Jag känner mig svag. Det är ingen som ens orkar försöka längre, jag bara sviker och ger upp. Det är väl inte kul att försöka hjälpa någon som aldrig blir bättre? För det känns som om jag aldrig kommer få ett lugnt liv - någonsin. Så fort jag börjar känna mig bekväm går det ner igen... Det är alltid något som gör att jag hamnar på botten - allting någonting litet som blir för stort. Jag känner mig som en stor bebis som bara tycker synd om sig själv - jag känner mig så värdelös. Jag känner mig som den sämsta människan någonsin och det känns som om jag inte förtjänar något utav det jag har. Är det hemskt o känna så? Tydligen. Det är inte accepterat att tycka illa om sig själv längre för alla bara skäller. Alla bara skäller o skäller o skäller... Och när de inte skäller så är de blinda.

Invidia.

Varit i skolan idag på morgonen och jag var där igår också. Känns bra. Utvecklingssamtalet kändes mindre bra men det finns bara ett håll jag kan gå åt så det är bara o försöka. Jag känner mig som en björn som vaknat för tidigt ur sitt ide... eller som sovit alldeles för länge.

Just nu funderar jag på de sju dödssynderna och vilken synd som skulle beskriva mig bäst... Förmodligen Avund. Jag har tänkt på det ganska mycket och jag undrar om jag är avundsjuk på andras framgång eller om jag bara känner mig underskattad - det kanske är bådeoch eller samma sak? Usch jag vet inte. Jag vill bara få någon beröm någon gång... Ett liv fullt av failures ger ingen beröm men det finns de få saker jag vet att jag kan - men det är just dem som ingen ser. Jag börjar undra om de har rätt - är jag girig, avundsjuk, bortskämd, lat och alldeles för högmodig?...

I think I deal with insomnia alot better than you do.

Embryon.

22 januari 2009
Please accept my apologies, wonder what would have been
Would you've been a little angel or an angel of sin?
Tom-boy running around, hanging with all the guys.
Or a little tough boy with beautiful brown eyes?
I payed for the murder before they determined the sex
Choosing our life over your life meant your death
And you never got a chance to even open your eyes
Sometimes I wonder as a fetus if you faught for your life?
Would you have been a little genius in love with math?
Would you have played in your schoolclothes and made me mad?
Would you have made me quit smokin' by finding one of my lighters?
I wonder about your skintone and shape of your nose?
And the way you would have laughed and talked fast or slow?
Think about it every year, so I picked up a pen
Happy birthday, love you whoever you would have been.

Protége moi.

Maybe we're victims of fate
Remember when we'd celebrate
We'd drink and get high until late
And now we're all alone

Redigerat fina Lilly.

http://babydollsugardust.blogg.se/ Följ hennes roliga blogg om babydollstilen!

2009.

2009 - åh. Gamla 2009, året då förmodligen det hände mest saker EVEEER. Jag läser min gamla blogg och undrar varför jag skrev så... Jag känner inte igen mig själv och det är nu jag förstår hur mycket jag har förändrats. Den tuffaste månaden 2009 var förmodligen januari eller februari... Dock var inte mars särskilt trevlig heller. I april fick jag mitt stora uppvaknande och det var då jag insåg hur hemska mina armar såg ut och att jag måste sluta skära mig. Det känns så overkligt alltihop.

Människan jag var i februari, personen som fanns på bilddagboken - på vilket sätt var det jag? Jag förstår inte vad jag tänkte med, hur kunde jag göra så mot mig själv? Hur kunde jag bli någon annan? Och hur kunde folk tycka om mig då? Kanske tyckte de inte om mig utan bara tyckte synd om mig. Eftersom det inte längre är synd om mig så känns det ibland som om hälften av alla människor försvunnit från min närhet - som om jag inte är värd att ta hand om längre eller värd att bry sig om. Jag bryr mig fortfarande, iallafall.

Om jag skulle kunna leva om 2009 så skulle jag vara snällare mot mig själv och snällare mot andra (speciellt en person, och jag skäms som fan när jag läser allt skit jag skrivit om honom) och det bästa med 2009 är det bästa med 2010, det bästa med allting. Hampus! Du fick mig att hitta mycket av mig själv som jag trodde jag hade förlorat. Jag blir en bättre människa med dig.

Sad face.

Jag har fet mage.
Jag har stor näsa.
Jag har dubbelhaka.
Jag har ärr på armarna.
Jag har små ögon.
Jag har dålig hy.
I'm sämst.

