00.25

Har inte haft så mycket att skriva om de senaste dagarna... inte funnit några ord som riktigt förklarar och jag är så trött på att skriva deppiga blogginlägg, men vad har jag annars att skriva om? Kan inte direkt säga att jag lever ett särskilt intressant eller givande liv... det låter förbannat sorgligt men det är faktiskt helt sant. En av mina största drömmar har gått i uppfyllelse och det är att leva som en normal tonåring och det gör jag, på sätt och vis. Jag umgås med kompisar, min pojkvän, går i skolan och håller mig undan från destruktiva saker så som alkohol och fester... Jag tycker det är kul att dricka ibland men jag skulle nog aldrig kunna klara av att börja festa igen, jag kommer nog aldrig att bli en sådan människa som dricker och festar varje helg. Det tillhör inte...

Jag vet inte om det bara är pms eller om det faktiskt är någonting som är fel den här gången, men det frågar jag mig själv hela tiden. Skyller jag bara på pms eller är det så? Usch... jag vill inte känna såhär permanent, jag kan hantera någon vecka i månaden men det har varit för många veckor nu, men tiden går kanske för snabbt och jag hänger inte med? Känns som om jag står still.

Jag vill inte ta studenten. Jag vill inte ut i arbetslivet. Jag vill inte bli vuxen.

Jag har slösat bort så många chanser, förlorat så jävla mycket tid och nu när jag märker hur mycket jag har missat och allt det jag har förlorat på vägen så vill jag bara skrika. Skrika av förtvivlan för jag ångrar allt. Jag ångrar allt och om jag bara kunde så skulle jag vrida tillbaka tiden och göra om allt på nytt, göra det rätt och göra det bra.