MHM.

Ursäkter.

Jag tänkte på det innan idag när jag skulle vila, som alla gånger när jag vilar kommer jag på perfekta ämnen att blogga/skriva om men såklart när jag vaknar till liv har jag glömt vad det var som var, såklart, men det här kommer jag iallafall ihåg. Förresten var det ett jävla ståhej att skriva iallafall för min L-knapp är cp.

Det som jag tänkte på var iaf att folk alltid kommer med en massa ursäkter om varför de beter sig illa - som då ska rättfärdiga deras beteende. Det kan vara vad som helst men oftast handlar det om någon slags diagnos de har/tror att de har/vill ha/säger att dom har - MEN oftast har de ingen aning om vad deras "diagnos" innebär och det är ganska lätt att känna igen dessa små "fakes" och idioter. Här är typiska fraser jag har hört i mitt liv och som jag nu ska "debunka" eller ja - säga emot och ge min åsikt.

1. "Jag får vara arg på dig för ingen anledning för jag har ADHD"

Läs symptomen på ADHD. Sen kolla igen. Känner du igen det? Nej. 

2. "Jag får säga elaka saker till dig för jag har ADHD"

Det finns aldrig någon acceptabel ursäkt för att säga elaka saker, that's it.

3. "Jag kom inte till skolan idag för jag missade bussen"

Jag har aldrig förstått den ursäkten såvida man inte bor jättelångt ifrån skolan - för bussarna går varje halvtimme.

4. "Min hund åt upp min läxa."
Du har ingen hund, you idjut. Och ditt marsvin med halvskabb gillar inte o äta papper.
5. "Jag har den-o den-o den-o den diagnosen för han dumpade mig."
MEN, VA? NEJ. Du kan inte få schizofreni, borderline eller någon annan personlighetsstörning eller liknande bara för ditt cp till ex dumpade dig?! Det ligger en heeeeeeel del mer bakom. Åh... Dessa små... människor...
6. "Jag är bara ärlig."
Ah men ditt kött - om du ser någon som du tycker är riktigt jävla ful så går du fan inte fram o säger det. Eller säger det till någon annan i närheten lite sådär... väl högt så personen du pratar om hör det. Eller till någon som du vet går o berättar vad du sagt för personen det handlar om efteråt. 

Och till sist vill jag bara säga... den roligaste jävla ursäkten jag har hört är... håll i er... "för jag har --- som stjärntecken"... xD 

Jävlar.

Här är man ju fett aktiv. Not. Vet bara inte vad jag skriva. Känns så jävla 09 att gnälla om sitt liv... och ännu mera 09 att skriva om sitt vardagliga liv... Oh the horror.

Jag har min tumblr, jag har min engelska blogg, det får duga. Mm.

Nära.

Just nu är jag i en uppmärksamhetsperiod, och det suger. Jag hatar när jag känner mig betydelselös och osynlig, det är som om varje bit inuti mig slits sönder, och jag känner att jag inte är någon alls. Det blir som om jag inte existerade, eller som om jag försvunnit, för det är det som är värst - minnet av att en gång känt mig sedd, förstådd och... underbar. Att folk brukade tycka att jag var underbar, och jag kunde känna det! Jag kunde känna att de menade det - när de gav mig komplimanger - och jag behövde inte tänka om de hade en annorlunda baktanke. Jag gillar inte när det blir så... jag hatar det.

Jag behöver ha dig nära, så nära som det bara gå. Jag vill känna det, ännu en gång.

Förväntningar.

Jag vill förväntar mig alldeles för mycket... och hoppas på för mycket, gällande allt.

Jag ska iallafall - just nu färga håret och göra mat och sen stressa iväg till skolan som en annan jävel.

BAJ.

April, come she will.

August, die she must,
The autumn winds blow chilly and cold;
September I´ll remember.
A love once new has now grown old...

Nya bilder.

Dag 6.

Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.

1. Prata i skype med folk jag tycker om.

2. Umgås med Crippe eller vänner/familj.

3. Lyssna på ljudböcker.

4. Åka bil/buss/tåg riktigt långt och lyssna på musik samtidigt.

