Saknar. Ska så bli blond igen...

xD

Svag.

Jag känner mig svag. Det är ingen som ens orkar försöka längre, jag bara sviker och ger upp. Det är väl inte kul att försöka hjälpa någon som aldrig blir bättre? För det känns som om jag aldrig kommer få ett lugnt liv - någonsin. Så fort jag börjar känna mig bekväm går det ner igen... Det är alltid något som gör att jag hamnar på botten - allting någonting litet som blir för stort. Jag känner mig som en stor bebis som bara tycker synd om sig själv - jag känner mig så värdelös. Jag känner mig som den sämsta människan någonsin och det känns som om jag inte förtjänar något utav det jag har. Är det hemskt o känna så? Tydligen. Det är inte accepterat att tycka illa om sig själv längre för alla bara skäller. Alla bara skäller o skäller o skäller... Och när de inte skäller så är de blinda.

Invidia.

Varit i skolan idag på morgonen och jag var där igår också. Känns bra. Utvecklingssamtalet kändes mindre bra men det finns bara ett håll jag kan gå åt så det är bara o försöka. Jag känner mig som en björn som vaknat för tidigt ur sitt ide... eller som sovit alldeles för länge.

Just nu funderar jag på de sju dödssynderna och vilken synd som skulle beskriva mig bäst... Förmodligen Avund. Jag har tänkt på det ganska mycket och jag undrar om jag är avundsjuk på andras framgång eller om jag bara känner mig underskattad - det kanske är bådeoch eller samma sak? Usch jag vet inte. Jag vill bara få någon beröm någon gång... Ett liv fullt av failures ger ingen beröm men det finns de få saker jag vet att jag kan - men det är just dem som ingen ser. Jag börjar undra om de har rätt - är jag girig, avundsjuk, bortskämd, lat och alldeles för högmodig?...

I think I deal with insomnia alot better than you do.

Embryon.

22 januari 2009
Please accept my apologies, wonder what would have been
Would you've been a little angel or an angel of sin?
Tom-boy running around, hanging with all the guys.
Or a little tough boy with beautiful brown eyes?
I payed for the murder before they determined the sex
Choosing our life over your life meant your death
And you never got a chance to even open your eyes
Sometimes I wonder as a fetus if you faught for your life?
Would you have been a little genius in love with math?
Would you have played in your schoolclothes and made me mad?
Would you have made me quit smokin' by finding one of my lighters?
I wonder about your skintone and shape of your nose?
And the way you would have laughed and talked fast or slow?
Think about it every year, so I picked up a pen
Happy birthday, love you whoever you would have been.

Protége moi.

Maybe we're victims of fate
Remember when we'd celebrate
We'd drink and get high until late
And now we're all alone

Redigerat fina Lilly.

http://babydollsugardust.blogg.se/ Följ hennes roliga blogg om babydollstilen!

2009.

2009 - åh. Gamla 2009, året då förmodligen det hände mest saker EVEEER. Jag läser min gamla blogg och undrar varför jag skrev så... Jag känner inte igen mig själv och det är nu jag förstår hur mycket jag har förändrats. Den tuffaste månaden 2009 var förmodligen januari eller februari... Dock var inte mars särskilt trevlig heller. I april fick jag mitt stora uppvaknande och det var då jag insåg hur hemska mina armar såg ut och att jag måste sluta skära mig. Det känns så overkligt alltihop.

Människan jag var i februari, personen som fanns på bilddagboken - på vilket sätt var det jag? Jag förstår inte vad jag tänkte med, hur kunde jag göra så mot mig själv? Hur kunde jag bli någon annan? Och hur kunde folk tycka om mig då? Kanske tyckte de inte om mig utan bara tyckte synd om mig. Eftersom det inte längre är synd om mig så känns det ibland som om hälften av alla människor försvunnit från min närhet - som om jag inte är värd att ta hand om längre eller värd att bry sig om. Jag bryr mig fortfarande, iallafall.

Om jag skulle kunna leva om 2009 så skulle jag vara snällare mot mig själv och snällare mot andra (speciellt en person, och jag skäms som fan när jag läser allt skit jag skrivit om honom) och det bästa med 2009 är det bästa med 2010, det bästa med allting. Hampus! Du fick mig att hitta mycket av mig själv som jag trodde jag hade förlorat. Jag blir en bättre människa med dig.