Nu är katten inte hemma längre. Jag vet inte vad jag ska känna... Jag grät mycket igår för det, men kan inte gråta mer idag. Jag vet ju att han var olycklig och inte trivdes som innekatt, men ändå, det känns så tomt att inte ha honom hos mig längre. Han var ju min lilla katt... Funderar på att behandla situationen som om jag blivit dumpad eller liknande dvs radera alla bilder och allt som påminner om honom. Katten... jag kommer sakna dig.
Min huvudvärk tycks inte bli bättre eller sämre - ungefär på samma nivå. Det är inte mediciniskt utan psykologiskt - är min gissning. Jag märker ju att så fort jag känner mig orolig eller stressad så får jag huvudvärk, istället för ont i magen som många andra får. Jag måste komma in i mina rutiner mer - gå upp på morgonen, äta frukost och sen göra något hela dagen som är nyttigt för mig. Frågan är bara vad... jag får inte må såhär när skolan börjar. Mamma eller pappa ska förmodligen ringa doktorn ändå för jag känner mig smått hypokondrisk och har misstänkt både hjärntumör, kronisk migrän och hjärnhinneinflammation :P Men enligt yrsel.com så har jag många av de orsaker till huvudvärk och yrsel - Migrän, läkemedelsbiverkningar, depression eller nedstämdhet (har haft), panikångest (har haft) och sådär och allting leder ju till huvudvärk som inte känns bra. Jag tror att eftersom jag varje dag tar Treo blir min kropp beroende och ibland blandar jag både Treo och Diklofenak vilket kanske inte är särskilt bra heller. Att vädret är lite spänningsväder också gör saken inte bättre. Jag tänkte på om jag kanske behövde glasögon, men jag kan inte direkt märka att jag ser dåligt men man vet ju aldrig - både mamma, pappa och Emma har ju glasögon så det skulle ju kunna vara något o kolla upp det med. Och jag är mer inne på psykologisk anledning för när jag hade som värst huvudvärk och yrsel i förrgår så låg jag och grät i sängen - utan anledning - jag kände mig bara olycklig och stressad... Det känns iallafall skönt att jag känner mig själv och min kropp så väl att jag kan märka själv om det är något allvarligt eller inte - men vill ändå kolla upp det för säkerhetsskull. Jag är bara rädd att få höra "rör på dig mer" för det är någonting som är så svårt för mig på något sätt - inte att röra sig utan att få det tillsagt till mig eftersom jag alltid kopplat det som andra ord för "du är för fet"... Jag vet inte varför jag jämt ska koppla det ihop men så har det varit sen jag var liten. Det har väl aldrig slagit mig att även smala personer får huvudvärk och migrän och de får också höra "rör på dig mer och ät bättre"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar