Jag har inte tagit mina antidepp på några dagar för ett litet experiment jag kallar "operation feelings" eftersom jag, sen jag började med mina antidepp, har tappat en hel del känslor.
Jag har svårt att känna empati/sympati för andra människor.
Många av de spärrar som tidigare fanns har lösts upp och jag tänjer på gränserna utan att förstå att det är fel.
Jag känner att jag BORDE känna dåligt samvete när jag gör saker som jag vet är fel, men jag känner det inte.
Har blivit ytlig på ett sätt jag inte var tidigare.
Jag känner mig inte som mig själv längre och det skrämmer mig.
Å andra sidan har jag ingen aning om vem jag är utan min ångest och utan mina negativa känslor så det är kanske såhär normala människor känner? Såhär jag är... egentligen?
Det är inte bara negativt dock.
Med tanke på att en hel del av mina känslor har lättat så känner jag inte längre den där tyngden i bröstet som jag gjorde tidigare.
Jag kan sjunga, dansa, vara glad, älska och känna mig NÖJD med saker o ting.
Ja, jag bryr mig om andra människor, det är verkligen inte det... men det är svårare att bry sig om de som jag inte känner ordentligt t.ex. En av mina svagaste och starkaste sidor har alltid varit att jag bryr mig om andra människor, även de jag inte känner eller ens har träffat.
För att kunna känna glädje och för att kunna dansa och sjunga igen så kanske jag måste offra lite sympati och empati för andra människor, försöka lära mig att kontrollera mina impulser och bygga upp mina spärrar igen...
För det kanske är värt det ändå?
Hur mycket ska man behöva offra för glädje?
"Jag gillar dig bättre när du har känslor."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar