Pain & Pleasure.

Saknar håret som fan.

Min önskelista 2010.

Min önskelista
Nytt löshår (om jag nu får det så beställer jag det själv men ni betalar... och Hampus ska betala 300 kr MOAHAHAH)
Ny mascara
Långa lösögonfransar ifrån Buttericks eller Lilla Berlin
En limpa Level cigaretter
En ny kamera för 700 kr - http://www.netonnet.se/art/foto/kompaktkamera/digitalkamera-kompakt/nyborjare/avant-dc1236/125873.4555/
Pengar
Nya BHar (85 D)

Big no-no:
Kläder - jag passar aldrig i dem ändå och jag gillar inte kläder överhuvudtaget... funderar på att gå runt om de antika grekerna med ett stort lakan istället....

Money, money, money...

Det går så galet mycket bättre om man har pengar. Pengar kan inte köpa lycka men pengar kan göra lyckliga människor lyckligare. Jag önskar jag hade lika mycket pengar som typ... Foki eller Kissie just nu så jag hade haft råd med alla julklappar jag vill köpa och också det jag vill köpa själv... Det verkar ju som om det blir lite knakigt med julklappar i år dessutom... och jag vill inte be om för mycket.

Enligt mina beräkningar så kommer alla julklappar kosta totalt 700 kr (MEN en utav hemsidorna jag beställer de ifrån kräver att man minst köper för 300 kr och på så sätt kan jag också få mina egna piercingar så 100 kr kanske går till mig själv... :P) men jag tror att det kan gå riktigt bra ändå. Det jag har skrivit upp och planerat är iallafall för första gången RIKTIGA julklappar och inte ljus eller liknande ifrån en 10krs-affär, men det är väl tanken som räknas. Jag tror att alla mottagare blir glada o nöjda och då gör det ingenting om det kostar lite mycket... Skulle ju bara köpt godis för det annars ju... *ledsen min* jag måste seriöst sluta vara så sockerberoende... jag menar - jag röker hellre för det dämpar ångesten mer. Men jag kan inte röka på balkongen eller ifrån mitt fönster...

*Suckar högt* nu vet jag inte vad jag ska göra... Mitt huvud sprängs och jag är så stressad. Funderar på o poppa popcorn och lägga mig i sängen och se på någon film...
Älskling var här hela dagen:* ILY the most of all!!

Blekning number 3.

Underbar låt.

Den blir extra bra efter drygt 3 och en halv minut.

You're just a coward behind your shell, you will rot in your own personal
hell.
Feel the heat of flames burn your flesh. Were the flames really there or
only inside your head?
Feel the razor cutting your skin, can't you see it's your own hand that
moves the blade.
This is the art of pain and pleasure!

Mordet på Shanda Sharer.

Jag gör ett skolarbete om Shanda Sharer och tycker att alla borde se den här dokumentären om henne och hur hon dog. Jag verkligen... jag tror inte jag någonsin blivit såhär illa berörd av något mordfall tidigare. Jag kan knappt få fram orden och jag sitter med gråten i halsen när jag skriver arbetet. Jag undrar bara vilka frågor jag borde ha som diskussionsfrågor... Vilket straff borde tjejerna få? Var straffet de fick rimligt? osv... Det som skrämmer mig mest är att två av tjejerna ler glatt på sina mugshots.. *ryser*

Nemo Hedén anklagad för sexuellt utnyttjande.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article8182591.ab

På Facebook skriver folk om att han är en pedofil - men enligt min åsikt är ingen pedofil. Lagen säger att man inte får ha sex med någon under 15 år och det är fel att ha sex med någon som är i den åldern - om man nu är äldre - men det gör honom inte till en pedofil. Samtidigt tycker jag att Nemo inte direkt är en MILF-hunter eftersom han nyligen hade sex med Paow som är 93a. Han var 22 år inte 42 år och ålders-skillnaden må ha varit 8-9 år men det var ändå frivilligt sex. 14 åringar idag beter sig inte alltid som 14 utan äldre - det gjorde tillexempel jag själv i den åldern. Jag har tidigare bara haft äldre pojkvänner och oftast äldre vänner eftersom jag mognade väldigt snabbt. Nemo verkar inte ha en mental ålder på 23 heller utan på den mentala stadiet så KANSKE de båda var 17 år? Det är ingen som hade brytt sig om något sånt här om man hört det som skvaller om någon man kände men så fort det är något känd så är det plötsligt ännu mer fel än vanligt. Det var ingen våldtäkt och det var inte heller tjejen som anmälde honom utan hennes pappa.

