Det är så mycket som vi inte känner till, saker som vi helt enkelt inte kan ge naturliga förklaringar till. Övernaturligt - egentligen, finns det ens något häftigare och mer intressant än det? Vi gör en spökdokumentär i skolan just nu men kan inte riktigt erkänna att allt är på riktigt men ibland känner man faktiskt den creepy känslan när man sitter och gör anden i glaset eller fotograferar en kyrkogård. Tyvärr har jag aldrig varit med om något övernaturligt och jag vet inte hur jag skulle reagera om jag faktiskt var det. Hur reagerar man när man ser något som inte lever fast som ändå är där, något man inte kan förklara, något skräckinjagande och kanske till och med farligt? Jag hade förmodligen blivit stel av skräck, skrattat eller börjat gråta. Jag vill att spöken ska finnas för det hade gett någon slags trygghet mot döden. När jag och Lise var och fotograferade på Rotorps kyrkogård så kände jag en stark obehaglig känsla när jag såg stenarna som namnen var ingraverade på. Jag vill inte dö. Skräcken att bli nerhissad i ett grop på två meter och se sitt namn pryda en gravsten med orden "älskad och saknad" slog emot mig mer än någonsin. Jag såg alla unga människor som dött och som fått en grav och jag kom även och tänka på att se alla mina nära och käras namn på gravstenar. Jag vill aldrig uppleva något sånt. Kanske borde jag då dö först eftersom jag då skulle slippa smärtan och sorgen efter någon som avlidit? Jag vet i alla fall att jag inte vill dö än, långt ifrån än. Det gör mig smått paranoid mot vardagen eftersom det är så otroligt lätt att dö idag. Bilar, bussar, lastbilar, tak som rasar, mördare som går lösa - är det inte underligt att det fortfarande finns folk som jag - som inte känner någon som blivit mördad, dödad i trafiken eller liknande? Kanske har jag haft tur, på det stadiet. Jag antar att det jämnar ut sig eftersom min psykiska hälsa varit botten och kanske är det på det sättet som jag betalat tillbaka.
Hampus och jag lagar mat (eller ja, Hampus lagar mat)och ikväll blir det hamburgare, bacon och en slags potatismix. Min man han kan minsann laga mat! Vi äter jämt bacon, vi är som britter som äter bacon till allt, bara teét som fattas. Nu står han och sniffar mig i halsen och ser söt ut :*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar