Förra lovet var inte som jag hade hoppats eller som jag hade trott, men det betyder inte att detta lovet blir likadant. Jag är rädd, men inte så rädd att min rädsla kommer förstöra, annars har den ju en tendens att göra det. Det verkar som om jag alltid förstör, på något sätt. Eller är det bara så att jag klandrat mig själv för alla fel? Det är så svårt att vara sin egen psykolog, att behöva gräva i sin hjärna alldeles själv och på så sätt hitta lösningar på problem. Ibland kan det kännas som om det blir för mycket, men jag vet att jag står ut, för jag har utforskat nästan varenda centimeter av min hjärna nu och jag vet att jag är stark. Jag får bara inte tappa mig själv. Jag vet att jag behöver mina deppstunder för att hålla ut, för annars kan jag aldrig uppskatta när jag väl är glad. Trots att jag vet så slutar jag inte vara rädd att jag ska falla tillbaka. Jag måste få ha dom stunderna, jag måste få ha ångest ibland och vara ledsen, låt mig gråta för ingenting ibland, jag vet att jag inte är sjuk igen. Det känns inte alltid så, men så fort man kör en genomgång på allt som hänt på Althea ser man framstegen så tydligt, jag måste bara se dom själv sen när jag slutar gå där. Är lite orolig för hur det kommer gå.
Mitt självförtroende stigs med photoshop, annars inte. Jag känner mig aldrig snygg i spegeln längre, och jag blir så ledsen på mig själv. Det är som förut men enda skillnaden är att jag accepterar hur jag ser ut och går ut ändå. Hampus hjälper mig så mycket med det... Jag känner mig fin i hans närvaro för i honom ser jag att han tycker jag är fin, hur skabbig jag själv än känner mig. Om jag inte haft honom som hjälpt mig med just den saken hade jag förmodligen gjort något på impuls och färgat håret eller liknande. Jag vill se ut som för många, vara som andra, men jag duger precis som jag är - egentligen. Jag måste se det hela tiden och inte bara skriva det här.
So tell me when my sigh is over
You’re the reason why I’m close
Tell me when you hear me falling
Theres a possibility
It wouldn’t show
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar