BFF.

Tomt inlägg.

Inkorrekt.

Nu slog det mig att jag kanske inte hinner till hemma kväll för jag vill ha ost bågar ;o det hade varit gott. Funderar på att köpa något gott till ikväll, lite gottigottgott:) hihi. Just nu sitter jag och Syster och kollar på massa bloggar som vi älskar och sen pratar vi med crippe i Skype;) han spelar, som vanligt!! Jag känner mig fortfarandr väldigt sjuk men är inte lika sjuk som innan och jag är inte lika yr som jag var ett tag var det riktigt illa och trodde jag skulle svimma men gjorde inte de som tur va.

I kväll är oskar på night gib, vet inte riktit vad det är men det är något på gamecenter o.O så han är där hela natten så Emma kanske kan sova i hans rum och då kan jag sova ensam i mitt rum för jag tror jag behöver det nu när jag är så sjuk och innan fick jag panik ångest och bara grät för jag kände mig så om ringad, typ. svårt att förklara men fett jobbigt vare:( Men lugnade ner mig sen och pratade med älskling:* då mådde jag bättre. I morgon får jag äntligen träffa honom om jag mår bättre eller ej, har saknat honom som fffaan! Gått flera dagar och det känns som ett helt år:(

IAF nu ska jag gå o sova tror ja för e lite trött men kanske skriver mer sen:) Puss på mina Söta läsare!!!!

Nej min svenska är bättre än det här, jag har bara lite roligt.

Dödssjuk.

Är så jävla sjuk. Om jag dör... så dör jag. Nej men. Ligger i sängen med världens förkylning och undrar om livet verkligen är värt att leva längre, eller ja... kanske inte så mycket men hey. Om jag yrar massor nu och skriver konstigt - jag har feber så jag blir förlåten xD Lagom sugigt att bli dödssjuk när det snart är nyår... Blir nog inget festande för mig och om det inte blir det så vetifan hur jag ska göra, vem vill ligga hemma på nyår? Kanske ska trotsa döden och festa ändå? Ska ju iväg med älskling, det vill jag inte missa ju.

Nej anonym som kommenterade, jag vet inte vem du är :( men vill gärna veta, ge mig fler ledtrådar! Roligt att leka lite ^^

I love you so much.

 Du får mig att tro på att jag kan bli någonting någon dag. 

Nu räcker det.

Okej. Jag är jävligt förbannad just nu och kanske överdriver, men jag måste få detta ur mig för är så fruktansvärt trött på detta. Lyssna noga nu för jag kommer inte säga det igen; Jag kommer ALDRIG lyssna på någon annan mer än mig själv. Jag kommer ALDRIG låta någon bestämma över mig och mina val.

Nu tar vi upp det här med hårfärgning och piercingar - igen, som vi har gjort många gånger tidigare och den här gången är förmodligen inte sista. Låt mig färga mitt hår hur jävla mycket jag vill, ska det vara så jävla svårt?! Det är inte det att jag inte uppskattar att folk bryr sig om mitt hårs hälsa (?) men jag kommer verkligen inte lyssna på vad folket säger - och jag kommer INTE bli arga på er om ni plötsligt slutar kommentera och mitt hår åker av och jag kommer INTE tacka er när jag slutar färga håret och mitt hår blir friskt och vackert igen. Några saker måste ni förstå.
1. Jag ÄLSKAR att färga mitt hår. Jag tycker att det är skitroligt och det är ett INTRESSE jag har - nämligen hår. Löshår, hårfärgning, dreads, klippa hår, håruppsättningar osv... DET ÄR MITT INTRESSE precis som andra har intressen som musik, sport, foto, pussel eller vad fan som helst.
2. Jag är försiktig när jag färgar mitt hår. Det åker inte av, trust me.
3. Nej hårfärg skadar inte min hälsa på något sätt.
4. Jag slösar hur mycket pengar jag vill på hårfärg, det är inte direkt så att jag vill köpa något annat. Och ledsen om jag låter bortskämd nu men JA jag/min familj har råd.
5. Håll käften.
Thanks for caring but I don't give a fuck. Capish?

Folk tycker visst är det förbannat jävla svårt att låta mig vara mig själv.

Och det här med piercingar. Jag har inte sett en enda kommentar på internet där det står något negativt om t.ex. tatueringar som 1. håller föralltid, 2. gör betydligt mer ont än piercingar och 3. kostar en heeeeeeeeel del mycket mer.
Så. Ja det gör ont att pierca sig. Ja vissa tycker det är fult. Ja vissa har svårt att få jobb när de har piercingar.
Men gissa vad, I DON'T GIVE A FUCK! Ska göra upp en lista för er här igen...
1. Jag TYCKER DET ÄR SKITSNYGGT MED PIERCINGAR!!!!!!!!!! OCH JAG BRYR MIG INTE ETT JÄVLA PISS OM DOM SOM INTE TYCKER DET. Jag tänker för fan inte ta bort mina piercingar för någon annan tycker dom är fula, är ni dumma i huvudet eller? Så era kommentarer om mina piercingar är totalt jävla värdelösa för jag lyssnar inte.
2. Jag piercar inte mig för att skada mig själv.
3. Piercingar är precis som hår ett INTRESSE för mig. Att t.ex. få jobba i en piercingstudio där man dessutom fixar med hår hade varit himmelriket för mig, SÅ mycket älskar jag det.

Tack och hej, och igen - jag uppskattar att ni bryr er, verkligen, MEN LÄGG AV! För jag blir sjukt jävla ledsen när ni inte accepterar mig... jag som har jobbat så jävla hårt på att komma ut ur mitt skal och när jag äntligen gör det så är det inte heller okej på något sätt... Jag tror inte att folk förstår hur svårt det är att vara sig själv.

Förresten visar jag mina bröst hur mycket jag vill. Underligt att det inte är någon som klagar på det o.O

Midnight madness.

Nej det gjorde inte särskilt ont men det är ganska jobbigt o röka nu xD plus ska byta till mindre smycke ^^

Sid Jenkins.

This is what I like about Sid Jenkins (för er som inte vet vem det är, glo Skins, NU, eller dö):

1. Han ser ut som en nörd - men är det inte, på samma sätt som vi tänker oss nördar. Han gillar inte serietidningar, han är inget snille utan tvärtom, han är ganska trög och han sköter sig inte med någonting utan röker, knarkar, super och runkar precis som vem som helst i serien.

2. Han har glasögon och mössa, at all times.

3. Han är skitig och äcklig oftast men ändå så söt.

4. Han är beroende utav sex, eller ja, runka, fast han är en oskuld.

5. Han failar med allt vilket gör honom ännu mer loveable. Han failar i skolan, med tjejerna... ja u name it!

6. Han har inga psykiska problem eller psykiska svårigheter egentligen, han är bara... en mes, en tönt, osynlig på något sätt men han är inte mobbad eller har ett färgglatt hemliv (hah!) Det är alltså inte synd om honom på det där uppenbara sättet vilket jag gillar.

7. Han + Cassie = helt underbart.

8. Han är osäker och nervös, jämt. Jag älskar det.

Mysterie!

Hallå! Kan någon berätta för mig varför man liksom trivs lite extra när man är skitig än när man är nyduschad?

Vad?

Undrar ofta var gränsen går när det gäller bloggande. Vad får man skriva om, vad får man inte skriva om? Vad är för privat, vad är så oprivat så att det blir ointressant? Hm. Vem vill läsa om någons vardag om man inte klämmer till lite extra, en liten twist i det tråkiga? För let's just face it, alla har en tråkig vardag - egentligen. Spelar ingen roll om man ljuger, det blir nästan roligare då. Ska vi testa?

Vad jag har gjort idag:
Idag vaknade jag av att telefonen ringde och mamma sa att jag hade tvätt-tid. Sen somnade jag om utav misstag och missade tvätt-tiden. Sen vaknade jag igen och Crippe kom hit. Vi kollade på Skins. Sen åkte han hem. Nu sitter jag här.

FYFAN va intressant! FYFAN vad roligt o läsa! Nej.

Vad jag har gjort idag med en extra twist:
Idag vaknade jag av att telefonen ringde och jag kände hur min dödslängtan kom fram. Har förresten tänkt på det att man aldrig borde ha en bra låt som ringssignal eller alarmsignal för varje gång man hör den låten igen så kommer man koppla den låten till pain and agony. Jag hade tydligen tvätt-tid som jag missade, det sög ju ganska hårt.
Somnade om igen och det var faktiskt helt okej med tanke på att jag vaknade vid 5 med en jävla mensvärk som fick mig att halvt lipa av smärta. Blir så jävla sur på min livmoder. Kan inte den gnällande jävla horan bara acceptera att NEJ det blev inget barn den här månaden heller och det är ju inte direkt första gången den blir sådär besviken, så snälla sluta whina och bara face the fact. Måste horan få mig att lida som ett spetsat djur bara för jag var duktig och inte blev med barn för tidigt? Usch.

Sen kom Crippe hit och vi kollade på Skins. AYE WHAT'S POPPIN BABYLOVE? Kenneth, underbart. Han borde ha lite större roll. Galna negrer med jamaikansk brytning är alltid intressanta. Skrev jag det rätt nu? Jamaikansk? Vetifan, who cares?

Sen när Crippe hade åkt så hörde jag ett buller utanför fönstret sen lös hela rummet upp som om det vore dag igen. Jag blev helt sjukt rädd. Fönstret öppnades och tre maskerade män ålade sig in och stal mina trosor (?) och sa att de behövde dom för ett experiment som kunde rädda mänskligheten. Sen försökte de spruta i mig någon gas för att jag skulle glömma händelsen, men de missade min mun. Jag har absolut ingen aning om vad som hände men fan, läskigt var det.

Nu äter jag ostbågar och dricker cola. Ska kolla på mer Skins! Toodles!

Roligare o läsa? Oh yes indeed.

Ja jävlar!

Fått min nya dator nu :) Känner redan stort förtroende till den... kärlek... åh..

Nu kan jag börja uppdatera här igen och så tumblr såklart.
Nått 566 followers nu = underbart!

Aj.

Varför säger man "aj" när det gör ont egentligen?

Update om helvetesdagen.

VAD FAN! Det här händer inte! Satt nere på balkongmarken/golvet/grunden och kastade ut min cigg över räcket och vinden tar tag i den och blåser tillbaka mot mig och landar mellan mina bröst.

De sex snyggaste kändisarna - manliga.

De sex, enligt mig, snyggaste kändisarna - manliga.

6. Destery och Nathan (DesandNate)

5. Heath Ledger



















4. Justin Bieber
3. Jensen Ackles

2. Matthew Gray Gubler

1. Ashton Kutcher

En dag i helvetet.