Vad håller ni på med?

Hallå Sverige - vad gör ni? Ni demonstrerar mot SD säger ni men det ni i själva verket gör är att demonstrera FÖR dem. Vilken nytta gör ni när ni demonstrerar emot ett parti som fått så otroligt mycket uppmärksamhet - tror ni folk kommer sluta rösta på dem? Överallt blir man skrämd och rädd för SD "dom är rasister, nazister, Hitlers änglar" och så går man in på deras hemsida och läser på hemsidan och ba "näää dom är ju inte alls så!" för på deras hemsida står inget om det. Jag har ändrat min åsikt en liten del eftersom en del utav det som vissa talesmän för SD har sagt är rasistiskt och jag tycker fortfarande inte om SD - men jag hatar dem inte heller, fortfarande. Jag vet hur många människor fungerar och människor gör gärna det som de inte får göra - det förbjudna, det hemska och det otroliga - nämligen att rösta på SD. Ju mer ni hatar, ju mer ni skriver, ju mer ni demonstrerar, ju mer grupper på FB - ALLT DET leder till FLER röster på SD inte tvärtom. Tror ni inte att SD älskar vad ni skriver om dem? Tror ni inte dem älskar all uppmärksamhet de får? Jag hade gjort det. Hört uttrycket "haters make me famous"? Så är det ju - för ingen hade vetat vilka SD var om det inte vore för all uppmärksamhet NI ger dem. SD hade inte fått lika många röster om inte NI SOM ÄR EMOT DEM skrivit så mycket skit om dem. Folk verkar liksom inte inse att man bara ska låta det vara - jag låter det inte heller vara, visst, men ändå jag FÖRSTÅR ju.

Tjejen som startade ett evenemang på FB mot SD blir nominerad som svensk hjälte (?) och alla ba "uhhhh vad man beundrar henne för hon STARTADE ETT EVENEMANG PÅ FB som många nappade på" och det var inte direkt så att jag beundrar henne eller ens tycker hon förtjänar någon nominering för en demonstration var precis det som Sverige väntade på och det fick dem. Det spelar ingen roll vem som startade det - en 17åring, en 18åring eller en 40åring - det hade hänt ändå och det hade varit samma jävla grej ändå. Visst man kan inte neka The power of Facebook men bara för hon hade turen att först starta ett evenemang på FB så blir hon en svensk hjälte... (?????????) Hjältar för mig är sådana som räddar folk ur bränder, stoppar mördare och våldtäktsmän, folk som förhindrar mobbning och livet bättre för någon men på vilket sätt gjorde hon livet bättre för någon? Oj 10 000 pers stod på ett torg en liten stund - wow - det måste förändra alla deras liv för de stod där WOW! *suck*

Demokrati... sök upp det ordet, please. Jag ska inte behöva vara RÄDD när jag skriver vad jag tycker om SD på egen blogg, på min egen facebooksida eller ens vad jag säger högt till mina vänner eller familj men det är en liten klump i magen varje gång jag tar upp ämnet. Är det demokrati att vara rädd för att ha egna åsikter? Är demokrati att hoppa på alla som inte tycker som du, att fördumma dom som inte delar samma åsikter och smutskasta dem? Nej det är INTE demokrati. Demokrati handlar om att få ha en egen åsikt och det får tydligen inte jag ha. Känner mig som om jag är upptryckt i ett hörn med kacklande höns runt omkring mig och håller jag inte med dem kommer de med sina jävla vassa näbbar och pickar mig. Så ska inte demokrati kännas.

Enligt en undangömd artikel i aftonbladet så visar det sig tydligen i en undersökning att över 80% håller med SD's invandringsåsikter men när de väl gjorde undersökningen hade de ingen aning om att SD faktiskt stod för det som de höll med om. De fick svara på lite frågor, de svarade och HOPPSAN 80% visade sig hålla med SD - omedvetet. Det är ju ganska uppenbart att de inte hade svarat samma om de visste att det var SD's åsikter de höll med om. Hur jävla sinnessjukt är inte det?!