Jag står fast vid att jag inte tycker att Nemo borde få fängelsestraff utan isåfall - samhällstjänst eller dagsböter. Skammen han fått nu är väl straff nog dessutom... och det är inte direkt så att 14-åringen är något offer och det är ingen som vet vem som talar sanning. Det är fel att ha sex med någon som är 14 år när man själv är 22 - det är fel enligt lagen och ganska sliskigt dessutom - men är det något ovanligt eller konstigt? Inte direkt. Hade ett par kompisar som var 15 och 25-26 och hade ett jättestabilt och bra förhållande i flera år och trots ålders-skillnaden ser jag inte något konstigt i det även om det kanske inte är något jag själv skulle kunna göra. Jag anser att man själv bestämmer när man är redo för sex och man får själv bestämma med vem man har sex med.

Jag känner inte Nemo och försvarar inte honom eller ens bryr mig om honom - men jag är så trött på att folk ska uppmärksamma såna här grejer och inte viktigare saker. Om polisen och media hade brytt sig lite mindre om sånt här och mer om riktiga våldtäkter så hade det nog gynnat samhället lite mer. Jag ser inte det här som ett problem för att det händer överallt utan att någon skadas. Folk borde ta det lite lugnt...

Why?

Varför gör dom så mot sig själva? Rachel Hurd Wood (andra bilden) som var en av de vackraste i hela världen har klippt av sig håret och ser nu ut som en flata... Samma gäller Emma Watson - jag tyckte inte hon var särskilt snygg förrän jag såg den nya Harry Potter och tyckte hon var gorgeous - men så klippte hon av sig håret och ser nu ut som en kärring. Fan så jävla synd...

Just nu.

Blond igen, kind of. Det ser bra ut med löshåret iaf. Love it. Nu ska jag sova. Godnatt. (lukten av hårfärg gör mig så lycklig i hjärtat...)

Blekning number 2.

Homosexualitet, katastrofer, big bang, förlåtelse.

Jag anser ju mig själv som kristen men delvis "mystiker" eftersom jag inte begränsar mig till att bara tro på kristendomen utan även andra saker som står utanför det. En mystiker är "en människa som i sig själv, genom maximalupplevelser, har funnit sanningen, förstått sitt eget väsen" och det är lite svårt att förklara vad det betyder för mig. Jag utesluter inte möjligheten när det gäller vissa saker och har min egen uppfattning om Gud och kristendomen.

Jag tänkte bara skriva om vad jag tycker om homosexualitet och kristendomen. Jag fick ett meddelande av Lilly på facebook om att hennes präst i hennes kyrka predikat om att homosexualitet är en synd - och enligt bibeln och kristendomen kanske det är det - men är det det enligt Gud? Det vet vi ju inte egentligen. Bibeln är bara en tolkning utav Guds budskap till olika profeter men det är ingen som vet om det är sanning eller feltolkning. Jag tror verkligen att Gud finns men jag kan inte säga att jag vet. Gud gav oss den fria viljan och eftersom vi nu fick det - måste det ju betyda att vi får ha känslor för vilket kön vi vill? Eller? Det kommer alltid finnas dem som har emot homosexuella, vare sig det är troende eller ateister och jag tror inte att Gud ser kärlek som en synd. Hur kan KÄRLEK vara en synd? Människan är ju i stort sett skapad som man och kvinna för att det ska vara man och kvinna eftersom det är det enda sättet människan kan föröka sig - men med tanke på alla barn som föds utan riktiga föräldrar eller blir lämnade som små på barnhem och att jorden i stort sett snart är överbefolkat - så kanske homosexuella känslor utvecklades därför? Den enda som kan förlåta en synd är Gud och om homosexualitet anses som en synd för honom så är det i efterlivet vi ska dömas (eller som jag anser, förlåtas) - inte nu i jordlivet. Jag tror att samtidigt som vi utvecklas så utvecklas också Gud och eftersom vi inte är fast i medeltiden där homosexualitet var straffbart så är inte Gud det heller. Gud är det äldsta och klokaste väsendet som finns och han om någon borde väl se homosexualitet för vad det är? - Inte en synd utan bara kärlek. För mig är synder sådant som skadar andra människor, varelser eller naturen - inte kärlek som faktiskt inte skadar någon utan bara gynnar människor.