Fantastiskt. Helt jävla fantastiskt.

Idag vaknade jag i helvetet på jorden. Låt mig nu förklara för er hur min morgon varit.

Vaknar vid tre-tiden på natten med världens huvudvärk bankande mot huvudet. Det är som om någon satt en skruvtvigg på mitt huvud och börjat vrida, som fan. Jag är ganska van vid huvudvärk vid det här laget och egentligen ingen större skada skedd. Treo hjälper inte, nej okej, det är inte SÅ farligt, det betyder bara att jag måste ligga i sängen hela dagen.

Vinden ilar och jag blir rädd. Ni vet ju säkert redan att en av mina fobier är storm och speciellt det där ilande ljudet storm ibland kan föra med sig. Ilandet ger mig ångest och kan ofta få mig att börja skaka i panik och ibland tillochmed gråta.

Går upp vid fem, spelar in lite videor till min youtube kanal och det går helt okej. Plötsligt märker jag hur magen börjar mullra och treon har tydligen fuckat upp min mage. Jag börjar känna irritationen. Vinden fortsätter ila.

Crippe ringer upp mig och mitt humör höjs. Hans röst gör mig alltid glad och lugn. Jag sitter samtidigt och redigerar en av mina vloggar som blir rolig och bra, jag känner mig nöjd. Plötsligt händer det något. Datorn hackar upp sig och stannar. Det har hänt förut så jag stänger av den. Den går inte att starta igen. Magen mullrar och huvudvärken går från bad to worse.

Efter en hel del försök till att få igång datorn märker jag att det är lönlöst och jag börjar gråta av frustration. Testar med en annan skärm - utan resultat. Den är död. Trasig. Sönder. Förstörd. Bortom räddning.

Extra tillägg: Pappa reser bort i några dagar och kan inte hjälpa mig med datorn förrän han kommer hem så jag är datorlös hela helgen.

Jag märker plötsligt att magen som mullrade inte var pga treon utan mensvärk och det förklarar en hel del. PMS alltså. Fabolous. Den där hungern som sätts igång under PMS börjar komma och jag känner också ett sötsug men är inte sugen på något utav det godis jag har hemma. Jag tjurar och muttrar. Börjar sakna Crippe galet mycket. Lägger mig i sängen igen och vinden fortsätter att ila. Jag får panik, lägger mig under täcket med min tiger och försöker tänka på annat. Vinden ilar. Jag kramar tigern. Vinden ilar ännu värre.

Jag går upp och sätter mig i vardagsrummet. Mammas bil hade fått punktering, vilket säkert är mitt fel när man tänker på omständigheterna och vilken otur jag har idag. Så ber här om ursäkt till mamma och Mange - min otur har visst smittat av sig.

Jag får låna mammas dator. Ljudet fungerar inte. I köket hör jag ett pipande ljud som inte kommer ifrån vinden. Det är ifrån datorn. Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip, hela tiden.

Jag börjar laga mat, äter och kollar på Twilight.

Plötsligt börjar mammas dator gå ovanligt sakta. Det irriterar mig. Det blåser galet mycket ute och vinden ilar.

Jag försöker göra det bästa utav situationen och kopplar i datorn i högtalarna i vardagsrummet. So far so good. Försöker dra med datorn till fåtöljen men sladden är för kort så jag bestämmer mig för att flytta på fåtöljen. Jag sätter mig i den och börjar hoppa framåt, ni vet som man gör. Men... sen... out of nowhere händer det något fruktansvärt. När jag flyttar på fåtöljen råkar på något sätt min högerfot hamna under den och jag hoppar ett steg till med foten under fåtöljen. Hela min och fåtöljens vikt hamnar på min häl och jag skriker. Det gjorde så FRUKTANSVÄRT ont. Det går inte att beskriva. Som om någon börjar fila på benet i hälen, ungefär. Jag börjar gunga fram och tillbaka i stolen och smärtan går inte beskriva. Jag får inte ens fram något ljud utan bara gapar och säger ibland "aaah... aaah.. aaaahhh!" och tårarna kommer fram i ögonen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Haltar in i mitt rum och letar efter mina cigg för nu måste jag röka, storm eller inte. Dom är borta. Jag sätter mig ner och inspekterar min häl. Den är svullen och uppskrapad fast det inte kommit något blod. Det är som skoskav fast tusen gånger värre, ungefär.

Jag hittar ett ciggpaket med några cigg i, dock inte det jag letade efter från början.

Jag haltar ut mot balkongen och det blåser. Mitt hår blåser åt alla håll och det går inte att se eller röka. Haltar in och hämtar en mössa och börjar röka sen igen. Det går lite bättre men nu börjar det blåsa ännu mer än tidigare. Det är sjukt och jag hatar vind så blir rädd och röker snabbt upp även om jag helst hade velat röka 3-4 cigg istället för 1. Hälen gör fortfarande ont. PMSen blir bara värre och värre.

Nu när jag gått in igen råkade jag halka eftersom jag har tofflor på mig. Ingen skada skedd förutom att irritationen steg en aning.

Klockan är bara 11 och jag har redan varit i helvetet idag. Uppdaterar mer sen för det kommer uppenbarligen ske mer djävulskap idag.

Så... om någon utav er som läser detta har lagt en förbannelse på mig så vill jag säga GRATTIS! Du lyckades!