Många håller på o snacka om att NU kommer SD's riktiga ansikte fram och att de bara förfinat sig tidigare - men har ni inte hört den där roliga historien om partiledarna? Ah okej jag drar den ändå. Fredrik Reinfeldt och Göran Persson dör och blir skickade till himlen. När de väl är där får de prova på en dag i himlen och en dag i helvetet - sen får de välja var de vill vara i efterlivet. I himlen flyger de omkring på moln, äter druvor och ja inte så värst märkvärdigt egentligen men helt okej vistelse. I helvetet får de spela golf med Satan, de får god mat och gott vin, allt är gröna ängar och glada människor. Satan är klädd i en fin kostym. När de då ska välja dagen efter så tänker de ju "vafan, det var ju trevligare i helvetet! Vi väljer helvetet!" och så fort de valt helvetet så POFF förvandlas helvetet om till sylvassa berg, eld och plågoskrik överallt. De undrar vad fan som hände och Satan ba "ja men hallå, nu är ju valet över så nu behöver jag inte fjäska för er mer!" HAHA! Den historian hittades på INNAN SD var med i riksdagen, innan man ens kunde rösta på dem och innan man ens visste vilka de var så den är baserad på Socialdemokraterna och Moderaterna - och visst ligger det en liten bit sanning i det? ALLA partierna förfinar sig innan valet och sen kommer det fram en himla massa man inte hade en aning om att de stod för. Hoppla där...

Om vi nu ännu en gång ska ta en snabb genomgång om hur vissa av partierna är så är Socialdemokraterna JÄVLA KOMMUNISTSVIN som älskar att ge folk pengar och skiter i allt annat och allt ska vara lika och jämt och ingen ska få vara egen eller annorlunda och dom där jävla Moderaterna BORGARSVINEN som tvingar de små cancersjuka barnen att jobba i gruvor och de piskar dem och slänger ut dem på gatorna om de inte jobbar och sen har vi Miljöpartiet som vill att alla människor ska leva i små HYDDOR och röka hasch och spela gitarr i en ring och förbjuder elgitarren för att det tar så mycket eeeeeeeeel och sen har vi Kristdemokraterna som är galet kristna, dem tar med sina präster och kastar ut demoner ur folk på gatan, allt är Jesus och allt är Gud, dem hatar alla jävla bögar och lesbiska TJOHO för KD! Ja sen finns det ju dom andra partierna som man inte hört något om som man inte ens vet vilka de är förutom Feministiskt intiativ som vill bränna alla män på bål och producera mer lesbiska kvinnor på kemiskt vis... Om man ska lita på att allt som sägs om SD är sant så ska man även lita på det som står ovan - det är ju bara vettigt eller hur?

Vet ni hur ni ska göra för att SD ska få mindre röster? Skit i dem, skit i allt, sluta skriva om dem, sluta demonstrera SLUTA HATA sluta sprida skit på FB, LÄGG AV!!!!!

*suckar* Jävla Sverige - vad håller ni på med?! Ni har ju typ lika mycket IQ som en badboll i Kungarna av Tylösands jacuzzi.

Ork.

Jag har ingen ork till någonting den här veckan verkar det som. Jag förstår inte varför det blir såhär varenda jävla gång... Men jag orkar inte och jag blir rent ut sagt deprimerad varje gång. Är det normalt? Jag tror inte det. Att bli såhär nedstämd pga PMS är något man måste kunna göra något åt, eller? Jag vill inte ha det såhär varenda jävla månad... Det går inte beskriva hur det känns egentligen men det känns som om jag är nere på botten igen, som det var 2008. Det är alltför bekant... och det skrämmer mig. Det som skrämmer mig mer är att det försvinner när mensen är slut... men just den veckan är ett helvete och jag vet inte hur jag ska orka klara mig den veckan utan att skära mig igen (jag har inte gjort det igen, men har känt för det alltfler gånger nu under PMSen) och jag är så rädd. Jag vet inte vad jag ska göra.

Ensam?

Jag vet inte varför den här känslan kommer ibland - känslan av att det kanske inte är så många som tycker om mig ändå. Känslan av att jag kanske inte har så många vänner som jag tror... känslan av att de kanske tycker jag är jobbig, att jag är tråkig, att jag är konstig eller att jag egentligen inte är deras vän. Jag vet inte varför jag får sådana här känslor ibland - men de bara kommer. Ibland tar paranoian över och jag blir misstänksam mot allt - varför? Hur kan jag... bli sån? Minsta lilla grej och jag tänker direkt "de tycker inte om mig, de tycker jag är jobbig, de tycker jag är tråkig, att jag är dum i huvudet, korkad, emo, ful..." och det gör så ont.



Varför har jag blivit beroende igen? Jag slutade vara det ett tag... Men nu är det tillbaka. Sötsuget - chips, godis och läsk, mängder utav det... Ett tag trodde jag faktiskt att det var över, att jag inte behövde det längre. Nu känns det inte som innan...