Världskatastrofer då? Världshunger, sorg, sjukdomar, mord osv - varför gör Gud ingenting? Jag tror att Gud inte kan göra någonting eftersom han inte skapade jorden eller oss på det viset. Vad som än händer dig så kan du gå vidare ifrån det på något sätt - och det är DET som Gud är. Gud är ett stöd för alla, en trygghet. Gud är aldrig blind från lidande men mycket utav alla katastrofer som sker är människans verk och inte Guds verk. Det sker mirakel överallt och Gud är, för mig, en "mirakelmakare."

The big bang. Enligt mig så skapade Gud jorden och människorna - men hur han gjorde det är oklart. Det finns vissa bevis på att big bang inträffat men hur big bang faktiskt inträffade är förmodligen oklart. Kanske det var Gud som satte igång the big bang? Kanske det var Gud som hjälpte evolutionen från djur till människa? Det finns ju en saknad länk och det var kanske Guds verk?

Dömer Gud? Jag tror inte att Gud dömer alls - han förlåter. Gud är den enda som kan se rakt igenom oss, som kan se alla våra avsikter eller vår ånger. Om vi kan förlåta ett mord, en våldtäkt så kan Gud det också. Varför skulle JAG vara bättre än Gud? Hur kan JAG vara godare än Gud? Om vi människor kan förlåta så kan Gud det också. Man ska inte frukta Gud!

Jag tror på Gud och Jesus existens precis som jag tror på den här datorn existens - det finns alltså inga tvivel. Jag ber till Gud ganska ofta, ofta är det frågor som jag frågar, och sedan hittar jag svaren inom mig själv. Jag tror att Gud kan hjälpa oss på psykiska vägar eftersom jag tror att det finns en direkt koppling mellan oss och Gud. Jag tror att Gud hade ett finger med i spelet när jag blev frisk eller när jag inte gav upp livet. Jag tror att jag fann en del utav den trygghet och hopp jag kände när jag var nere på botten var Gud och jag tvivlar inte alls på att han ser mig och skyddar mig.

Förresten så skulle jag aldrig få för mig att försöka övertyga någon om Guds existens för alla väljer själva vad de vill tro på eller vad de inte vill tro på. Precis som jag accepterar dem så vill jag att dem också accepterar mig och därför blir jag så ledsen och arg när någon tycker att jag ska sätta mig ner och visa ett bevis på att Gud finns eller när någon försöker övertyga mig om att Gud inte finns. Jag har inga bevis på Guds existens och det ska vi inte ha heller - hur hade det varit? Då hade all religion tappat sin mening och budskap. Jag tror på att Gud finns - jag anser mig själv som kristen - punkt slut. Deal with it.

(Mitt smeknamn på internet är INRI (fast med ett litet L i början) vilket finns med på många krucifix och betyder Iesus Nazarenus, rex Iudaeorum (IESVS·NAZARENVS·REX·IVDÆORVM), latin för "Jesus från Nasaret, judarnas konung".)

Ljushårig igen!

Det som hänt den senaste veckan är då inte mycket - men en del. Jag färgade håret ljust igen även om det är lite gulorange så är det ändå okej! Det skriker inte orange och det ser inte missfärgat ut faktiskt. Jag hade förväntat mig att det skulle bli som sist jag hade rosa hår - att varje gång jag blekte det så blev det en ljusare rosa men det blev orange direkt o.O Kanske för jag hade Stargazer och inte Directions....



Den 29nde köper jag nytt löshår och fixar så jag blir helblond och tills dess får jag ha uppsatt hår ^^ har en liten fin hockeyfrilla tack mitt flitiga användande av löshår xD haha! Nu ska jag gå och gunga - uppdaterar nog mer när jag kommer in!

Gateways.

"Ibland önskar jag att det inte fanns dem som brydde sig om mig, för då behöver jag inte heller bry dig. Då kan jag förstöra mig själv hur mycket jag vill."

Så jag ligger här i sängen... Och ett finns aldrig några bra ord som passar in, någonsin. Jag som alltid brukade kunna uttrycka mig har svårt för det nu - varför? Jag är påväg ner in i en höstdepression... och jag känner det i hela kroppen, ändå ner till tårna. Det sträcker sig ut i armana och jag får ont överallt. Det är inte bara det som gör ont inuti som börjat utan även det fysiska som hör till... ont i magen, ont i huvudet, sömnlösheten och att det gör ont i tillexempel fingrarna och ryggen för jag spänner mig så mycket. Jag vill bara... stå på ett fält någonstans in the middle of nowhere, dansa till Equilibrium, Nordman och Eluveitie och bara leva... Det hade varit underbart att få drömma sig bort till bättre tider. (Det kanske inte var bättre tider.. men man kan alltid låtsas.)