Fötter.

Man säger ju att man fått allt om bakfoten när man missuppfattat något,
kan man inte få säga att man fått allt om framfoten när man förstått rätt då?

Hm.

Om man kan vara avliden... kan man inte vara påliden då också?

De sex snyggaste kändisarna - kvinnliga.

De sex, enligt mig, snyggaste kändisarna - kvinnliga.



6. Michelle Trachtenberg


5. Emily Browning





















4. Amanda Seyfried


3. Anna Paquin

2. Rachel Hurd Wood





















1. Lindsay Lohan

What the... ?

Jag drömde att jag, pappa, Emma och Oskar blivit bestulna på en skattkista av några tatuerade mc-förare som jobbade i en butik vid Sibylla.
Vi bestämde oss för att ta tillbaka skatten med våld.
Pappa utrustade sig med en rosa piska och gav Oskar ett baseboll trä som lyste i grönt och Emma fick en slägga.
Jag fick inget vapen för de bara trodde att jag skulle förstöra för dem.
Jag fick inte heller vara med och bestämma planen hur allt skulle gå till.

När vi kom fram till affären så gick vi mot personalrummet och de hade vapnena i högsta hugg. De hotade först mc-förarna men de lyssnade inte. Då hämtade jag ett rosaglittrigt skohorn som fanns i butiken och skulle slå en mc-förare i huvudet men missade och träffade Emma istället.
Mc-förarna skrattade och tog oss inte på allvar, jag hade förstört för oss, som de förväntat sig.
Det dom inte visste var att allt gick helt enligt min plan.
Alla mc-förarna hade slappnat av och såg oss inte som något hot.
En utav mc-förarna gick fram till mig och kallade mig för "söta lilla flicka" vilket gjorde mig arg.
Då tog jag tag i hans skrev och sa "finns det någonting jag kan göra för att vi ska få tillbaka skatten?" och då suckade pappa, Emma och Oskar samtidigt som de himlade med ögonen och skämdes för mig.
Mc-föraren skrattade.
Då tog jag tag i hans bollar och vred om så han skrek av olidlig smärta och svimmade.
Alla de andra mc-förarna blev rädda och sprang iväg och vi hämtade tillbaka vår skatt.

PMS kur.

Bästa kuren för pmsångest. För att hjälpa dig på traven har jag numrerat åtgärderna så det ska bli lättare för dig.

1. Börja laga massa mat. Mer mat än vad du orkar äta egentligen. Extra plus är om maten är riktigt fet.
2. Klä av dig kläderna och sätt på dig det mest bekvämaste och oatrtraktivaste du hittar (bh är strängt förbjudet)
3. Bygg dig ett litet näste vid närmaste tv, helst i en soffa.
4. Släck lamporna.
5. Sätt upp varningslappar vid dörren.
6. Skäll på ditt husdjur för att denne är ivägen för dig (om du inte har något husdjur så skäll på luften, ett gosedjur, en krukväxt eller varför inte din hand, du måste skälla på något) Extra plus är om ditt husdjur är en hane.
7. Laga färdigt maten.
8. Sätt dig i soffan i ditt näste med maten framför dig.
9. Skäll på ditt husdjur igen för att denne kommer för nära din mat.
10. Sätt på Twin Peaks eller någon annan konstig serie.
11. Ät upp all maten.
12. Rapa eller fis.
13. Be om ursäkt till ditt husdjur en miljon gånger med tårar i ögonen.
14. Gråt lite för att du varit så elak eller för att livet är värdelöst.
15. Rapa eller fis igen.

Extra:
Om någon med manligt kön kommer i närheten - skäll. Skäll så mycket så att han springer iväg. Tvinga honom sedan att köpa choklad till dig.
Muttra gärna för dig själv då och då.
Om du inte vill kolla på någon konstig serie så titta på någon film som du kan skälla på hur mycket du vill, någon film som irriterar dig. Eller någon film som får dig att gråta, helst av irritation.
Glöm inte att byta mensskydd regelbundet.
Personlig hygien är inte viktigt.
Undvik alla speglar.
Väg dig för fan inte.
Gå inte ut såvida du inte måste köpa mer mat.
Titta inte på filmer där folk är överdrivet attraktiva, det kommer bara göra det värre.
Titta inte på filmer där folk är överdrivet oattraktiva, du kommer bara identifiera dig med dom och det kommer bli värre.

Om du efter allt detta mår illa, är uppblåst i magen, har gaser i magen, sura uppstötningar eller känner en döende känsla så har du gjort rätt. Om inte så måste du laga och äta mer mat.
Lycka till!

Edit:
Personligen har jag nyss lagat nuggets, pulvermos och majskolvar samt så har jag en hel del godis och jag har precis satt på Twilight.

Såatteh...

BANANAPHONE!

EHH HEE HEEE

Saknar dig.

Visste du att... (sant eller falskt?)

... att Pentagon har erkänt att de försökte utveckla en gaybomb som skulle få fiendera att attraheras av varandra?

... att det finns mer än 1000 spindelarter?

... att varje drottning med namnet Jane har antingen blivit mördad, satt i fängelse, blivit galen, dött ung eller blivit avsatt?

... att två djurrättsaktivister en gång skulle protestera utanför ett slakteri i Bonn, när plötsligt samtliga 2000 grisar i slakteriet lyckades rymma och löpte amok rakt över dem hjälplösa aktivisterna, som omkom?

