My beloved cats.

Nu har jag suttit en längre tid framför internet och forskat om varför katter kissar inomhus. Jag blir så arg och så ledsen när mamma är arg på katterna, för det förvärrar bara saker. Katter är inte som hundar och de bryr sig inte om man skäller eller säg till, nästan tvärtom. Man skulle kunna se våra katter som struliga tonåringar, alla dumma saker de gör är i protest. Vi har precis flyttat och innan det var det för många katter och för stökigt hemma att katterna inte kunde skilja på trädgård och hus (jo så skitigt var det nästan) och när vi flyttade hit så fick de inte vara ute längre och Oskar sover i hallen jämte kattlådan och flyttar därför runt den överallt så katterna blir förvirrade och vet inte var det är okej att de ska kissa, de har tex kissat jämte kattlådan när Oskar flyttat den. Det är inte katternas fel att de kissar inomhus utan vårat - de känner av vad vi säger och tänker. När vi skulle avliva Mini så var han plötsligt försvunnen den dagen, för att han visste vad som skulle hända, men sen höll vi honom instängd ett tag så han inte sprang iväg dock... Men det som ingen tycks förstå här i familjen är att det inte är lätt med katt, inte ens med en katt är det lätt. Det finns inte många katter som på alla sätt och vis sköter sig som ägaren vill, och man får helt enkelt anstränga sig för att få det som man vill och inte bara tro att man kan sätta en katt på lådan - sen är det klart. Det tar år för barn att lära sig att gå på toaletten själv - samma är väl med katter och jag själv vet att jag har den tid och tålamod att lära katterna var de ska kissa och inte men jag vet också att de andra i min familj kanske inte är lika pigga på det (spec mamma och Oskar) vilket är synd eftersom deras dåliga energi sprider av sig på katterna.

Låt oss se nu vad vi gjort för fel och ändringar:
- Kattlådan ska stå på en och samma plats för om vi flyttar lådan - så tror katten att där den stått tidigare är ett okej ställe att kissa på.
- Vi måste sluta vara arga på katterna när de kissar - de känner av det och gör det också av protest av flytten (att de inte får vara utomhus, miljöombyte, trängsel) och andra anledningar.
- Vi måste kastrera lillkisen.
- Vi får köpa citronsaft eller citroner och dränka in varje hörn i lägenheten - om så behövs - för att få slut på att de kissar där de inte får.
- Där det luktar kattkiss och saker som luktar kattkiss måste omedelbart tvättas för annars kissar katterna i närheten av eller på samma ställe där det luktar - för de tror att det är okej.


Den minsta kisen är min ögonsten och den katt jag verkligen känt att jag "connectat" med och jag har aldrig tyckt att någon av våra andra katter känts som min katt eller mitt husdjur men min lilla gråvita kise är MIN katt och MITT HUSDJUR som jag inte vill vara utan. Han sköter sig inte särskilt bra men jag tänker inte ge upp honom. Jag ska betala hans kastrering och det har jag sagt från början - men trots det verkar inte mamma vilja annat än att avliva honom vilket jag INTE tillåter. Kisen som haft många namn men som endast går efter Kisen eller Misen är den sötaste och charmigaste katten jag någonsin träffat och nu ligger han här i min säng på sin älskade filt och spinner. Innan låg han jämte mig och jag höll min arm om honom som ett gosedjur, annars blev han sur. Han tror att hans filt är hans mamma och trampar och pussar på den så fort jag får tillfället, så fort han känner filten blir han glad och börjar spinna. När man klappar honom på magen blir han på bushumör och börjar bitas, men aldrig hårt och han somnar på de mest underliga sätt och han VET att han är så söt när han ligger konstigt med kroppen och sover - och ligger gärna ännu mer konstigt när han hör att alla säger "awwwww" åt honom. Han älskar uppmärksamhet och är rädd för Oskars kompisar som pratar med mörka röster och klampar in, då springer han iväg och halkar på golvet så han glider in i dörren och sen rakt under soffan. Han brukar ligga under fåtöljen och ta tag i fötterna med klorna på den som sätter sig i den när han ligger där och lurar. Jag älskar min katt och skulle aldrig någonsin kunna göra mig av med honom - punkt slut.