Insanity/PMS?

Varit ganska snurriga dagar... jag vet inte vad som pågår inuti mig just nu men jag har tappat lusten till allt. Jag får flashbacks ifrån det förflutna, jag är inte det minsta kreativ eller fantasifull, jag känner mig inte levande på något sätt...

Jag kan inte ens lyssna på ljudbok när jag ska gå och sova för det låter bara som oljud. Jag har ingen lust att se på några filmer eller serier och tröttnar efter 30-45 minuter in i varje film, det känns som om de saknar mening och betydelse och att de inte speglar någon som helst verklighet. Jag kan inte relatera till någonting längre, det har jag alltid kunnat göra vilken film det än gäller. Jag har inte varit ute och gungat som jag brukar, inte ens det har jag lust till (herregud något är verkligen fel...) och jag har tröttnat på all musik jag har, i stort sätt.

Igår var den enda gången på länge som jag kände någonting. Jag låg med händerna för öronen med knäna upp till hakan, snälla låt det inte bli som förut. Jag gör allt bara det inte blir som förut, jag vägrar ha det som förut. Jag sminkade mig, tog lite bilder, försöker fly på alla möjliga sätt men det gick inte. Som varje gång när jag får sådan ångest så blir jag fnittrig och nästan obehagligt glad, som en galen knarkare ungefär. Sen kom det där tysta, hemska humöret igen.

Jag ber om ursäkt Hampus, min finaste älskade Hampus att jag har varit så off men jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag har ingen ork bara... vill bara ta en paus ifrån allting och komma tillbaka starkare än någonsin. Du vet väl att jag älskar dig? Att jag älskar dig så himla mycket? För det gör jag verkligen. Jag vill inte träffa dig och vara på det här humöret för jag vet att det bara kommer förstöra mellan oss, jag känner det inom mig att jag förstör. Jag vill inte förstöra någonting så jag drar mig hellre undan. Jag älskar dig lika mycket som innan, mycket är osäker på men det är jag säker på. Jag älskar dig, förlåt jag älskar dig.

Jag är ganska rädd inför min födelsedag också... jag vill inte bli äldre. Jag är som Peter Pan, jag vägrar växa upp. Jag fyller 19 och jag sover fortfarande med ett gosedjur i famnen.