Om någon vet var man kan skicka fan-brev som går till honom, så säg gärna till mig... Publicerar det här mest på skoj :)Hej John!
Det känns konstigt att skriva och kalla dig för John eftersom jag alltid använder både ditt förnamn och dina två efternamn när jag nämner eller skriver om dig.
Jag har aldrig tidigare skrivit ett ”fan-brev” till någon författare, artist, skådespelare eller något band, förmodligen för att det alltid finns så mycket som jag vill säga men jag vill samtidigt inte låta ”cheesy”, som man kan kalla det, eller som ett typiskt fan även om jag erkänner att jag är det gällande dig. Hm, nu får jag väl börja med alla komplimanger och hyllningar… innan jag skriver för mycket.
Jag läste eller rättare sagt lyssnade på Låt den rätte komma in när jag var 16 år och som nästan alla 16 åringar idag så var jag inne i en djup depression och hade inte mycket som jag tyckte om eller såg upp till. När jag hade lyssnat klart på boken som jag hade lånat på biblioteket så var jag helt ställd. Den berörde mig otroligt mycket och det gör den fortfarande, jag kan ibland ligga och lyssna på vissa speciella kapitel bara för att det gör mig lugn. Det var precis det du gjorde – du gjorde mig lugn och avslappnad. Jag kan inte säga att dina böcker gjorde mig frisk för då skulle jag ljuga, för det krävs en hel del mer än några böcker för det, men de var definitivt en del i mitt tillfrisknande, faktiskt. Att lyssna på ljudböcker var som någon form utav meditation, ett slags sätt att tänka på något annat men det var samtidigt inte så att jag flydde ifrån alla problem som fanns då, utan mer som ett sätt att bearbeta dem.
Jag kan inte räkna upp alla skolarbeten jag har gjort som har handlat om dig eller om dina böcker på mina fingrar, inte ens om jag använder mina tår också. Jag sitter här och försöker skriva någonting som förklarar allt… jag har suttit och tänkt, skrivit, raderat och skrivit om men det är svårt att finna de rätta orden.
Jag vill egentligen skriva en liten text om varje bok, novell och text som du har skrivit men det skulle bli alldeles för långt. Jag skriver istället bara om en bok, nämligen Lilla stjärna. Min pojkvän köpte Lilla stjärna till mig när vi firade ett år tillsammans, han hade till och med beställt den långt i förväg och jag hade inte ens behövt nämna för honom att jag ville ha den. Det var en utav de få böcker som jag verkligen läste. Jag satt uppe en hel natt och bara läste. I den berättelsen hittade jag små delar utav mig själv. Det kändes som om du hade fått veta alla mina mörkaste hemligheter, drömmar och tankar och använt dem som bas för vissa delar utav boken. Nu vill jag inte att du ska tro att jag är precis som Theres och Teresa men du förstår säkert hur jag menar.
Det som jag gillade mest var vargarna och deras betydelse i boken. Jag var själv och hälsade på en kompis i Stockholm i höstas och då var vi på Skansen endast för den anledningen att försöka få en glimt utav vargarna och den upplevelsen vill jag berätta för dig. De visade inte sig, såklart, så vi gick till baksidan och hoppade över det lilla staket som finns där. Vi gick fram till stängslet och hittade ett hål så att man kunde se rakt in. Jag kan även berätta att det finns sammanlagt tre stängsel inklusive det lilla staketet så det var inte någon fara för oss att stå där. När vi klev fram och kikade in så slutade vi båda att andas. Bland träden drygt tre meter rakt framför oss stod det en varg och någon meter jämte den vargen låg det två till. Vi tog genast fram våra kameror och började filma för det här var ett sådant ögonblick som bara måste dokumenteras. Vargen bara stod och tittade på oss och vi tittade tillbaka och vi stod så i flera minuter, och jag vet inte vad vi sa till varandra men det fanns inga ord som behövdes sägas just då. Det var någonting inuti mig som väcktes till liv den dagen men jag kan inte riktigt förklara vad det var. Det var ett utav de mest underbaraste och skrämmande ögonblicket i mitt liv och det var då jag också kunde förstå boken bättre. Jag har alltid varit en kämpe för vargarna och deras rättigheter att få finnas i Sverige och jag blev det desto mer efter mötet på Skansen. Jag vet inte varför jag berättar det här för dig, egentligen, men det kändes som något du skulle kunna förstå och kanske uppskatta.
Och till sist:
Jag lyssnade nyligen på ditt radiosommarprogram och det spelar ingen roll vad du pratar om, du skulle kunna sitta och prata om aluminiumfolie, petflaskor och brödrostar – jag skulle förmodligen vara lika intresserad ändå. ”Monstren dras till lukten av otacksamhet.” Ja herregud, med dem orden blev jag helt ställd för det är ju så! Jag beundrar verkligen dig, John, för att du är så oerhört klok och för att du träffar rätt varenda gång. I varje text du publicerar finner jag någonting jag utan tvekan kan relatera till och något som jag anser vara ”komplett sanning” om man kan uttrycka sig så, nästan som en liten uppenbarelse. Underbart, helt otroligt underbart. DU är underbar. Så jag säger tack – för allt som du har gett mig med dina böcker och allt som du kommer att fortsätta ge mig med dina böcker. TACK. Verkligen. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar