fredag 18 november 2011

Ett småkryps liv...

Varje gång jag berättar det här för folk så tror dom att jag är dumma i huvudet och ger mig det där ansiktsuttrycket ”mehh wtf?!”, ni vet det där… uttrycket. Men det är verkligen såhär jag tänker.

Jag kan inte döda spindlar eller andra småkryp utan att få galet dåligt samvete efteråt. Det går bara inte. Dåligt samvete för vadå? Jo min hjärna är ganska underlig, mina tankar är ganska underliga för så fort jag dödat ett småkryp så kommer det.. ”Tänk om det här småkrypet har en familj som väntar hemma vid matbordet, en mamma och små barn, och deras pappa kommer aldrig hem till middagen… Och det är mitt fel att de sörjer och att barnen blivit utan en pappa… Tänk så var det här småkrypet och hans familj fattiga och därför han kom in i mitt rum, för att leta mat så han kan försörja sin familj och här kommer jag och bara MOSAR honom utan att ens tänka på hans familj eller varför han var här…” Och liknande scenarion spelas upp i mitt huvud och jag börjar nästan gråta av skuld. Tänk så är det så. Det är väl inte SÅ himla osannolikt?

1 kommentar:

  1. meehh, wtf?! då ska du få höra vad man gör med kackerlackor i japan... man lägger ut ett gift vid dörrar och fönster som kackerlackan trampar i men inte dör direkt utav, sen går den hem till sitt bo och sina ungar och smittar ner ungarna så ALLA DÖR HAHAHAHAH

    SvaraRadera