5. Sova.

Hemma igen.

Jag har varit hos Crippe till och från i flera veckor nu, men det har känts bra. Det har känts tryggt. Nu är jag hemma igen och ska sova här fram till lördag då jag ska hem till honom igen. Då ska vi ut och äta med hans mor som en försenad födelsedagsmiddag till mig :) Det ska bli jättetrevligt!

Nu lyssnar jag på Painbastard och väntar på att pappa ska komma. Mitt löshår på 60 cm jag beställde i måndags kom idag så idag blir det hårfixardag!

Painbastard.

Ett av mina nya fynd! Painbastard. De gör väldigt bra instrumentala industrial-låtar och de har helt otroligt mycket känsla i sin musik.

Länkar till några låtar:

Så.

Bestämt mig för att börja blogga igen, men kommer nog bara skriva 1-2 inlägg sen ja... skita i det. Behöver något nytt.

Kanske ska starta ny blogg dårå?

Jag överlevde.

Jag har varit med om en hel del,

men jag överlevde.

Ser ni mig nu, era jävla patetiska, äckliga fittor, ser ni mig?! JAG LEVER,

JAG FUCKING LEVER,

och ni blodsugande, ångestdrivande horungar kommer inte åt mig längre.

Nä fyfan,

ni kan ruttna i eran skit ensamma nu.

Jag finns fan inte där för er längre.

Jag är ingen jävla docka ni kan leka med längre.

NI ÄR SNART I HELVETET,

och jag i himlen.

Så som det ska vara.

Ni är ingenting,

jag är allt.

Ni är fan ingenting,

och jag är fan allt.

Confessions...

Sanningar och hemligheter. Bekännelser. Jag behöver detta.

Jag mådde bra ett tag.

När jag slutade gå på Althea ungdom mådde jag faktiskt helt okej.

Det såg ljust ut. Men sen...

Det blev dåligt igen...

Jag planerade att ta självmord först nära min 18-års dag,

sen ändrade jag mig och planerade det istället till min 19-års dag.

Alla trodde att jag mådde så bra.

Det var ju det jag ville att de skulle tro.

Jag ljög, dolde, lurade, bedrog... alla i min omgivning.

Ni skulle bara veta hur dåligt det var, allting,

hur nedtryckt jag blev psykiskt nästan dagligen,

hur mycket jag hatade mig själv.

Och hur mycket jag förnedrade mig själv genom att låtsas,

genom att vara någonting jag inte var egentligen,

var med människor jag inte ville vara med,

som jag visste inte var rätt för mig,

som bara gjorde skada, kanske medvetet och omedvetet,

men det var så JAG upplevde det.

Jag tog aldrig självmord.

Jag vet inte varför, men jag ville det.

Jag planerade och planerade,

förberedde mig,

men det blev aldrig av.

Jag höll istället allt inne.

Det var ingen som visste, verkligen INGEN.

En av de få saker jag aldrig berättat för någon, fram tills nu.

Jag var olycklig, så otroligt olycklig.

Och jag var det så länge.

För ett-två år sen trodde jag inte att jag skulle bli så gammal som jag är idag.

Jag trodde aldrig att jag skulle komma såhär långt.

Jag har vuxit så mycket.

Blivit så mycket starkare i mig själv.

Lärt mig att säga ifrån.

Lärt mig att säga nej.

Lärt mig att JO det finns SÄMRE människor och BÄTTRE människor,

det finns verkligen riktigt elaka människor,

som bara vill folk illa. Det är sant.

Lärt mig att man inte kan vara alla till lags,

och att alla inte förtjänar en hundrande chans,

och människor som skadar mig har ingen plats i mitt liv.

Det trodde jag aldrig.

Jag är inte självmordsbenägen längre.

Jag var det ända sen jag var 11-12 år gammal,

men inte längre.

Det är en sådan lättnad.

Och jag är stolt.

Stolt över mig själv.

Faktiskt.

Du.

Twilight.

Okej... jag har precis avslutat första boken i serien; Om jag kunde drömma.

Nu. Ja - jag förstår faktiskt hur folk kan tycka om dessa böcker - men det är inte min stil. Jag gillar inte böcker i jag-form för det blir ingen historia utav det. Jag uppskattade dock historiedelarna - vilket faktiskt är anledningen till varför jag läser böckerna - om Carlisle t.ex. DET blir som en historia när Edward berättar - men alla dessa jävla konversationer och dialoger mellan Edward och Bella tar aldrig slut. Det är bara dialoger... och det är så grymt tråkigt. Jag tyckte första boken var OK men det var verkligen inte min stil och enligt mig inte en bra bok för mig. Jag gillar ju själva historien bakom boken, det är fint och det är fint beskrivet i boken även om vissa saker är en del överdrivna... som när andra gången de kysser varandra så svimmar Bella (lol) men det finns mycket bra i boken, faktiskt.

Nu är jag på andra boken: När jag hör din röst och vi får väl se vad det är för bok nu då.

Dag 5.

Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.

1. Alla mina awesome girlfriends.

2. Lindsay Lohan.

3. Megan Fox.

4. Emily Browning.

5. Demi Lovato.

6. Kat Von D.

Dag 4.

Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.

1. Sex.

2. Sex.

3. Crippe.

4. Sex med Crippe.

5. Cola.

6. Sex.

7. Sex.

Dag 3.

Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.

1. Var ärlig. Det tycker jag är väldigt fint, när man är ärlig och rättfram med vad man tycker och känner.

2. Bry dig om andra människor. Empati är hett, och snälla killar med känslor är min grej.

3. Ge mig uppmärksamhet, få mig att känna mig speciell.

4. Lyssna på mig. Jag menar alltså att du ska lyssna på mina åsikter och råd, men ändå ha din egen åsikt. Jag vill att du ska lita på mig och lita på att det jag säger kanske är rätt ändå.

5. Älska djur.

6. Var intelligent och ha riktiga diskussioner med mig, om djupa saker. Hjärna är hett, mhh.

7. Visa att du inte skäms över mig, visa upp mig. Det är viktigt eftersom jag alltid är så rädd för det...

8. Tyck om mig för den jag är.

Tomt.

Åkte hem idag efter att ha spenderat hela lovet hemma hos älskling. Det känns redan tomt inom mig att inte vara i hans närhet när jag varit det varje dag i över en vecka nu. Börjar vänja mig för mycket vid hans sällskap och nu ligger jag här och har galet tråkigt. Allt blir så tråkigt utan honom, även om jag gör i princip samma saker som innan. Hm.

Nu ska jag försöka göra i ordning någon mat.

Dag 2.

Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.

Hmm... någonting om mig själv. Det finns ju en hel del, både intressanta och ointressanta saker haha! Tar väl bara lite random fakta då.

1. Jag har gått ner totalt 13 kg sen i somras :) och ska gå ner mer i vikt. Klassas som kraftigt överviktig enligt BMI, lol.

2. Min humor är riktigt fucked up, jag kan skratta åt saker andra tycker är helt sjuka. Jag kan ligga o gapskratta åt något medan de andra som är med bara "what the...?" Och ganska snuskig humor dessutom, inklusive kiss och bajs.

3. När andra färgar håret eller jag känner doften av hårfärg kan jag nästan få en euforisk känsla, eller bli nästan... upphetsad.

4. Jag tror nog fan jag lider utav kronisk huvudvärk.

5. Jag älskar piercingar och att pierca mig själv men skulle aldrig kunna pierca någon annan, vet inte varför. Skumt.

6. Jag kan se en film flera gånger om på samma dag, sen tröttnar jag efter någon vecka och byter. Blir nästan aldrig så att jag kollar på en film en gång om jag verkligen tycker om den och sen väntar några månader för att se den igen utan det blir lätt repeat.

7. Tydligen är jag bra i sängen och praktisk (?), enligt min pojkvän. Jag frågade vad jag skulle skriva och fick lite sånt att skriva upp, men hm, känns dumt. Får väl bli en punkt iallafall för jag har brainstop.

8. Jag är RIKTIGT gnällig nyvaken eller när jag är trött. Värst är nog när jag är hungrig. Hungrig + trött = säker död för den som irriterar mig. PMS på det är ju... stor risk massmord, speciellt skolmassaker, faktiskt.

9. Jag har bananfetisch. (not really, men kom inte på något)

Dag 1.

från http://todaysvomit.blogg.se/

Dag 1: 10 saker du vill göra innan du dör.
Dag 2: 9 saker om dig själv.
Dag 3: 8 sätt att vinna ditt hjärta.
Dag 4: 7 saker du tänker på ofta.
Dag 5: 6 kvinnor du tycker är väldigt snygga.
Dag 6: 5 saker du gillar att göra.
Dag 7: 4 saker du tycker är tändande.
Dag 8: 3 saker du tycker är avtändande.
Dag 9: 2 favoritlåtar.
Dag 10: 1 bekännelse.

10 saker jag vill göra innan jag dör. Det är inte så roligt o läsa kanske, egentligen... för det finns inte så mycket som jag känner att "det här måste jag göra" för jag tar en dag i taget oftast, men visst finns det lite roliga saker. Och för en gångs skull ska jag faktiskt skriva upp sånt som är möjligt, inte som "lära mig o flyga" osv. Hihi.

1. Leva och vara nöjd med det - kort och gott, det är allt jag kräver egentligen. Att tycka om livet och allt som tillhör, utan tvivel.

2. Träffa vargarna på Skansen - det är en dröm jag har som SKA uppfyllas, helst flera gånger.

3. Föda barn - ja faktiskt, det är en upplevelse jag inte vill missa och jag har alltid velat ha barn i framtiden.

4. Sluta röka - hör ihop med barnafödandet.

5. Gå på en Rammstein konsert - fuck yeah. Rammstein föralltid.

6. Gå på en Justin Bieber konsert - lägg av, ni vet att jag gillar honom och det vore sjukt häftigt. Redan sett Britney Spears så...

7. Skämma ut mig rejält med utklädnader och galenskaper på stan/krogen/någonstans publikt - helst tillsammans med Idah eller någon som helt enkelt inte bryr sig om vad folk tycker. Flumma, springa omkring och bara vara galna.

8. Berätta för alla människor jag älskar/har älskat hur mycket de betyder/har betytt för mig - det är nog ett av mina största skräckscenarion; att försvinna från detta livet och inte ha förklarat för de omkring mig hur mycket jag uppskattar dom. Det är inte det lättaste men jag försöker varje dag att se till att de vet hur mycket jag tycker om dom, men ibland är det svårt att hitta orden eller rätt tillfälle för det.

9. Skriva en självbiografi och få den publicerad - eller något annat jag har skrivit. En novell eller liknande. Jag älskar att skriva och att bli författare vore verkligen inte helt fel...

10. Göra alla dessa 9 saker innan jag dör.

Youtube.

Min kanal med över 400 subscribers.

Gör engelska vloggar och random videos - in english!

Tumblr.

http://lnri.tumblr.com/

Den bloggen/hemsidan där jag är mest ärlig och helt och hållet bara mig själv.

Bevisa att du inte är en robot.

Seriöst.

Det är typ ingen som läser min nya blogg så börjar uppdatera här istället ^.^

Ordspyor.

Från min fina vän Malins facebook: ”Åh va trött man blir. Jag pallar inte ens ta upp diskussionen men om alla andra får skriva sin åsikt så har ni min varsågod (nej, jag kommer inte sitta och diskutera med er för det kommer inte leda någon vart):
För det första om ni nu ska bli arga varför i helvete blir de flesta arga på invandrarna och inte politikerna?

