Älskad.

Lillkatten står här bredvid mig och tittar på mig. Det är verkligen min lilla kise och den som jag kommit närmast och den som kommit närmast mig. Han kommer jämt när jag ropar, han ska alltid ligga i mitt knä och vill sova hos mig på nätterna. Något litet som får mig att känna mig älskad.

Jag vet att jag är älskad. Inte bara av katten utan av andra också, det är nu som jag kunnat ta emot deras ord på riktigt. Människor är underbara, de kan göra så mycket gott samtidigt som de kan förstöra ens värld, men oftast handlar det bara om en person eller två. Jag ignorerar de som ensamt försöker trycka ner mig, jag bryr mig inte ens när det är flera stycken. Det kommer alltid finnas folk som har problem med mig och det är okej, jag vill inte vara älskad utav alla, för de som verkligen älskar mig är de personerna som jag lägger ner tid på. Det är sånt som man uppskattar nu, som man inte kunde uppskatta innan.

Jag har missat så mycket och nu tar jag igen det. Trots att jag ibland kan känna att jag är påväg ner igen så glömmer jag inte bort livets små "underverk". Jag vet att jag trots allt är sjuk och att jag inte kommer kunna fly så lätt, men det går att hantera och det blir bara lättare och lättare även om det förra inlägget inte styrker det faktum.

Hampus<3