Tur att jag kan "meditera" vid gungorna. Att gunga är ju som en meditation för mig... Om jag fortfarande är vaken vid fem går jag ut o gungar sen är jag uppe hela dagen och försöker vända dygnet (det går ju inte men ändå)
Nu ska jag äta lite mer godis även om jag har sår över hela tungan :P höhö.

Der ewige Sieg

Lilly the babydoll.

Här är "Lilly the babydoll" med och utan text. Glöm inte hennes blogg babydollsugardust.blogg.se!! :) Jag ville visa att den här bilden kan både vara söt och trashig och jag tror jag lyckades ganska bra xD Det bakom henne ska föreställa vingar men vet inte hur bra dom blev.... Det jag har gjort är att ljusa upp bilden, satt dit glow på henne (speciellt hennes tiara/diadem glänser mer) och även förljusat sminket lite och dragit upp leendet lite mer, gjort bakgrunden vit, satt dit vingarna och lite sådär ^^ även ljusat upp håret en aning även om jag älskar henne gyllenblonda hår som hon har nu!

Redo att dö för det här?

Och dom sa... dom sa... är du redo att dö för det här?
Är du redo att dö för det här?
Jag sa... jag sa... Jag är redo att dö för det här! Jag är redo att dö för det här!

Oförstående.

Jag förstår ingenting längre.
Jag orkar verkligen inte... egentligen... Men Hampus drog upp mig imorse och vi gick hela långa vägen till praktiken och vi GICK även hem. Kände mig iallafall glad när jag väl var där och tyckte vi fick mycket gjort och vi hade väldigt roligt på vägen dit och hem. Min Hampus är underbar. Jag har feber nu känner jag och jag antar att jag börjar bli sjuk för jag är så trött på allt. Varför är jag så jävla trött? Jag känner mig så jävla utmattad psykiskt och jag vet inte varför egentligen. Är för första gången på länge rädd för att uttrycka mig hur jag känner eftersom det känns som om alla kommer tycka jag är en vekling, att jag är svag, att jag bortskämd, att jag är lat, att jag bara vill ha uppmärksamhet. Ibland känns det som om de flesta inte tycker om mig egentligen. Jag vet inte varför alla dessa paranoida tankarna kommer upp men jag känner mig inte lika säker på mig själv som jag gjorde innan, inte lika säker på mina kunskaper osv, inte lika säker på att jag är så omtyckt som jag ibland tror. Vad fan - det kittlar i bröstet för jag blir nervös när jag skriver det här. Ska jag behöva vara rädd för mina egna känslor? Ska jag behöva vara rädd för att uttrycka mig?

Och jag hatar. Något som jag inte trodde jag var kapabel till men just nu hatar jag. Det skrämmer mig.

Blink 182 - What went wrong?

I’m sick of always hearing
All the sad songs on the radio
All day it is there to remind
An oversensitive guy
That he’s lost and alone
Yeah

I hate our favourite restaurant
Our favourite movie
Our favourite show
We would stay up all through the night
We would laugh and get high
And never answer the phone

I can’t forgive
Can’t forget
Can’t give in
What went wrong?
‘Cause you said this was right
You fucked up my life

I’m sick of always hearing
Sappy love songs on the radio
This place, it’s fucking cursed
In it’s plague
And I can never escape
When my heart, it explodes

Andetag.

Suck.

Ännu ett deppigt inlägg om skolan... Skolan känns inte på topp just nu. Alla arbeten ligger på botten och jag känner mig konstant stressad och orolig. Tur att jag kunde med hjälp av SPARK! och cigg fundera ut nya arbeten som under 1-2 veckor minsann ska bli klara. Jag känner mig inte längre tom på ideér utan tvärtom och jag hoppas verkligen att det blir lika bra som jag har tänkt mig. Jag känner att jag inte visar tillräckligt mycket utav det jag kan och önskar att jag kunde få högre betyg - men hur får man det om man inte visar lite mer? Jag är så rädd att jag inte är lika duktig som jag känner mig och kanske därför inte vågar ta för mig mer eller ge allt. Varför ska det vara så? Kan jag inte bara kunna ge allt utan att tveka? Kanske ska bevaka Sanna lite mer och se hur hon gör... Jag behöver mer mod och mer självkänsla för att kunna ge allt.