För det andra insatserna för att hjälpa invandrarna ta körkort har pågått i Laholm sen 2007. Under denna tiden har 29 st fått tagit körkortet och nej det är inte så att de får fortsätta och fortsätta försöka ta körkort utan de får x antal chanser. Utav de här 29 har 20 st satt i arbete och 13 st har nu jobb idag. De är inte heller en massa extra pengar som läggs ut, utan de pengarna skulle redan gå till liknande ändamål.

Sverige är så ett så stolt land över att de hjälper människor men ändå så blir folk så förbannade för att deras stackars skattepengar går till att hjälpa människor som har svårt att få jobb.

Men vet ni vad? det finns bidrag som låter funktionshindrade få en bil OCH skaffa körkort. Fyfan, dem jävlarna. Samt till barn med sjukdomar som ADD osv. Det är ju med lite orättvist att inte någon med några problem alls inte får körkort medan folk med funktionshinder, de med sjukdomar, de som inte haft bra förutsättningar får det...eller? Nu menar jag såklart inte att invandrare är de enda med dåliga förutsättningar, men vafan de har då inte samma förutsättningar som svenskar.”

Håller med henne så mycket, hon är så klok min Malin, och många pratar om att det inte finns arbeten pga invandrarna, men det finns faktiskt en del arbeten men många svenska ungdomar idag är så förbannat kräsna att de ska inte nöja sig med att jobba upp sig inom ett jobb eller jobba upp sig till ett bättre jobb osv - utan ha det bästa direkt - för de har inte behövt kämpa för någonting tidigare och helt plötsligt behöver det de. Och är det inte isåfall bra att man kan har rätt att få bidrag om man har dessa problemen - Sverige tar ju hand om sina arbetslösa bara det att arbetslösa kanske inte har råd med lika mycket nöjen som arbetande. Det jag ser som ett större problem är inte att det inte finns några jobb utan att de som redan har jobb får sparken pga nedskärningar.

Samma gäller att ungdomar idag tycker att det är en självklarhet att de ska få jobb så fort de tagit studenten och att de inte ska behöva plugga vidare men jag ser det som en självklarhet. Om man pluggar vidare på högskolan får man lättare jobb, också.Har man även praktiserat tidigare har man också lättare att få jobb och praktikplatser är något man kan ha vid sidan av medan man går i gymnasiet, under gymnasiet får man tid till praktik också men ungdomar ska inte ”jobba utan att få betalt” men de får betalt – i erfarenhet som kommer hjälpa dom få jobb i framtiden. Visst det är lite svårare att få jobb idag än tidigare men det är möjligt, man måste bara inte ge upp och fortsätta kämpa och alla behöver kämpa idag för att få något, även invandrarna. De får inte allting serverat på silverfat framför sig utan de har en historia de också, och ofta inte en särskilt trevlig sådan. Sen är det ju även folk som kommer från andra länder som t.ex. Tyskland och Storbritannien som också får samma bidrag och hjälp till studier i svenska språket som andra men det är ingen som skyller på dessa utan de ska bara skylla på de från LD-länder.

Sen tycker ju jag personligen att det är väldigt tråkigt att de som har högre arbeten utbildade i sina egna länder kommer hit - och måste göra om sin utbildning eller jobba inom lägre betalda arbeten.

Och om någon nu faktiskt lagt märke till att jag inte hade dessa åsikterna tidigare så kan jag tillägga att det endast handlade om grupptryck från min omgivning som inte delade min syn på att vara lite mer mänsklig och sympatisk gällande invandrare osv - och för att jag är en jävla pussy som inte vågat stå för min egen åsikt fram tills nu och de/den som fanns i min omgivning tidigare var VÄDLIGT pushy, väldigt trångsynta och väldigt... ja... irriterande, bortskämda, hjärntvättade, rasistiska och ointelligenta. Sorry.

Skinnväst.

Alltså hur fan kan man gå runt med skinnväst och rutig skjorta? Mer dräng eller bonne blir det ju inte.

Fråga...

Om det nu var så att du som läser tänder på något lite mer speciellt, något som inte är så vanligt... tillexempel avföring. Hur skulle du reagera? Vad skulle du göra?

