tisdag 26 oktober 2010

Svag.

Jag känner mig svag. Det är ingen som ens orkar försöka längre, jag bara sviker och ger upp. Det är väl inte kul att försöka hjälpa någon som aldrig blir bättre? För det känns som om jag aldrig kommer få ett lugnt liv - någonsin. Så fort jag börjar känna mig bekväm går det ner igen... Det är alltid något som gör att jag hamnar på botten - allting någonting litet som blir för stort. Jag känner mig som en stor bebis som bara tycker synd om sig själv - jag känner mig så värdelös. Jag känner mig som den sämsta människan någonsin och det känns som om jag inte förtjänar något utav det jag har. Är det hemskt o känna så? Tydligen. Det är inte accepterat att tycka illa om sig själv längre för alla bara skäller. Alla bara skäller o skäller o skäller... Och när de inte skäller så är de blinda.

3 kommentarer:

  1. Åh rara rara jonna....jag känner igen mig i det du säger ifrån min egen tonårstid. Men faktum är att du är inte värdelös och man får känna sig svag och det är ok att tycka synd om sig själv. Det är ju en rättighet man har för att kunna orka med rent psykiskt när allt blir för mycket. & folk som skäller och tycker att du är "jobbig" är inte ens värda att ha runt omkring sig och är definitivt inte ens värda att vistas i din närhet. Det tar så jävla mycket energi ifrån en. Tro mig jag vet.

    Nu känner jag inte dig så väl men jag tycker du verkar vara en alldeles fantastisk människa som är både rar och kreativ. Stand strong and hold fast xx <3

    SvaraRadera
  2. Tack så himla mycket! du är så himla söt och snäll <3!
    detsamma! känns skönt att någon förstår <3 puss

    SvaraRadera
  3. No probs , sweetie. Just det där när man känner sig ensam i sitt tänkande så kan det vara skönt att få feedback just gällande att man inte är ensam om att känna så.

    Hoppas din dag har varit bra än så länge :). <3 Püss

    SvaraRadera