Jag lovar att jag nog kan mer än vad jag visar.

Ord kan inte beskriva.

Ni ångrar er ju inte om ni kollar på videon.

En helt vanlig dag med Mimmi

JoNI PoNI och MiSEN KiSEN

med sitt första videoinlägg :)

The drugs don't work.

Vissa kvällar tänker jag för mycket - och ikväll är förmodligen en sådan kväll. Jag tänker tillbaka på drogerna, festerna och hur lätt det egentligen är att hamna i en sådan vana. Jag var 15 år och drogberoende - chockerande? Förmodligen inte. Det går ju inte förklara för någon hur det känns egentligen och när man väl försöker så är det ingen som förstår - om man inte varit i samma situation. Jag känner att jag bara svamlar men jag orkar inte korrekt svenska just nu... Orkar det nästan aldrig. Jag kan bara inte gå vidare än... jag vet inte om jag någonsin kan gå vidare ifrån det. Det känns så lätt för andra som varit med om samma sak men det går inte en dag utan att jag tänker på det, det går inte en dag utan att jag saknar drogerna lite - på sätt o vis. Det har aldrig varit hemskt att vara hög men det var ju stunderna efteråt som var de hemska och ruset i sig har alltid varit underbart och det kan ingen förneka. Varför ska människor antingen försköna eller förvärra allting? Kan de inte någon gång bara säga sanningen? Sanningen är svår men den finns där. Min sanning? Ruset på droger är totalt underbart, samma gäller alkohol. Timmarna när drogerna går ur kroppen och dagen efter ett rus är det värsta du någonsin kan känna. Det är inte bara det fysiska som är jobbigt utan skammen, hopplösheten och ångesten som följer i bröstet. Det går inte beskriva. Man känner sig oftast mycket mindre än vad man är... Jag kände mig alltid som 11 år. 11 år var en bra ålder, iallafall för många men inte för mig. Jag kände mig alltid rädd, liten och orolig och den stora världen utanför var ny, skrämmande och outforskad. Varje kväll var en ny upplevelse men dagarna efter var alltid samma sak. Jag tänker mer på drogerna än skärandet... varför? Jag skar mig i 5-6 år men drogade bara i drygt 2. Varför ska det vara så svårt? Varför kan jag inte bara radera drogminnena med ett suddgummi - sudda bort det, få bort det, sluta minnas? Det finns så mycket i mitt liv att glädjas åt och jag glädjas verkligen men vissa kvällar, ensam här i min säng i tråkiga Halmstad så kommer minnena tillbaka. Alla kvällar jag varit hög eller full i Norre Katts park, alla kväller jag vinglat omkring på Storgatan, alla kvällar jag tagit bussen hem när jag bodde på Frennarp, alla de gånger jag antingen var hög, full eller bakfull i skolan som ligger här borta vid min lekplats - allt är så fullt av minnen! Minnen, minnen, minnen.... Hemska minnen. Minnen om piller, sprit och äckliga händer överallt. Usch... Nu ska jag kolla på Emil i Lönneberga.

Ny hårfärg!

Jag var så trött på det bruna - jag var supertrygg i det innan men nu kändes det bara tråkigt och fult... Det är jämt så på något sätt - så fort jag känner mig ful så vill jag byta hårfärg - är det inte underligt? Iallafall jag färgade håret med Stargazer Shocking pink och blandade det med baby pink men det blev ingen skillnad förutom att min hårbotten är lila (?) Anyway såhär blev resultatet och jag känner mig jättefin och är supernöjd! Ser ut som Ariel i Lilla sjöjungfrun eller Lucy/Nyu i Elfen Lied.

Vargarna på Skansen.

Det var ett helt underbart ögonblick i mitt liv.

Halloween.

På Halloween klädde jag och Hampus ut oss till Sally och Jack från Nightmare before christmas. Älskar dig mest:*

Höstlovet!

Längesen jag uppdaterade här... Har varit hos Isa i Stockholm under höstlovet! Vi var på Skansen och det finns en film från när jag var där. Vi var bara 1-2 meter ifrån tre vargar! Det finns en annan video på det som finns på min facebook men ska lägga ut den på youtube med och länka sen. I filmen ser man också mina dreads jag hade i några dagar och jag har färgat håret rosa.