Jag menar.. du känner inom dig att det inte är normalt, men så fort någon nämner bajs eller du får se bajs på tillexempel bild eller liknande så blir du tänd - och tanken på att din partner bajsar på dig gör det helt extatisk.

Eller vi behöver inte bajs som exempel utan kiwifrukter då, eller persikor. Det enda sättet för dig att få orgasm är att antingen göra någonting med dessa frukter eller tänka på dessa frukter under samlag, det är det ENDA sättet och tillochmed då är det svårt.

Vad hade du gjort?

Hade du berättat för någon? Om det liksom... tagit upp en stor del utav ditt liv.

Måste fixa ny header.

Det måtte bli en ny header nu! Hm... orkar man göra sig i ordning och ta bilder? Är hemma hos älskling och är helt död... äntligen sportlov. Men helt död, fortfarande. Orkar inteeeeeeeee. Får dock ha någon tillfällig så länge *fnizz*

Åh!

Så längesen jag uppdaterade - shame on me!

Hänt en liten del! Töjt örat från 6 till 8. Ska totalt ha 12 eller 14 till slut tror jag. Tror 12... för på crazy factory finns det bara spiraler upp till 12 mm och det kanske blir för mycket om jag har större spiraler - för det är så fint ju! Det är så roligt att töja! Och det är så snyggt!

Har färgat håret mörkt. Love it! Behövde någonting... och se mer seriös ut. Var lite trött på "söt blondin" och se barnslig ut på något sätt. Det här är mer vuxet och "hot" ^^ haha! Svårt att visa nyansen i webcamen dock... Men jag färgade först håret mellanbrunt med en toning, men det blev mer mörkbrunt och sen en djup röd från viva på det. Blev ljusare än planerat men nästa gång ska jag bara ha i en brunröd toning (mer åt det bruna hållet) så det blir mer som jag hade tänkt mig :) är nöjd ändå!! So nice. Det som är viktigast nu dock... är att spara alla bilder med blonda håret och sen radera dom ifrån datorn så jag inte får för mig att bli blond igen bara för att det såg bra ut på en speciell bild. Jag är ju sån som ofta lyssnar mer på bilder än irl och så...

The girl with the dragon tattoo.

Har precis sett The girl with the dragon tattoo - amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor.

+ Den är mer baserad på boken och de som de lämnat ut ifrån boken i den svenska filmen är med i den amerikanska och det gillar jag verkligen.

+ Rooney Mara som spelar Lisbeth Salander är väldigt snygg, dock inte snyggare än orginalet, men Daniel Craig som spelar Mikael Blomqvist är GRYMT mycket snyggare än orginalet. Hotness indeed... *drool*

+ Stellan Skarsgård är genial och samma gäller alla de andra skådespelarna vilket jag var rädd för men blev positivt överraskad.

+ Scenen med katten utanför Mikael Blomqvist dörr var riktigt otäck vilket gav plus.

+ Det är mer känsla mellan Mikael och Lisbeth i den amerikanska filmen som det är i boken vilket glädjer mig då Lisbeth är riktigt förälskad i Mikael i boken - men känslorna är inte riktigt besvarade. I den svenska filmen känns det mer tvärtom.

- De uttalar namnen på svenska alltså inte Michael utan Mikael osv. vilket stör mig eftersom amerikaner inte kan prata svenska. Det hade faktiskt varit helt okej om de uttalade namnen på engelska.

- Jag är inte helt för idén att den ska utspela sig i Sverige och att allt står på svenska i tidningar och liknande - den enda skillnaden är att de pratar engelska. Jag personligen hade uppskattat filmen mer om det verkligen var en AMERIKANSK VERSION och inte en likadan film bara att de bytt språk på skådespelarna.

- Filmen är ganska seg jämfört med den svenska och boken. Det händer inte lika mycket och när det väl händer så är det inte lika "hypat" så man lägger inte märke till det på samma sätt. I svenska var det t.ex. en stor grej när de fick reda på vad namnen och numrena betydde i Harriets dagbok men här verkar det inte lika speciellt och samma gäller i början då Henrik visar Mikael alla tavlorna - eller när Lisbeth hämnas på sin förmyndare som våldtagit henne. De händelserna var nästan helt obetydliga och hade ingen som helst känsla i sig vilket är en besvikelse, det tog bort så himla mycket utav spänningen.

Till slut: En helt OK film men om man har sett den svenska ska man inte se den amerikanska då man kommer bli grymt besviken. Det här är en sådan film man ska se om man inte gillar svenska filmer och därför inte sett den svenska versionen för då kommer man tycka om den. Jag hade inga stora förväntningar på den här och det var precis som jag hade väntat mig - den var inte bra, enligt mig. Nae... inte alls förtjust i detta speciellt gällande den sista punkten jag tog upp som ett minus för det förstörde verkligen så mycket. Den svenska filmerna är TUSEN gånger bättre.

Töjt!

FUCK YEAH! Använde http://www.crazy-factory.com/product_info.php?products_id=3810

nu är mitt ena öra klart, ska ha 10 i varje :)

Nya bloggar!

14 st följare här.. någon utav er måste väl vilja läsa mina andra bloggar?

http://writtenbyjonna.blogspot.com/ alla mina texter och noveller! även dikter

och så har jag även min engelska blogg http://crazipandaa.blogspot.com/ som är mer lik den här men på engelska helt enkelt, där publicerar jag även alla mina videobloggar från youtube! (har en heeeeeel del där)

Hihi.

Bomb.

Helvetesvecka.

Det här har varit en riktig vecka ifrån helvetet. Som vanligt brukar jag klaga i min blogg och nu ska jag klaga lite till.

• För det första har jag haft några fysiska problem som vi inte behöver gå närmare in på - men jag kan tillägga att jag har plågats pga detta i hela tre nätter och igår var det såoppas illa att jag ville gråta samt mådde illa utav smärta och obehag. Den här smärtan går inte beskriva för det är något som många inte upplever i sitt liv - men fyfan säger jag bara. Words just can not describe.
• Inte nog med det har jag haft grym huvudvärk flera dagar i rad, av ingen anledning, som inte gått över med treo.
• Igår fick jag dessutom utslag i hela ansiktet och det började klia som satan runt ögonen. Allergisk reaktion, thank you very much.
• Som pricken över iet fick jag fyra stycken jättefinnar i ansiktet.

CSN nekade min ansökan om studiemedel, igen och igen och igen.

Okej. Varit otroligt trött och utmattad, psykiskt, och gråtit flera gånger för det helt enkelt har "blivit för mycket." Känner mig som en jävla mes. Sen har det ju varit andra psykiska problem som inte tillhört mig men som ändå satt käppar i hjulet för mitt välmående som redan varit skört den här veckan - för när man bryr sig riktigt mycket om en person så kan personens problem speglas på en själv. Man delar smärta med dem man älskar. Det går inte att göra någonting åt det, det är så det är helt enkelt. MEN jag vet också att det kommer att bli bättre, jag visar mitt stöd så gott jag kan och försöker avskärma mig från resten trots att det ibland inte är så lätt.

Har dessutom inte träffat Crippe sen i söndags.

The talking goat.

Teckningar gjorda på fri hand.

Fan händer med alla strumpor?

Så... jag tänkte på detta när jag icke kunde sova. Tidigare samma dag hade jag sorterat strumpor och det var säkert ett tiotal utav dem som inte hade någon maka, eller ja, de var omaka.

Vart fan tar alla strumpor vägen? Blir de uppätna av tvättmaskinen eller är det någon slags hemlig operation som ska ta över världen? VAR tar de vägen?!

Vi har ju alla varit med om det någon gång men har någon någonsin fått svar på den frågan?

Hjälp mig, jag kan inte sluta tänka på det.

Och jag vill gärna ha tillbaka mina spiderman-strumpor... För jag köpte faktiskt dom för inte så längesen... :(

D-d-duger looken?

Ja det blev en hel del ändring på bloggen. Bra? Svar: ja, jag gillar den. Then I don't give a fuck about what you say.

