måndag 6 september 2010
Damaged.
Akta mig - för ibland känns jag som glas. Jag skulle vilja se er med tusen saker o tänka på - miljoner hemska fotoblixtar av minnen du helst av allt vill glömma och samtidigt en fasad att hålla uppe så fort någon annan är i närheten. Jag gråter fortfarande i mörkret ibland. Jag orkar fortfarande inte upp på morgonen, jag tycker fortfarande det är jobbigt o leva, jag önskar ibland fortfarande att jag dött utav den där överdosen 2007. Jag önskar ibland att de 7 stilnocten jag en gång stoppade i mig skulle ha förintat mig, kastat mig ner i jorden och dödat mig. Vet ni hur det känns? Jag skulle vilja se er hantera våldtäkter, både psykiska som fysiska - sex mot er vilja - någon som berättar för er hur ni ska känna och tänka. Någon som skär bort det lilla av dig själv du har och lämnar en bit litet som ett frö som du sen ska så under år av psykisk ohälsa. Jag skulle vilja se er bekämpa de vassaste av rakblad, de vassaste av glasbitar och knivar - kunna stå emot ett sug liknande ett heroinberoende - samtidigt som ni ska stå emot piller och sprit. Jag skulle vilja se er klara er lika bra ut ur det som jag har gjort för Gud vet att jag har försökt och att jag har lyckats - och att många inte har gjort det. Jag skulle vilja se er bli kallade freak eller emo på stan, se hur ni hade hanterat att ha ett liv som en cirkusclown - alla skrattar åt dig, åt att du gör illa dig, åt att du har gjort illa dig. Ditt liv är en komedi för de som inte känner dig och för de som känner dig är ditt liv en katastrof och till slut orkar de inte med dig och lämnar dig som en använd kondom - slänger bort dig som om du inte vore värd någonting. Sen kan du ju lägga till att ingen tar dig på allvar när du säger att du vill dö eller när de ser att du skär dig utan du blir kallad wannabe och ännu mer emo - hur hade DU HANTERAT DET? Förmodligen inte mycket bättre än mig. Till skillnad från många andra såg jag en väg ut ur helvetet - jag såg att det fanns liv bakom gallret och stängslen som fanns omkring mig men ibland - bara ibland så är jag tillbaka i 2007 och ångestens förbannade jävla land. Hur hade ni känt er nu? Ni hade nog känt er värre än vad jag gör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Shit... Känns helt sjukt att veta att det finns någon annan som mått/mår lika illa som man själv gör... Och gudarna vet att det känns jätte konstigt att skriva det här, behöver du någon som lyssnar så är det bara att peta..
SvaraRaderaBörjar seriöst gråta av det du skrev nu. Kramar.
SvaraRadera