Att skada sig själv är ingenting som bara vi "vanliga" människor gör. Trots att jag vet många andra i min omgivning som har och haft samma problem som jag så har jag alltid känt mig som en outsider, ett freak och ensam om mina problem. Det spelade ingen roll hur många jag pratade med, jag kände aldrig att det var någon som förstod mig. Men nu - vet jag att jag inte är ensam om mina ärr och mitt förflutet. Det finns kändisar som skurit sig eller som skär sig. Jag hittade bilder på Demi Lovato, tjejen från Camp Rock med djupa skärsår på handleden, Anna Paquin, Sookie Stackhouse från True Blood med ärr på armarna, Lindsay Lohan och Amy Winehouse. Är självdestruktivitet verkligen så vanligt? Och om det är så vanligt, vill jag bli räknad som en av dom, en i mängden? Nej. Att skära sig är ingen lek, som jag sagt många gånger innan men det verkar vara ett modernt sätt att få uppmärksamhet. Och om man mår dåligt så är att skära sig själv ingen självklarhet, du blir tagen på lika mycket allvar om du inte gör det. Det är inte hur det ser ut som räknas utan hur du känner. Jag vet människor som mår sämre än mig eller som har mått sämre än mig med inte ett enda ärr på armarna men deras mående har inte tagits på mindre allvar för det.
Det känns nästan som om att ha ärr på armarna är en självklarhet och jag vet inte hur jag ska reagera när jag ser någon mer sår eller ärr för man vet inte om denne personen är seriös eller icke seriös. Och tro mig, det finns dom som bara skär sig för att sedan kunna skriva om det eller för att passa in, och efter ett tag märker man skillnaden. När folk skriver till mig "jag har också skurit mig" eller liknande vet jag inte hur jag ska ta det, för jag vet inte om jag ska hjälpa eller ignorera. Vill de vara som mig eller vill de hitta tröst och känna sig mindre ensamma? Det är så svårt och jag blir inte bara arg utan också ledsen när jag ser folk som inte tar det på allvar för då kanske inte jag blir tagen på allvar, fast jag vet och känner innerst inne att jag mått dåligt på riktigt? Till slut kanske det blir så att jag inte tar de "riktiga" på allvar och tvärtom?
Jag skäms för de som låtsas, jag skäms för de som tycker det är en trend. Jag skäms.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar