"Ibland önskar jag att det inte fanns dem som brydde sig om mig, för då behöver jag inte heller bry dig. Då kan jag förstöra mig själv hur mycket jag vill."
Så jag ligger här i sängen... Och ett finns aldrig några bra ord som passar in, någonsin. Jag som alltid brukade kunna uttrycka mig har svårt för det nu - varför? Jag är påväg ner in i en höstdepression... och jag känner det i hela kroppen, ändå ner till tårna. Det sträcker sig ut i armana och jag får ont överallt. Det är inte bara det som gör ont inuti som börjat utan även det fysiska som hör till... ont i magen, ont i huvudet, sömnlösheten och att det gör ont i tillexempel fingrarna och ryggen för jag spänner mig så mycket. Jag vill bara... stå på ett fält någonstans in the middle of nowhere, dansa till Equilibrium, Nordman och Eluveitie och bara leva... Det hade varit underbart att få drömma sig bort till bättre tider. (Det kanske inte var bättre tider.. men man kan alltid låtsas.)
Tur att jag kan "meditera" vid gungorna. Att gunga är ju som en meditation för mig... Om jag fortfarande är vaken vid fem går jag ut o gungar sen är jag uppe hela dagen och försöker vända dygnet (det går ju inte men ändå)
Nu ska jag äta lite mer godis även om jag har sår över hela tungan :P höhö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar