Saknar dig.

Visste du att... (sant eller falskt?)

... att Pentagon har erkänt att de försökte utveckla en gaybomb som skulle få fiendera att attraheras av varandra?

... att det finns mer än 1000 spindelarter?

... att varje drottning med namnet Jane har antingen blivit mördad, satt i fängelse, blivit galen, dött ung eller blivit avsatt?

... att två djurrättsaktivister en gång skulle protestera utanför ett slakteri i Bonn, när plötsligt samtliga 2000 grisar i slakteriet lyckades rymma och löpte amok rakt över dem hjälplösa aktivisterna, som omkom?

... att hälften av jordens befolkning äter ris varje dag?

... att SVEDiMF är en svensk förening för männsikor som tror att de är delfiner, sk DHB:are (Dolphin in Human Body)

... att röda bilar är oftare inblandade i olyckor än bilar av någon annan färg?

... att under en enminuts kyss förbrukas 26 kalorier?

Läs mer här http://www.visstedu.nu/

Yes.

Har fjärilar i magen, det betyder att jag har ätit fel sorts larver.

Onödig fakta - sant eller falskt?

En timme framför datorn förbränner 110 kalorier.

Ståltråden i ett kollegieblock är ungefär 2.10 meter lång.

Alla isbjörnar är vänsterhänta.

På en brandstation i Livermore, Kalifornien finns det en glödlampa som lyst sedan 1901.

En anka har tre ögonlock.

Det är fysiskt omöjligt för dig att slicka din egen armbåge.

Det finns inget ord i engelskan som rimmar på "month".

Vi föds utan knäskålar, de utvecklas i 6års åldern.

Det är större chans att bli dödad av en fallande kokosnöt än en haj.

Man tillbringar ca sex månader av sitt liv på toaletten.

En kackerlacka kan leva i nio dagar utan huvud och sedan svälter den ihjäl.

Det är fysiskt omöjligt för grisar att kolla upp mot himlen.

Du sväljer under ditt liv ca 8 spindlar i sömnen och 14 andra insekter.

En genomsnittlig chokladkaka har 8 insektsben i sig.

Läs mer här: http://www.reflekterat.se/rolig-men-onodig-fakta/

You.

Supernatural irritation.

Om någon säger till dig att stanna inom en cirkel för inom den cirkeln är du säker - springer då du ur den cirkeln?!

För fan.

Om jag är jagad utav spöken och någon sätter mig inom en cirkel av salt så stannar jag tamejfan där.

Btw. Är lite grinig över Dean i sjunde säsongen. SPOILER ALERT: Varför mördade han Amy? Så jävla onödigt och egentligen inte särskilt likt Dean...

Sen är jag lite trött på att Sam alltid ska vara så jävla utsatt. Sam har ingen själ, Sam kan dö, Sam är Lucifers "vessel", Sam dör, Sam kan komma ihåg helvetet, Sam är beroende av demonblod, Sam har demonblod i sig, Sam är en av de utvalda som ska leda en demonarmé osv... Och samtidigt är han "the good guy" på något jävla vänster. Blir inte klok på det. Älskar dig ändå Sam, jag förlåter dig. Men jag älskar Dean mer, tyvärr.

Japanese name!

A=ka, B=tu, C=mi, D= te, E=ku, F=lu, G=ji, H=ri, I=ki, J=zu, K=me, L=ta, M=rin, N=to, O=mo, P=no, Q=ke, R=shi, S=ari, T=chi, U=do, V=ru, W=mei, X=na, Y=fu, Z=zi.

Post your Japanese name below!
My name is: Zumototoka

HAHA <3

Jobbig fråga.

Vilken färg har cola? Svart eller brun?

Player!

Fula ord?

Alltså. Imorse när jag inte kunde sova så tänkte jag på hur fula ord det finns i svenskan. Alltså, om man bara tar orden för sig. I meningar kan det låta helt annorlunda. Men läs upp dessa ord högt och verkligen lyssna på dom och smaka på dom så inser du... säkert... som jag... att det är riktigt fula ord.

Dörr

Ryttare

Sprinter

Smaskens

Filur

Federala polismyndigheten

Röv

Vask

Boende

Choklad

Super

Tänk dig då att dessa ord sägs med det som du anser är den fulaste dialekten så blir det hela plötsligt mycket roligare.

Edit: JA jag tänker på helt extremt konstiga saker när inte jag kan sova, speciellt nu när jag inte längre lyssnar på ljudbok (jag gör det ALDRIG längre o.O)

Storm!

Någon jäkla orkan/storm whatever som är här atm.

http://hallandsposten.se/nyheter/halland/1.1446031-larm-pa-larm-till-sos

http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.1445984-granen-pa-stora-torg-har-blast-ner

http://hallandsposten.se/nyheter/halland/1.1445559-klass-tre-varning-utfardad-for-halland

Jag = livrädd. Storm är en av mina fobier samma gällande nattfjärilar.

Det enda jag är RIKTIGT rädd för.

Så... hur stor chans är det att ett av dessa "flygande föremål" som rapporteras i en av artiklarna träffar mitt fönster och åker in i mitt rum/spetsar mig? Jag har smått panik, huvudvärk som satan och... ligger här... döende... och lyssnar på det värsta jävla ljudet jag vet; storm.

Irritationsobjekt #4

Idioter. Nuff said.

Hei.

Lifehouse - Everything reggae version.

Find i yahso, and speak fe me

I want fe feel you, I need fe ya you

You are de light dat's leadin' i fe di place

Where I find peace again

You are di strength that keeps i walkin'

You are the hope that keeps i trusting

You are the life to i soul

You are i purpose

You're everything

And how kyan I tan' yahso with you

And no be moved by you

Would the i tell me how could it be any better dan dis ya?

Liebe.

Mein Inneres ist gestorben,

aber,

ich fühle mit dir am Leben.

Ich war verloren,

aber,

Sie hat mich gefunden.

Ich war blind,

aber,
Du hast mich wieder zu sehen.

Ich bin dein.

Ich liebe dich.

Någon annan, någon bättre...

Det kan verka som om jag lever livet just nu och ja, det gör jag ju, för alla lever livet, man kan ju inte leva något annat men uttrycket leva livet alltså = jag är lycklig hela tiden.

Nein. Es ist nicht wahr.

Folk omkring mig har vant sig så mycket vid att jag alltid är öppen med hur jag känner så att de inte tror att något är fel bara för jag inte säger någonting. Det har alltid varit en självklarhet tidigare, att så fort jag känner mig ledsen så ska jag berätta det för någon eller skriva upp det någonstans där folk ser det. Tillexempel, när såg ni senast en "deppig" facebook uppdatering i min logg, ett deppigt blogginlägg eller en deppig bild/text på bilddagboken...?

Ni har verkligen ingen aning vad som pågår i mitt huvud just nu, ni har absolut ingen aning hur jag känner eller vad jag tänker och jag är helt tillfreds med det.

För första gången i mitt liv känner jag att jag INTE VILL vara öppen. Att jag INTE VILL berätta, att jag inte har någon lust att öppna upp mig.

För en gångs skull vill jag inte att alla omkring mig ska veta minsta lilla detalj i mitt huvud, minsta lilla känsla som ligger och skrapar på hjärnan eller varje minut jag känner ångest.

För en gångs skull vill jag ha ett privatliv... gällande det.

Folk förväntar sig också att bara för att jag har varit öppen tidigare så ska jag fortsätta med det. Folk förväntar sig att jag ska spy ur mig varenda känsla jag har gömd inom mig och att jag ska förklara i långa texter om varför jag inte svarar på sms/varför jag inte orkar ses/varför jag inte är i skolan som jag ska hela tiden/varför jag inte gör det jag borde osv... Det finns anledningar till allt detta men jag har ingen lust att berätta det just nu.

Men hey, missuppfatta mig inte nu peeps, jag är inte emodeppig jämt och det är INTE som tidigare MEN jag ligger inte i sängen hela dagarna bara för att jag har lat och jag har en hel del att tänka på, en hel del som snurrar just nu men som jag, säger det ännu en gång, inte har någon lust att dela med mig om just nu.

Och som alltid måste jag göra detta klart för er för annars kanske ni missuppfattar: Jag är glad, ibland. Jag känner lycka, ibland. Jag känner mig NÖJD med min tillvaro och med mitt liv, ibland. Som sagt, det är inte som förut, men ändå.

Så att ni kanske förstår varför jag inte är lika tillgänglig som tidigare... det är helt enkelt för jag inte VILL eller ORKAR prata om det. Snälla, förstå detta. Jag vill verkligen inte prata om det.

Jag vill vara ensam, jag vill gå i skolan, jag vill plugga, jag vill fokusera på mig själv... Och bara för jag umgås med min pojkvän nästan varje dag och inte umgås med mina vänner lika mycket så betyder det inte att mina vänner inte betyder något längre. Jag menar... ni förstår väl hur det är att vara nykär? Och om jag känner lycka tillsammans med Crippe, snälla låt mig, jag kan fan behöva lite lycka just nu i allt kaos, jag förtjänar fan lite lycka just nu. Ska vi behöva gå igenom detta varje gång jag skaffar pojkvän?

Bara det att jag inte alltid är så pepp på att prata om känslor och liknande nuförtiden, typ. Går inte förklara detta särskilt bra men jag försöker.

Någon annan, någon bättre...

Det kan verka som om jag lever livet just nu och ja, det gör jag ju, för alla lever livet, man kan ju inte leva något annat men uttrycket leva livet alltså = jag är lycklig hela tiden.

Nein. Es ist nicht wahr.

Folk omkring mig har vant sig så mycket vid att jag alltid är öppen med hur jag känner så att de inte tror att något är fel bara för jag inte säger någonting. Det har alltid varit en självklarhet tidigare, att så fort jag känner mig ledsen så ska jag berätta det för någon eller skriva upp det någonstans där folk ser det. Tillexempel, när såg ni senast en "deppig" facebook uppdatering i min logg, ett deppigt blogginlägg eller en deppig bild/text på bilddagboken...?

Ni har verkligen ingen aning vad som pågår i mitt huvud just nu, ni har absolut ingen aning hur jag känner eller vad jag tänker och jag är helt tillfreds med det.

För första gången i mitt liv känner jag att jag INTE VILL vara öppen. Att jag INTE VILL berätta, att jag inte har någon lust att öppna upp mig.

För en gångs skull vill jag inte att alla omkring mig ska veta minsta lilla detalj i mitt huvud, minsta lilla känsla som ligger och skrapar på hjärnan eller varje minut jag känner ångest.

För en gångs skull vill jag ha ett privatliv... gällande det.

Går dock att förklara allting ganska bra med ett enda ord: KAOS.

Folk förväntar sig också att bara för att jag har varit öppen tidigare så ska jag fortsätta med det. Folk förväntar sig att jag ska spy ur mig varenda känsla jag har gömd inom mig och att jag ska förklara i långa texter om varför jag inte svarar på sms/varför jag inte orkar ses/varför jag inte är i skolan som jag ska hela tiden/varför jag inte gör det jag borde osv... Det finns anledningar till allt detta men jag har ingen lust att berätta det just nu.

Men hey, missuppfatta mig inte nu peeps, jag är inte emodeppig jämt och det är INTE som tidigare MEN jag ligger inte i sängen hela dagarna bara för att jag har lat och jag har en hel del att tänka på, en hel del som snurrar just nu men som jag, säger det ännu en gång, inte har någon lust att dela med mig om just nu.

Och som alltid måste jag göra detta klart för er för annars kanske ni missuppfattar: Jag är glad, ibland. Jag känner lycka, ibland. Jag känner mig NÖJD med min tillvaro och med mitt liv, ibland. Som sagt, det är inte som förut, men ändå.

Så att ni kanske förstår varför jag inte är lika tillgänglig som tidigare... det är helt enkelt för jag inte VILL eller ORKAR prata om det. Snälla, förstå detta. Jag vill verkligen inte prata om det.

Jag vill vara ensam, jag vill gå i skolan, jag vill plugga, jag vill fokusera på mig själv... Och bara för jag umgås med min pojkvän nästan varje dag och inte umgås med mina vänner lika mycket så betyder det inte att mina vänner inte betyder något längre. Jag menar... ni förstår väl hur det är att vara nykär? Och om jag känner lycka tillsammans med Crippe, snälla låt mig, jag kan fan behöva lite lycka just nu i allt kaos, jag förtjänar fan lite lycka just nu. Ska vi behöva gå igenom detta varje gång jag skaffar pojkvän?

Bara det att jag inte alltid är så pepp på att prata om känslor och liknande nuförtiden, typ. Går inte förklara detta särskilt bra men jag försöker.

Känslor?

Så.

Jag har inte tagit mina antidepp på några dagar för ett litet experiment jag kallar "operation feelings" eftersom jag, sen jag började med mina antidepp, har tappat en hel del känslor.

Jag har svårt att känna empati/sympati för andra människor.

Många av de spärrar som tidigare fanns har lösts upp och jag tänjer på gränserna utan att förstå att det är fel.

Jag känner att jag BORDE känna dåligt samvete när jag gör saker som jag vet är fel, men jag känner det inte.

Har blivit ytlig på ett sätt jag inte var tidigare.

Jag känner mig inte som mig själv längre och det skrämmer mig.

Å andra sidan har jag ingen aning om vem jag är utan min ångest och utan mina negativa känslor så det är kanske såhär normala människor känner? Såhär jag är... egentligen?

Det är inte bara negativt dock.

Med tanke på att en hel del av mina känslor har lättat så känner jag inte längre den där tyngden i bröstet som jag gjorde tidigare.

Jag kan sjunga, dansa, vara glad, älska och känna mig NÖJD med saker o ting.

Ja, jag bryr mig om andra människor, det är verkligen inte det... men det är svårare att bry sig om de som jag inte känner ordentligt t.ex. En av mina svagaste och starkaste sidor har alltid varit att jag bryr mig om andra människor, även de jag inte känner eller ens har träffat.

För att kunna känna glädje och för att kunna dansa och sjunga igen så kanske jag måste offra lite sympati och empati för andra människor, försöka lära mig att kontrollera mina impulser och bygga upp mina spärrar igen...

För det kanske är värt det ändå?

Hur mycket ska man behöva offra för glädje?

"Jag gillar dig bättre när du har känslor."

ÅH!

Dom borrar i lägenheten ovanför... Som fan... de bygger någonting (det är kontor där egentligen.)

VARFÖR ska man bygga och borra såhär TIDIGT på förmiddagen?

Ah kom inte med några bra anledningar nu för då blir jag ledsen (var någon som sa en gång att de gör det vid sådana tider för folk oftast är o jobbar då och därför störs mindre människor utav det men alla ska gå efter mig och mina rutiner MHM så NEJ) jag vill kunna hata dom ifred...

*morrar*

Ny hårfärg! Love it!

Alltså.

Vissa människor tror visst att bara för att man är överdramatisk/överkänslig osv så är det man känner inte äkta.

Så vadå. Om jag känner mig superstressad över allting trots att jag ligger hemma och inte gör särskilt mycket egentligen så betyder det att jag inte känner mig superstressad?

Jag vet väl vad jag känner och jag vet väl att jag inte hanterar stressen sådär jättebra direkt men bara för det så betyder det inte att mina känslor inte är äkta. Jag kan ligga i sängen och inte göra ett piss på hela dagen och ändå känna stressen i bröstet och därför inte kunna slappna av överhuvudtaget. Alltså gav det inte mig någonting alls att ligga hemma och måste därför ligga hemma igen, eller bara ta tag i saker... men det är jag ju jävligt sämst på också.

Jag själv och flera jag känner har en tendens att överdriva när det gäller vissa känslor och händelser, och bara för det blir vi inte alltid tagna på allvar utan folk ignorerar helt enkelt vad vi känner bara för att de själva inte känner likadant.Ska det vara så jävla svårt att kunna tänka sig in i någon annans situation? Ska det vara så jävla svårt att acceptera att det finns dom som känner lite mer eller lite mindre än du själv? Som tur är har jag ingen som helst anledning att skriva detta för ingen har klagat på mig den senaste tiden men jag kan tänka mig att folk TÄNKER det...

Jag är iallafall glad att jag är omringad av människor som förstår mig för det mesta och som är mogna nog att kunna se in i min situation och som tack för att de är så underbara ska jag göra samma sak mot dom. Alltid. Ska aldrig mer vara nära människor som är trögsynta och idioter, nae.

Vishet nr 2.

Jag har en get i skon. Det betyder att min fot är envis.

Provet...

Hade historiaprov idag. Om jag ska vara optimistisk så kan jag säga att det gick rent åt helvete och om jag ska vara ärlig och gå på magkänslan så kan jag säga att jag aldrig någonsin varit så missnöjd med ett prov tidigare och att jag just nu har fet panik gällande och skäms för hur det gick. Däremot är det fan helt jävla otroligt att INTE EN ENDA AV ALLA de frågor jag verkligen kunde eller bara kunde ens lite grann var med och att jag inte kommer ihåg att jag ens läst många utav de frågorna som var med. Kan man ha mer otur? Förmodligen inte.

Som grädden på moset (aldrig förstått det uttrycket för grädde + mos måste vara asäckligt) eller ja pricken över iet då (bättre) så fick jag inte gå direkt när jag gjort klart provet. Jag satt där och ville inget annat än att ta en cigg och gå därifrån men nehe jag var tvungen att sitta kvar och skämmas. Det enda som fattades var en dumstrut på huvudet. Funderade på att sjunga The Final Countdown bara för att rädda situationen men antar att sånt bara händer på film... Men jag kanske skulle tagit chansen ändå?

Nu ska jag lägga mig i sängen, tvinga hit Kitty och ta en liten powernap innan Crippe kommer hit. Vill inget hellre än att krypa upp i hans famn och ligga där tills jag lugnat ner mig, men han kommer ju sen... Får försöka hålla mig. Träffade inte honom på hela dagen igår och känner redan abstinens efter honom, ganska galet.

Vishet.

Jag har en räv i skon. Det betyder att min fot är listig.

Mysigheter.

Dom vill äta upp dig.

Aragorn luktar lik och potatis.

Asså.

Vissa människor tror visst att bara för att man är överdramatisk/överkänslig osv så är det man känner inte äkta.

Så vadå. Om jag känner mig superstressad över allting trots att jag ligger hemma och inte gör särskilt mycket egentligen så betyder det att jag inte känner mig superstressad?

Jag vet väl vad jag känner och jag vet väl att jag inte hanterar stressen sådär jättebra direkt men bara för det så betyder det inte att mina känslor inte är äkta. Jag kan ligga i sängen och inte göra ett piss på hela dagen och ändå känna stressen i bröstet och därför inte kunna slappna av överhuvudtaget. Alltså gav det inte mig någonting alls att ligga hemma och måste därför ligga hemma igen, eller bara ta tag i saker... men det är jag ju jävligt sämst på också.

Jag själv och flera jag känner har en tendens att överdriva när det gäller vissa känslor och händelser, och bara för det blir vi inte alltid tagna på allvar utan folk ignorerar helt enkelt vad vi känner bara för att de själva inte känner likadant. Ska det vara så jävla svårt att kunna tänka sig in i någon annans situation? Ska det vara så jävla svårt att acceptera att det finns dom som känner lite mer eller lite mindre än du själv? Som tur är har jag ingen som helst anledning att skriva detta för ingen har klagat på mig den senaste tiden men jag kan tänka mig att folk TÄNKER det...

Jag är iallafall glad att jag är omringad av människor som förstår mig för det mesta och som är mogna nog att kunna se in i min situation och som tack för att de är så underbara ska jag göra samma sak mot dom. Alltid. Ska aldrig mer vara nära människor som är trögsynta och idioter, nae.

Mm.........

Stressen och huvudvärken som uppstår när pappa går i cirklar runt brödet i en kvart när man har bråttom...

Irritationen som uppstår när mannen framför oss i kön börjar råglo på mig med förfärad och fascinerad min så fort han får chansen...

Ego.

Glädje.

För några veckor sen började det. Den 5-6 november började jag känna det, på riktigt.

Jag kommer fortfarande ihåg att jag vaknade på onsdagen den 9nde, med huvudvärken som dunkade i huvudet och stressen i bröstet inför matteprovet på eftermiddagen. Men när jag gick upp så satte jag igång spotify, gick in på 90tals och fest-lista, höjde volymen och sjöng HÖGT samtidigt som jag dansade omkring i rummet. Jag vickade på höfterna, jag hade armarna i luften, jag snurrade, jag log och jag sjöng verkligen. Jag dansade av mig sovkläderna, dansade på mig vardagskläderna samtidigt som jag skrek till We're going to Ibiza och I just had sex. Dagen före hade jag fått finbesök och det fick jag samma dag igen. Jag tror verkligen att Crippe har bidragit till en hel del av min glädje, men det är så mycket annat OCKSÅ. Jag har blivit av med destruktiva människor i mitt liv, jag har bjudit in andra mycket bättre människor... Människor som drar fram mina negativa sidor är borta. Jag har skärpt till mig gällande skola och min allmänna syn på livet är ljusare.

Trots att jag förmodligen inte har betett mig så som jag borde.... Jag skäms egentligen när jag tänker på vilket spel jag spelat, hur korkad jag var, att jag inte tänkte på andras känslor utan bara mina egna och trots att jag vet inom mig att jag faktiskt varit ett jävla svin mot vissa människor - så känner jag det nu - glädje. Jag är glad, på riktigt. Det är liksom... bra. Bra ibland.

Gör om, gör rätt. Nu ska jag göra rätt.

Texts.

Duktig hemmafru.

Jajamen sån är jag nu! En duktig hemmafru som stickar en rastahat till min pojkvän :3 det går ju sådär... eftersom den snurrat sig och jag fattar fan inte hur jag lyckades (PANIK) men får fixa det när mössan är klar xD lol! Duktig hemmafru, my ass, jag är kass på allt sånt.

Är inte kass på att vara sjuk! Ont i halsen som bara fan och feber men är INTE förkyld överhuvudtaget (?) vilket borde höra till. Så alla jävla baciller kommer ju fan inte ut på något sätt. Vet dock inte vad det är med mig för jag har ingen lust alls att se serier eller filmer... Vill lyssna på musik, det är det enda. Lyssna på musik, sova och sitta vid internet och inte ha något liv. Inga serier, inga filmer... Det är något allvarligt fel med mig.

Gjort en ny piercing med, yo. Älskar den! Ser ut lite som en tiara och jag ser lite som en "älva." Hih! Gjorde även naveln men den tog jag ur för den läkte fan aldrig och var bara jobbig.

Uhh yeah. Töjt öronen med men det är jobbiga smycken som fan. Har iaf 4.0 och 3.2 i ena och inte töjt det andra sen har jag även töjt septum till 2.5 :) Ska inte töja septum mer eftersom det förmodligen blir alldeles för mycket i mitt ansikte men ska töja örat till 8-9 tänkte jag. Fan piercingar och töjningar är så jävla ROLIGT :D Går inte beskriva. Det är verkligen ett intresse. Piercingar och hår, mina anledningar till att leva!

Dear women.

If an Italian man follows you, know that you're Beautiful.
If a British man follows u, know that you're Elegant.
If a French man follows u, know that you're Romantic.
If an American man follows u, know that you're Respectful.
If an Arab man follows u.... run like you've never ran before.

You make me feel like a person again.

Du anar inte hur glad du gör mig.

Om man tänker efter...

Alltså.

Om man nu ska tänka efter riktigt ordentligt och lägga ihop fakta, som ett pussel.

Hon undanhöll saker.

Han undanhöll saker.

De är båda oärliga.

Hon höll sig inte till en.

Han höll sig inte till en.

De är båda cheating bastards.

Hon låtsades som om det betydde mer än det gjorde.

Han låtsades som om det betydde mer än det gjorde.

De är båda sådana som låtsas.

Hon gillade bara när det var kaos och drama.

Han gillade bara när det var kaos och drama.

De är båda dramaqueens och kaotiska.

Hon utnyttjade bara honom.

Han utnyttjade bara henne.

De båda utnyttjade varandra.

Hon kände aldrig honom.

Han kände aldrig henne.

De är båda främlingar för varandra.

Hon är en idiot.

Han är en idiot.

De är båda idioter.

Hon ville aldrig.

Han ville aldrig.

De båda ville aldrig, egentligen.

Hon tillhör någon annan än honom.

Han tillhör någon annan än henne.

De båda tillhör någon annan.

Hon är lycklig med honom.

Han är lycklig med henne.

De är båda lyckliga med andra.

Hon ljög. Han ljög.

De är båda lögnare.

Två idioter som äntligen slipper varandra.

Douchebags.

Förstår inte varför människor ska låtsas som att de bryr sig fast de inte give a rats ass about anything utan bara vill se bra ut inför sig själva och låtsas som om de är bra människor fast de är douchebags.

Förstår inte varför människor ständigt ska ljuga för mig och sen vara helt öppen med det på internet och tro att jag inte märker att de ljugit för mig.

Grow a fucking braincell, my friends.

Ett småkryps liv...

Varje gång jag berättar det här för folk så tror dom att jag är dumma i huvudet och ger mig det där ansiktsuttrycket ”mehh wtf?!”, ni vet det där… uttrycket. Men det är verkligen såhär jag tänker.