... att hälften av jordens befolkning äter ris varje dag?

... att SVEDiMF är en svensk förening för männsikor som tror att de är delfiner, sk DHB:are (Dolphin in Human Body)

... att röda bilar är oftare inblandade i olyckor än bilar av någon annan färg?

... att under en enminuts kyss förbrukas 26 kalorier?

Läs mer här http://www.visstedu.nu/

Yes.

Har fjärilar i magen, det betyder att jag har ätit fel sorts larver.

Onödig fakta - sant eller falskt?

En timme framför datorn förbränner 110 kalorier.

Ståltråden i ett kollegieblock är ungefär 2.10 meter lång.

Alla isbjörnar är vänsterhänta.

På en brandstation i Livermore, Kalifornien finns det en glödlampa som lyst sedan 1901.

En anka har tre ögonlock.

Det är fysiskt omöjligt för dig att slicka din egen armbåge.

Det finns inget ord i engelskan som rimmar på "month".

Vi föds utan knäskålar, de utvecklas i 6års åldern.

Det är större chans att bli dödad av en fallande kokosnöt än en haj.

Man tillbringar ca sex månader av sitt liv på toaletten.

En kackerlacka kan leva i nio dagar utan huvud och sedan svälter den ihjäl.

Det är fysiskt omöjligt för grisar att kolla upp mot himlen.

Du sväljer under ditt liv ca 8 spindlar i sömnen och 14 andra insekter.

En genomsnittlig chokladkaka har 8 insektsben i sig.

Läs mer här: http://www.reflekterat.se/rolig-men-onodig-fakta/

You.

Supernatural irritation.

Om någon säger till dig att stanna inom en cirkel för inom den cirkeln är du säker - springer då du ur den cirkeln?!

För fan.

Om jag är jagad utav spöken och någon sätter mig inom en cirkel av salt så stannar jag tamejfan där.

Btw. Är lite grinig över Dean i sjunde säsongen. SPOILER ALERT: Varför mördade han Amy? Så jävla onödigt och egentligen inte särskilt likt Dean...

Sen är jag lite trött på att Sam alltid ska vara så jävla utsatt. Sam har ingen själ, Sam kan dö, Sam är Lucifers "vessel", Sam dör, Sam kan komma ihåg helvetet, Sam är beroende av demonblod, Sam har demonblod i sig, Sam är en av de utvalda som ska leda en demonarmé osv... Och samtidigt är han "the good guy" på något jävla vänster. Blir inte klok på det. Älskar dig ändå Sam, jag förlåter dig. Men jag älskar Dean mer, tyvärr.

Japanese name!

A=ka, B=tu, C=mi, D= te, E=ku, F=lu, G=ji, H=ri, I=ki, J=zu, K=me, L=ta, M=rin, N=to, O=mo, P=no, Q=ke, R=shi, S=ari, T=chi, U=do, V=ru, W=mei, X=na, Y=fu, Z=zi.

Post your Japanese name below!
My name is: Zumototoka

HAHA <3

Jobbig fråga.

Vilken färg har cola? Svart eller brun?

Player!

Fula ord?

Alltså. Imorse när jag inte kunde sova så tänkte jag på hur fula ord det finns i svenskan. Alltså, om man bara tar orden för sig. I meningar kan det låta helt annorlunda. Men läs upp dessa ord högt och verkligen lyssna på dom och smaka på dom så inser du... säkert... som jag... att det är riktigt fula ord.

Dörr

Ryttare

Sprinter

Smaskens

Filur

Federala polismyndigheten

Röv

Vask

Boende

Choklad

Super

Tänk dig då att dessa ord sägs med det som du anser är den fulaste dialekten så blir det hela plötsligt mycket roligare.

Edit: JA jag tänker på helt extremt konstiga saker när inte jag kan sova, speciellt nu när jag inte längre lyssnar på ljudbok (jag gör det ALDRIG längre o.O)

Storm!

Någon jäkla orkan/storm whatever som är här atm.

http://hallandsposten.se/nyheter/halland/1.1446031-larm-pa-larm-till-sos

http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.1445984-granen-pa-stora-torg-har-blast-ner

http://hallandsposten.se/nyheter/halland/1.1445559-klass-tre-varning-utfardad-for-halland

Jag = livrädd. Storm är en av mina fobier samma gällande nattfjärilar.

Det enda jag är RIKTIGT rädd för.

Så... hur stor chans är det att ett av dessa "flygande föremål" som rapporteras i en av artiklarna träffar mitt fönster och åker in i mitt rum/spetsar mig? Jag har smått panik, huvudvärk som satan och... ligger här... döende... och lyssnar på det värsta jävla ljudet jag vet; storm.

Irritationsobjekt #4

Idioter. Nuff said.

Hei.

Lifehouse - Everything reggae version.

Find i yahso, and speak fe me

I want fe feel you, I need fe ya you

You are de light dat's leadin' i fe di place

Where I find peace again

You are di strength that keeps i walkin'

You are the hope that keeps i trusting

You are the life to i soul

You are i purpose

You're everything

And how kyan I tan' yahso with you

And no be moved by you

Would the i tell me how could it be any better dan dis ya?

Liebe.

Mein Inneres ist gestorben,

aber,

ich fühle mit dir am Leben.

Ich war verloren,

aber,

Sie hat mich gefunden.

