fredag 27 augusti 2010

En sådan natt...


Vet du hur många gånger jag skrikit av ångest? Vet du hur många minnen som hemsöker mig varje kväll? Vet du hur många gånger jag bett till Gud om att det skulle sluta? Det slutade aldrig… Det slutar aldrig. Mina minnen är ett färskt sår i hjärnan och det kommer aldrig att läka. Det spelar ingen roll hur mycket jag plåstrar om och tvättar, det slutar aldrig blöda och det slutar aldrig göra ont. Du tror du har mycket o bära på, då ska du se vad som ligger på mina axlar. Jag bryr mig inte om att du blir rädd, jag orkar inte bry mig om att gömma det mer eller hålla det inne. JAG BRYR MIG INTE. Jag måste bara få ut det för jag står inte ut.

Ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till
och ni får bli hur arga ni vill - inatt är det bara en sak som gäller.

Jag är bara en människa.
Jag är inte mer än så...
Jag är bara mänsklig.

1 kommentar:

  1. Personligen så är jag inte arg. Gör det du måste göra för att kunna ta dig igenom det. Jag skulle vilja säga att jag är med dig och stöttar dig, men det är inte min plats att säga så vid detta tillfälle. Kanske är det distansen, kanske är det något annat. Jag tycker dock inte att det är så konstigt att du upplever sådant lidande. Dina axlar är tunga, eftersom att du bär världen ovanpå dem. Dina sår läker inte, för dina stora ansträngningar kan inte läka dem. Ett sår bör enbart tvättas om det är smutsigt, och eventuellt så kan plåstrets effekt inte göra mycket mer. Resten måste man kunna härda. Jag vet inte, det är lätt att citera här och skriva, samtidigt som det är svårt, men jag vill skriva något kreativt till dig. Jag upplever dig som en av de mest stressade personer som jag någonsin haft kontakt med, och därför är det inte konstigt för mig att du mår dåligt. Hur det är att leva det liv som du gör, vet jag inte mycket om, men det verkar vara väldigt svårt att vara just dig. Men, om någon kan hantera att vara dig, så bör det väl vara just du. Du har tagit dig så här långt. Du har minnen. Utnyttja dessa minnen till att skilja då från nu. Du har redan genomgått så mycket. Med din erfarenhet, så bör du vara lite mer lättsam. Det är klart, jag kan ha totalt fel, men åtminstone så har jag försökt, Jonna.

    I slutändan så är allt ändå upp till dig. Du kan vara ett offer resten av ditt liv, eller så kan du använda ditt förflutna till din fördel, och bli starkare genom det.

    SvaraRadera