Sanning eller konsekvens.

Håller på och ser den där filmen, Sanning eller konsekvens och jag känner igen allt. Absolut allt... Jag känner igen mig i Nora och det är jag förmodligen inte ensam om. Att inte kunna umgås med vem man vill för denne inte anses cool, att stjäla saker, att prata illa om andra bara för att passa in, desperat försöka komma in i det coola gänget trots att det finns andra, mycket trevligare men mindre häftiga som gärna vill umgås, att skrika och vara arg på föräldrarna, känna sig värdelös och utstött. Det är så... typiskt... Varför ska det vara så? Jag önskar ibland att jag varit en av de "töntiga" och fortsatt vara det, för då kanske inte det hade blivit som det blivit. Don't get me wrong, jag är glad över mina erfarenheter på något sätt men ibland är det svårt att inte ångra och tänka tillbaka, vad kunde man gjort annorlunda? Kanske skulle jag i min skola stått upp emot de som var elaka mot tjejen i klassen som var mobbad, och slutat vara elak själv bara för att passa in? Jag skulle ha gjort så, men det går inte få det omgjort. Ni som inte gick i min klass i mellanstadiet skulle inte förstå, men kanske någon som gick i den klassen känner igen det jag pratar om...