Ich war blind,

aber,
Du hast mich wieder zu sehen.

Ich bin dein.

Ich liebe dich.

Någon annan, någon bättre...

Det kan verka som om jag lever livet just nu och ja, det gör jag ju, för alla lever livet, man kan ju inte leva något annat men uttrycket leva livet alltså = jag är lycklig hela tiden.

Nein. Es ist nicht wahr.

Folk omkring mig har vant sig så mycket vid att jag alltid är öppen med hur jag känner så att de inte tror att något är fel bara för jag inte säger någonting. Det har alltid varit en självklarhet tidigare, att så fort jag känner mig ledsen så ska jag berätta det för någon eller skriva upp det någonstans där folk ser det. Tillexempel, när såg ni senast en "deppig" facebook uppdatering i min logg, ett deppigt blogginlägg eller en deppig bild/text på bilddagboken...?

Ni har verkligen ingen aning vad som pågår i mitt huvud just nu, ni har absolut ingen aning hur jag känner eller vad jag tänker och jag är helt tillfreds med det.

För första gången i mitt liv känner jag att jag INTE VILL vara öppen. Att jag INTE VILL berätta, att jag inte har någon lust att öppna upp mig.

För en gångs skull vill jag inte att alla omkring mig ska veta minsta lilla detalj i mitt huvud, minsta lilla känsla som ligger och skrapar på hjärnan eller varje minut jag känner ångest.

För en gångs skull vill jag ha ett privatliv... gällande det.

Folk förväntar sig också att bara för att jag har varit öppen tidigare så ska jag fortsätta med det. Folk förväntar sig att jag ska spy ur mig varenda känsla jag har gömd inom mig och att jag ska förklara i långa texter om varför jag inte svarar på sms/varför jag inte orkar ses/varför jag inte är i skolan som jag ska hela tiden/varför jag inte gör det jag borde osv... Det finns anledningar till allt detta men jag har ingen lust att berätta det just nu.

Men hey, missuppfatta mig inte nu peeps, jag är inte emodeppig jämt och det är INTE som tidigare MEN jag ligger inte i sängen hela dagarna bara för att jag har lat och jag har en hel del att tänka på, en hel del som snurrar just nu men som jag, säger det ännu en gång, inte har någon lust att dela med mig om just nu.

Och som alltid måste jag göra detta klart för er för annars kanske ni missuppfattar: Jag är glad, ibland. Jag känner lycka, ibland. Jag känner mig NÖJD med min tillvaro och med mitt liv, ibland. Som sagt, det är inte som förut, men ändå.

Så att ni kanske förstår varför jag inte är lika tillgänglig som tidigare... det är helt enkelt för jag inte VILL eller ORKAR prata om det. Snälla, förstå detta. Jag vill verkligen inte prata om det.

Jag vill vara ensam, jag vill gå i skolan, jag vill plugga, jag vill fokusera på mig själv... Och bara för jag umgås med min pojkvän nästan varje dag och inte umgås med mina vänner lika mycket så betyder det inte att mina vänner inte betyder något längre. Jag menar... ni förstår väl hur det är att vara nykär? Och om jag känner lycka tillsammans med Crippe, snälla låt mig, jag kan fan behöva lite lycka just nu i allt kaos, jag förtjänar fan lite lycka just nu. Ska vi behöva gå igenom detta varje gång jag skaffar pojkvän?

Bara det att jag inte alltid är så pepp på att prata om känslor och liknande nuförtiden, typ. Går inte förklara detta särskilt bra men jag försöker.

Någon annan, någon bättre...

Det kan verka som om jag lever livet just nu och ja, det gör jag ju, för alla lever livet, man kan ju inte leva något annat men uttrycket leva livet alltså = jag är lycklig hela tiden.

Nein. Es ist nicht wahr.

Folk omkring mig har vant sig så mycket vid att jag alltid är öppen med hur jag känner så att de inte tror att något är fel bara för jag inte säger någonting. Det har alltid varit en självklarhet tidigare, att så fort jag känner mig ledsen så ska jag berätta det för någon eller skriva upp det någonstans där folk ser det. Tillexempel, när såg ni senast en "deppig" facebook uppdatering i min logg, ett deppigt blogginlägg eller en deppig bild/text på bilddagboken...?

Ni har verkligen ingen aning vad som pågår i mitt huvud just nu, ni har absolut ingen aning hur jag känner eller vad jag tänker och jag är helt tillfreds med det.

För första gången i mitt liv känner jag att jag INTE VILL vara öppen. Att jag INTE VILL berätta, att jag inte har någon lust att öppna upp mig.

För en gångs skull vill jag inte att alla omkring mig ska veta minsta lilla detalj i mitt huvud, minsta lilla känsla som ligger och skrapar på hjärnan eller varje minut jag känner ångest.

För en gångs skull vill jag ha ett privatliv... gällande det.

Går dock att förklara allting ganska bra med ett enda ord: KAOS.

Folk förväntar sig också att bara för att jag har varit öppen tidigare så ska jag fortsätta med det. Folk förväntar sig att jag ska spy ur mig varenda känsla jag har gömd inom mig och att jag ska förklara i långa texter om varför jag inte svarar på sms/varför jag inte orkar ses/varför jag inte är i skolan som jag ska hela tiden/varför jag inte gör det jag borde osv... Det finns anledningar till allt detta men jag har ingen lust att berätta det just nu.

Men hey, missuppfatta mig inte nu peeps, jag är inte emodeppig jämt och det är INTE som tidigare MEN jag ligger inte i sängen hela dagarna bara för att jag har lat och jag har en hel del att tänka på, en hel del som snurrar just nu men som jag, säger det ännu en gång, inte har någon lust att dela med mig om just nu.

Och som alltid måste jag göra detta klart för er för annars kanske ni missuppfattar: Jag är glad, ibland. Jag känner lycka, ibland. Jag känner mig NÖJD med min tillvaro och med mitt liv, ibland. Som sagt, det är inte som förut, men ändå.

Så att ni kanske förstår varför jag inte är lika tillgänglig som tidigare... det är helt enkelt för jag inte VILL eller ORKAR prata om det. Snälla, förstå detta. Jag vill verkligen inte prata om det.

Jag vill vara ensam, jag vill gå i skolan, jag vill plugga, jag vill fokusera på mig själv... Och bara för jag umgås med min pojkvän nästan varje dag och inte umgås med mina vänner lika mycket så betyder det inte att mina vänner inte betyder något längre. Jag menar... ni förstår väl hur det är att vara nykär? Och om jag känner lycka tillsammans med Crippe, snälla låt mig, jag kan fan behöva lite lycka just nu i allt kaos, jag förtjänar fan lite lycka just nu. Ska vi behöva gå igenom detta varje gång jag skaffar pojkvän?

Bara det att jag inte alltid är så pepp på att prata om känslor och liknande nuförtiden, typ. Går inte förklara detta särskilt bra men jag försöker.

Känslor?

Så.

Jag har inte tagit mina antidepp på några dagar för ett litet experiment jag kallar "operation feelings" eftersom jag, sen jag började med mina antidepp, har tappat en hel del känslor.

Jag har svårt att känna empati/sympati för andra människor.

Många av de spärrar som tidigare fanns har lösts upp och jag tänjer på gränserna utan att förstå att det är fel.

Jag känner att jag BORDE känna dåligt samvete när jag gör saker som jag vet är fel, men jag känner det inte.

Har blivit ytlig på ett sätt jag inte var tidigare.

Jag känner mig inte som mig själv längre och det skrämmer mig.

Å andra sidan har jag ingen aning om vem jag är utan min ångest och utan mina negativa känslor så det är kanske såhär normala människor känner? Såhär jag är... egentligen?

Det är inte bara negativt dock.

Med tanke på att en hel del av mina känslor har lättat så känner jag inte längre den där tyngden i bröstet som jag gjorde tidigare.

Jag kan sjunga, dansa, vara glad, älska och känna mig NÖJD med saker o ting.

Ja, jag bryr mig om andra människor, det är verkligen inte det... men det är svårare att bry sig om de som jag inte känner ordentligt t.ex. En av mina svagaste och starkaste sidor har alltid varit att jag bryr mig om andra människor, även de jag inte känner eller ens har träffat.

För att kunna känna glädje och för att kunna dansa och sjunga igen så kanske jag måste offra lite sympati och empati för andra människor, försöka lära mig att kontrollera mina impulser och bygga upp mina spärrar igen...

För det kanske är värt det ändå?

Hur mycket ska man behöva offra för glädje?

"Jag gillar dig bättre när du har känslor."

ÅH!

Dom borrar i lägenheten ovanför... Som fan... de bygger någonting (det är kontor där egentligen.)

VARFÖR ska man bygga och borra såhär TIDIGT på förmiddagen?

Ah kom inte med några bra anledningar nu för då blir jag ledsen (var någon som sa en gång att de gör det vid sådana tider för folk oftast är o jobbar då och därför störs mindre människor utav det men alla ska gå efter mig och mina rutiner MHM så NEJ) jag vill kunna hata dom ifred...

*morrar*

Ny hårfärg! Love it!

Alltså.

Vissa människor tror visst att bara för att man är överdramatisk/överkänslig osv så är det man känner inte äkta.

Så vadå. Om jag känner mig superstressad över allting trots att jag ligger hemma och inte gör särskilt mycket egentligen så betyder det att jag inte känner mig superstressad?

Jag vet väl vad jag känner och jag vet väl att jag inte hanterar stressen sådär jättebra direkt men bara för det så betyder det inte att mina känslor inte är äkta. Jag kan ligga i sängen och inte göra ett piss på hela dagen och ändå känna stressen i bröstet och därför inte kunna slappna av överhuvudtaget. Alltså gav det inte mig någonting alls att ligga hemma och måste därför ligga hemma igen, eller bara ta tag i saker... men det är jag ju jävligt sämst på också.

Jag själv och flera jag känner har en tendens att överdriva när det gäller vissa känslor och händelser, och bara för det blir vi inte alltid tagna på allvar utan folk ignorerar helt enkelt vad vi känner bara för att de själva inte känner likadant.Ska det vara så jävla svårt att kunna tänka sig in i någon annans situation? Ska det vara så jävla svårt att acceptera att det finns dom som känner lite mer eller lite mindre än du själv? Som tur är har jag ingen som helst anledning att skriva detta för ingen har klagat på mig den senaste tiden men jag kan tänka mig att folk TÄNKER det...

Jag är iallafall glad att jag är omringad av människor som förstår mig för det mesta och som är mogna nog att kunna se in i min situation och som tack för att de är så underbara ska jag göra samma sak mot dom. Alltid. Ska aldrig mer vara nära människor som är trögsynta och idioter, nae.