Jag kan inte döda spindlar eller andra småkryp utan att få galet dåligt samvete efteråt. Det går bara inte. Dåligt samvete för vadå? Jo min hjärna är ganska underlig, mina tankar är ganska underliga för så fort jag dödat ett småkryp så kommer det.. ”Tänk om det här småkrypet har en familj som väntar hemma vid matbordet, en mamma och små barn, och deras pappa kommer aldrig hem till middagen… Och det är mitt fel att de sörjer och att barnen blivit utan en pappa… Tänk så var det här småkrypet och hans familj fattiga och därför han kom in i mitt rum, för att leta mat så han kan försörja sin familj och här kommer jag och bara MOSAR honom utan att ens tänka på hans familj eller varför han var här…” Och liknande scenarion spelas upp i mitt huvud och jag börjar nästan gråta av skuld. Tänk så är det så. Det är väl inte SÅ himla osannolikt?

Dobermann?

Har kommit på varför jag aldrig kan sova om nätterna. Jag har jobbet att vara familjens vakthund och om jag sover kan jag inte skydda dom mot inbrottstjuvar.

You.

Och det är lite jobbigt faktiskt... för jag kan inte sluta tänka på dig och jag har annat jag måste tänka på men det är inte så lätt när du är där hela tiden.

En annan sak jag inte förstår.

Varför folk säger "inte för att vara elak/sån/taskig MEN" och sen säger något taskigt. Typ "inte för att vara taskig men den tröjan är inte snygg på dig" eller liknande... Nae jag förstår det fan inte.

Då behöver man ju inte säga någonting alls... eller omformulera det "du är finare i den andra tröjan."

.

VHSfilmer.

Är så glad att jag har kvar mina gamla VHSfilmer och min VHSspelare. Just nu kollar jag på Sagan om ringen triologin på VHS, dock inte extended version men ändå. Så jävla hardcore.

Känner en ensamhet ikväll jag inte brukar känna men samtidigt är det helt okej, för jag drar mig undan ifrån socialisering dessutom. Alla tycker att ensamhet är något negativt men inte alltid. Om jag vill vara ensam så låt mig, det betyder inte att jag ska ligga i min säng och ha ångest - oftast betyder det att jag mår bättre än vanligt för då får jag bara fokusera på det jag själv vill och jag behöver inte känna nervositeten jag ofta känner bland andra människor. Finns få människor jag verkligen trivs med och som tur är så är det de människorna jag träffar mest som t.ex. Emma och Idah.

Gjort egna tshirts.

Och en Panda tshirt är på väg men alla spritpennor tog slut så får köpa nya xD

Hej.

Words of truth.

Jag älskar när folk tror jag är allvarlig när jag driver och jag hatar när folk tror jag driver när jag är allvarlig.

Fuck that shit.

Saknad.

Saknar dig.

PMS.

Alltså jag må vara galet bitter i normala fall, i hemlighet, men när pmsen kommer fram så blir det.... farligt... för dem i min närhet.

Och jag är hur jävla sur och bitter jag vill på min blogg. MHM!

Irritationsobjekt #1

Människor som går LÅNGSAMT i en bred rad på gator eller i affärer och blockerar vägen för en när man stressandes försöker komma fram.

*cry*

Beställt.

351an?

- 351an står där nere!!

- VA! Gör den?! OMG DET GÖR DEN!

- JA TÄNKA SIG KOLLA!

*springer fram vid fönstret och kollar exalterat*

- 351an!

- 351an!!!!!

*står ute och röker*

NU KOMMER 351AN!!!!!!!!!!!!!! *skriker galet lyckligt*

Åhhhh internskämt.

Guys and emotions.

Jag förstår inte varför killar/män tror att det är tufft att inte visa känslor och vara känslokall :S aldrig förstått och kommer nog aldrig förstå heller.

La upp detta ärendet på facebook och fick ganska intressanta svar.

"För att det genom alla tider har attraherat det motsatta könet"

"för det är helvetes massa lättare :P"

De tycker inte de är tufft utan de vet bara inte hur man visar känslor"

"Det är väl the grottmänniska inside som talar, visar man sig svag så blir man utstött. Man måste väl visa att man kan leda och skydda "flocken" eller nått... Helt klart ett betéende som inte passar in i dagens samhälle men som endå hänger kvar antar jag."

Dreeeeeams.

Okej. Jag har drömt flera gånger nu att jag ska svälja ett stort piller men varje gång jag försöker så fastnar det i halsen eller vägrar sväljas så jag måste spotta ut det hela tiden. Då måste jag bryta den i mindre delar och sen de mindre delarna i ännu mindre delar hela tiden för det går verkligen inte och svälja. Analysera tack!