Oförstående.

Jag förstår ingenting längre.
Jag orkar verkligen inte... egentligen... Men Hampus drog upp mig imorse och vi gick hela långa vägen till praktiken och vi GICK även hem. Kände mig iallafall glad när jag väl var där och tyckte vi fick mycket gjort och vi hade väldigt roligt på vägen dit och hem. Min Hampus är underbar. Jag har feber nu känner jag och jag antar att jag börjar bli sjuk för jag är så trött på allt. Varför är jag så jävla trött? Jag känner mig så jävla utmattad psykiskt och jag vet inte varför egentligen. Är för första gången på länge rädd för att uttrycka mig hur jag känner eftersom det känns som om alla kommer tycka jag är en vekling, att jag är svag, att jag bortskämd, att jag är lat, att jag bara vill ha uppmärksamhet. Ibland känns det som om de flesta inte tycker om mig egentligen. Jag vet inte varför alla dessa paranoida tankarna kommer upp men jag känner mig inte lika säker på mig själv som jag gjorde innan, inte lika säker på mina kunskaper osv, inte lika säker på att jag är så omtyckt som jag ibland tror. Vad fan - det kittlar i bröstet för jag blir nervös när jag skriver det här. Ska jag behöva vara rädd för mina egna känslor? Ska jag behöva vara rädd för att uttrycka mig?

Och jag hatar. Något som jag inte trodde jag var kapabel till men just nu hatar jag. Det skrämmer mig.