Stress.

Det är väldigt mycket stress just nu, speciellt flytten. Mamma är sur och gnällig för hon behöver göra allt själv, och jag försöker hjälpa till så gott det går och när hon ber mig - men det är två andra syskon som inte gärna hjälper till med att flytta. Som vanligt känner jag mig som den i mitten av allt skit och är också den som får ta alltihop. Det känns ibland som om bara för jag pratar med mamma så får jag skällen och skiten, fast jag inte är den som strular mest. (jag kanske inte heller får all skäll, men jag är så fjantig så det känns så ändå) Jag förstår inte varför hon inte säger till de andra, kanske är det hela den här "jag har uppfostrat fel, jag har varit en dålig mamma" grejen men det spelar verkligen ingen roll för man kan inte vid 42 års ålder helt plötsligt bli barnet till sitt eget barn, och göra allt som denne vill och inte ens säga till om denne gjort något fel, för det är inte att vara en bra mamma - tvärtom. Hur ska ett barn klara sig i vuxenvärlden när föräldrarna gör ALLT åt barnet? Hur ska ett barn klara sig när den aldrig får ta eget ansvar, aldrig får veta vad som är rätt och vad som är fel och aldrig förstå konsekvenserna av sitt beteende. *suckar* Jag kommer bli en sååå bra mamma iallafall -.-
(för övrigt är min mamma den bästa mamman som finns... faktiskt)

Jag vill inte gå till skolan mer, känns det som. Det finns en stor anledning till att jag inte vill gå dit och det är något som inte går att göra något åt. Får hoppas den där snubben blir utkastad från skolan snart, för jag vill verkligen inte gå dit om jag ska behöva se honom. Jag kommer bli så arg och så ledsen, och jag vet inte hur jag ska hantera en sån lögn som är så grov och hemsk. De flesta i klassen vet nog vad jag pratar om - och då hoppas jag också att ni inte är så dumma och tror på någon som röker hasch varje dag och som har en historia med att ljuga till sig uppmärksamhet.