Vishet nr 2.

Jag har en get i skon. Det betyder att min fot är envis.

Provet...

Hade historiaprov idag. Om jag ska vara optimistisk så kan jag säga att det gick rent åt helvete och om jag ska vara ärlig och gå på magkänslan så kan jag säga att jag aldrig någonsin varit så missnöjd med ett prov tidigare och att jag just nu har fet panik gällande och skäms för hur det gick. Däremot är det fan helt jävla otroligt att INTE EN ENDA AV ALLA de frågor jag verkligen kunde eller bara kunde ens lite grann var med och att jag inte kommer ihåg att jag ens läst många utav de frågorna som var med. Kan man ha mer otur? Förmodligen inte.

Som grädden på moset (aldrig förstått det uttrycket för grädde + mos måste vara asäckligt) eller ja pricken över iet då (bättre) så fick jag inte gå direkt när jag gjort klart provet. Jag satt där och ville inget annat än att ta en cigg och gå därifrån men nehe jag var tvungen att sitta kvar och skämmas. Det enda som fattades var en dumstrut på huvudet. Funderade på att sjunga The Final Countdown bara för att rädda situationen men antar att sånt bara händer på film... Men jag kanske skulle tagit chansen ändå?

Nu ska jag lägga mig i sängen, tvinga hit Kitty och ta en liten powernap innan Crippe kommer hit. Vill inget hellre än att krypa upp i hans famn och ligga där tills jag lugnat ner mig, men han kommer ju sen... Får försöka hålla mig. Träffade inte honom på hela dagen igår och känner redan abstinens efter honom, ganska galet.

Vishet.

Jag har en räv i skon. Det betyder att min fot är listig.

Mysigheter.

Dom vill äta upp dig.

Aragorn luktar lik och potatis.

Asså.

Vissa människor tror visst att bara för att man är överdramatisk/överkänslig osv så är det man känner inte äkta.

Så vadå. Om jag känner mig superstressad över allting trots att jag ligger hemma och inte gör särskilt mycket egentligen så betyder det att jag inte känner mig superstressad?

Jag vet väl vad jag känner och jag vet väl att jag inte hanterar stressen sådär jättebra direkt men bara för det så betyder det inte att mina känslor inte är äkta. Jag kan ligga i sängen och inte göra ett piss på hela dagen och ändå känna stressen i bröstet och därför inte kunna slappna av överhuvudtaget. Alltså gav det inte mig någonting alls att ligga hemma och måste därför ligga hemma igen, eller bara ta tag i saker... men det är jag ju jävligt sämst på också.

Jag själv och flera jag känner har en tendens att överdriva när det gäller vissa känslor och händelser, och bara för det blir vi inte alltid tagna på allvar utan folk ignorerar helt enkelt vad vi känner bara för att de själva inte känner likadant. Ska det vara så jävla svårt att kunna tänka sig in i någon annans situation? Ska det vara så jävla svårt att acceptera att det finns dom som känner lite mer eller lite mindre än du själv? Som tur är har jag ingen som helst anledning att skriva detta för ingen har klagat på mig den senaste tiden men jag kan tänka mig att folk TÄNKER det...

Jag är iallafall glad att jag är omringad av människor som förstår mig för det mesta och som är mogna nog att kunna se in i min situation och som tack för att de är så underbara ska jag göra samma sak mot dom. Alltid. Ska aldrig mer vara nära människor som är trögsynta och idioter, nae.

Mm.........

Stressen och huvudvärken som uppstår när pappa går i cirklar runt brödet i en kvart när man har bråttom...

Irritationen som uppstår när mannen framför oss i kön börjar råglo på mig med förfärad och fascinerad min så fort han får chansen...

Ego.

Glädje.

För några veckor sen började det. Den 5-6 november började jag känna det, på riktigt.

Jag kommer fortfarande ihåg att jag vaknade på onsdagen den 9nde, med huvudvärken som dunkade i huvudet och stressen i bröstet inför matteprovet på eftermiddagen. Men när jag gick upp så satte jag igång spotify, gick in på 90tals och fest-lista, höjde volymen och sjöng HÖGT samtidigt som jag dansade omkring i rummet. Jag vickade på höfterna, jag hade armarna i luften, jag snurrade, jag log och jag sjöng verkligen. Jag dansade av mig sovkläderna, dansade på mig vardagskläderna samtidigt som jag skrek till We're going to Ibiza och I just had sex. Dagen före hade jag fått finbesök och det fick jag samma dag igen. Jag tror verkligen att Crippe har bidragit till en hel del av min glädje, men det är så mycket annat OCKSÅ. Jag har blivit av med destruktiva människor i mitt liv, jag har bjudit in andra mycket bättre människor... Människor som drar fram mina negativa sidor är borta. Jag har skärpt till mig gällande skola och min allmänna syn på livet är ljusare.

Trots att jag förmodligen inte har betett mig så som jag borde.... Jag skäms egentligen när jag tänker på vilket spel jag spelat, hur korkad jag var, att jag inte tänkte på andras känslor utan bara mina egna och trots att jag vet inom mig att jag faktiskt varit ett jävla svin mot vissa människor - så känner jag det nu - glädje. Jag är glad, på riktigt. Det är liksom... bra. Bra ibland.

Gör om, gör rätt. Nu ska jag göra rätt.

Texts.