Tjock.

Jag tycker det här är jättejobbigt och jag förstår inte vad jag ska göra åt problemet. Jag känner mig tjock och jag vet att jag är tjock men frågan är bara om jag är så tjock så folk ryggar tillbaka, eller om det faktiskt kan bli något fint? Jag har gått upp jättemycket sen förra året - eftersom jag ätit mer och rört mig mindre. Under depressionen gick jag upp och ner hela tiden och har även väldigt mycket bristningar. Mamma och jag ska börja simma tillsammans och jag är så rädd, vågar jag verkligen? Jag har så svårt att köpa kläder, jag kan aldrig gå in på H&M och kolla på kläder för jag vet att de inte passar och när de väl passar så ser det inte bra ut. I tröjor jag har storlek L och byxor L-XL beroende på vad det är för byxor jag ska ha. Det enda jag går omkring i är joggingbyxor och stora tröjor, allt för att dölja hur stor jag har blivit. Jag vill aldrig gå i tighta kläder för jag känner att alla stirrar på mig och äcklas utav mig och min kropp. Mina ärr gör redan mig själv "äcklig" för många andra oförstående där ute och jag önskar ärren räckte, om man säger så. Det största problemet är bukfettet och mina "lovehandles" för mina ben och armar är inte så tjocka om man jämför med magen, och jag blir så ledsen varje gång jag ser på andra tjejer som har en platt och fin mage. Varför får inte jag ha det så, och jag vet att jag får skylla mig själv men det hjälper inte att tänka så direkt. Jag har verkligen en kulmage som hänger över byxorna och valkar, riktiga bilringar om man säger så. Jag kan se andra större tjejer och tycka de ser riktigt fina ut eftersom det ser så fint ut på just dem men på mig ser det bara helt fel ut och jag vill inte gå ut längre pga min storlek. Jag är så trött på "men börja träna då, ät mindre" osv för det är inte alls så enkelt när man levt ett sådant liv som jag har, och jag måste acceptera mig själv OCH bli mer hälsosam, men jag vill inte utveckla ett destruktivt beteende vilket jag förmodligen kommer om jag med lågt självförtroende börjar träna och sluta äta.

Jag vill veta hur jag ska klä mig för att det ska se bättre ut, finns det ingen med samma tankar eller kropp som jag som vet hur man bär upp det? Jag vet att jag gör alla möjliga fel som finns nämligen att ha stora kläder vilket är regel nr 1 om man vill se mindre ut - dvs inte stora kläder för stora kläder gör dig större - men jag vill inte visa upp hur jag egentligen ser ut. Jag var inte lika stor tidigare vilket också gör mig ledsen. Varje spegelbild, varje foto jag är med på så blir jag ledsen och rent utav förkrossad. Det är jobbigt och träffa folk man inte träffat på länge eftersom de förmodligen ser hur mycket jag har gått upp. Jag vill inte träffa nya kompisar, gå ut på krogen eller träffa internet vänner. Det känns inte som om någon riktigt förstår mig heller, som förstår skammen att inte kunna köpa kläder i affärer längre, att inte kunna hitta några snygga kläder för man är för stör för affärerna, att inte kunna gå på shoppingrundor med kompisarna, att inte kunna kolla på tradera, att inte kunna köpa kläder från hemsidor som odium och shock, att behöva gå omkring i joggingbyxor för inga jeans passar och jag har ingen lust att gå till H&M's stora avdelning och köpa nya, för jag vill inte ens veta vilken storlek jag har. Det är så många som säger att de är tjocka när de inte är det men jag kan ärligt säga att jag är STOR och jag är TJOCK och att det inte är något "uppmärksamhets anorektikerwannabe" snack utan verkligen en riktigt känsla med riktiga anledningar bakom. Jag vill inte veta hur man går ner i vikt för jag äter när jag är ledsen och det är då jag går upp som mest. Jag vill veta hur man blir tillfreds med sig själv, hur man får självförtroende, hur man accepterar sig själv för hur man ser ut och hur man vågar visa hur man egentligen ser ut. Det känns.. så otroligt svårt och jag vet inte vad jag ska göra... Det här sliter ut själen på mig.