Det ingår inte i min världsbild att vara elak mot andra människor. Jag är så naiv. Jag trodde att man kunde lita på alla, att alla människor är goda och vill väl. Jag vill tro på att ingen människa är ond, och att ingen människa vill såra andra, men jag vet inte om jag KAN tro på det. Varför gör man så? Hur kan man med gott samvete göra så? Mitt samvete är det värsta som finns, för mitt samvete äter upp mig och så fort jag känner att jag betett mig illa mot någon så blir mitt samvete till syra och bränner sönder mig. Har inte andra människor ett samvete? Jag förstår.. verkligen.. inte.. hur man kan göra så. Jag blir så förvånad, så frustrerad, så arg och så ledsen för jag FÖRSTÅR VERKLIGEN INTE hur man kan göra så. Varje gång jag blir sviken eller förrådd så är det som om hela min verklighet slås samman och jag vet inte hur jag ska se eller kunna träffa någon utan att undra, vill denne personen verkligen mig väl? Jag vill inte tvivla, jag vill inte förlora min tro på mänskligheten och på människor men vid tillfällen som dessa, så vet jag inte vad jag ska tro längre.
Jag får inte grepp om det, jag vet inte vad jag ska göra. Var finns lösningen? Finns det ens någon lösning? Mina impulser säger åt mig att jag ska gå fram, ta tag i denne människa och slå till, inte tänka före utan bara slå till och på så sätt visa min avsky och det svek som denne människa gjort, genom något fysiskt. Jag vill slå, jag vill spotta, jag vill gråta och sparka, jag vill visa för denne människa att man gör inte på det här sättet, det här är fel, man gör tamejfan inte på det här sättet. Skulle denne förstå? Förmodligen inte. Mamma säger åt mig att jag ska ignorera, bara låta det vara, men skulle denne förstå då? Förmodligen inte, men det blir kanske lättare att gå vidare då? Jag vet inte. Jag kan inte bara sitta här och inte göra någonting, jag kan inte bara sitta här och titta på medan denne människa gör något mot mig, jag kan inte bara se på och inte göra något. Jag kanske ska gå fram, prata lugnt och sansat och kanske då skulle det hända något? Nej förmodligen inte. Det finns ingen lösning, eller? Vad isåfall och hur ska jag få reda på det? Lösningar är det jag lever på för det är lösningar och kontroll som gjort mig frisk, och när detta händer är jag nere på botten igen. Ovetandes, rädd och liten. Ingen kontroll.. ingen alls. I won't let this build up inside of me.
Jag lägger mig under täcket, i fosterställning och försöker hantera. Hantera... Hantera... Hantera... Och så de sista tonerna i Vermillion pt 2.
jag litar för mycket på andra men jag kan inte tro på något annat än att alla människor är goda innerst inne och jag vill hjälpa alla att få fram sin bästa sida genom att tro på att den finns. jag har blivit dåligt behandlad och sviken många gånger i mitt liv men jag kan ändå inte hata någon annan än mig själv för att jag lät det hända. önskar jag visste vad lösning är men det jag gjort är att försöka glömma och gå vidare men jag har väldigt svårt att glömma saker speciellt sånt som påverkat mig mycket så det kommer nog aldrig försvinna ur min hjärna. oj blev ganska mycket o: det jag ville säga är att jag bry mig och ta hand om dig <3
SvaraRaderadu är så smart underbara du <3 håller med dig och känner igen mig väldigt mycket! tack <3<3
SvaraRadera