Funderar på att ha en engelsk blogg också - en likadan men med engelska. Så att jag kan få fler läsare... Är ju en bra idé :)

Headache of doom.

Idag har jag ju inte lite ont i huvudet eller så... Vilket suger getpung. Det går inte över heller, vad jag än gör.

Några tips?

Nej för ingen kommenterar här.

I used to be a little boy, too old for my shoes.

Okej serious mood on, för ett tag nu i alla fall.

Har spenderat hela eftermiddagen med att gråta, någonting som jag inte trodde att jag kunde göra längre. Låt oss bara säga att idag inte har varit en bra dag för mig, på något sätt överhuvudtaget – förutom den lilla stunden då jag fick träffa Idah.

Jag vill att det ska hända mer, att jag ska utvecklas snabbare än vad jag gör. Jag har inte alla de erfarenheter ungdomar i min ålder har och jag har andra erfarenheter som ungdomar i min ålder inte borde ha. Jag vill inte känna ångest på natten längre, vill inte känna ångest på morgonen längre, jag vill inte kunna känna ångest överhuvudtaget längre. Om man kunde radera en känsla inom sig själv så skulle det vara min ångest som sedan 11 års ålder har styrt mitt liv åt helt fel håll och den har fått mig att gå på vägar jag inte ville gå på eller borde ha gått på. Den har fått mig att se livet som något annat än ett liv, som en plåga, som en mardröm i vaket tillstånd och som om någon varje dag använt alla tortyrredskap som finns på mig.

Jag erkänner, jag har haft för höga krav, för stora förväntningar, varit otroligt naiv gällande detta. Men spelar det någon roll? Det jag känner inom mig blir inte annorlunda bara för att jag är medveten, det gör nästan saken värre. Ibland känner jag mig som så att jag är alldeles för medveten och har alldeles för mycket insikt i mig själv och på något sätt önskar jag att vore mer trögtänkt och kanske inte förstå allting som pågår omkring mig hela tiden.

Jag har alldeles för mycket koll och på tok för lite kontroll.

Jag vill se förändringen NU, jag vill att förändringen ska ske över en natt, över en vecka, över en månad men tyvärr – såna här förändringar tar längre tid än så. För mig har jag märkt att det tagit flera år och kommer kanske ta ett eller flera år till om jag ska bli fullt återställd. Jag ser på andra ungdomar omkring mig och jag blir så avundsjuk på deras förmåga att klara av vardagens hinder, något som jag alltid haft problem med. Jag vill vara som dem, utan bekymmer utan bara ha den attityden ”I don’t give a fuck” och att det bara ska flyta på, för mig också, som det gör för dem. Ja – alla har problem idag men det finns dem som har mindre och det finns dem som klarar av problemen otroligt mycket bättre än mig.

Jag sa det till mamma innan, jag skulle kunna ligga och undra ”vad har jag gjort för att förtjäna detta?” men det skulle inte ge mig något svar, det skulle inte göra mig klokare. Det finns inget svar på den frågan för jag har inte gjort något speciellt som fått mig att förtjäna detta helvete, egentligen. Men gör den vetskapen att jag känner mig bättre inombords? Nej.

Och om vi nu ska avsluta med lite positivitet. Jag går upp på morgonen, det gjorde jag inte tidigare. Jag går inte upp varje morgon, men i princip alla. Jag går till skolan, även om jag missat hela 3 lektioner sen skolstarten, men jag går dit mer nu än tidigare. Jag känner inte att jag vill dö längre för det vill jag inte, men jag vill leva lite mer än vad jag lever, något som jag helt enkelt måste acceptera tar tid. Jag vill vara normal. Jag vill leva. Det finns dagar då jag verkligen känner mig nöjd, stunder då jag känner lycka och jag uppskattar de stunder och dagar så otroligt mycket. De fanns inte innan.

Nu ligger min underbara bebis Kitty bredvid mig och tycker jag ska gosa med henne, då får jag väl göra det.

Tjingeling.

Ledig!

Idag har jag studiedag och jag har inte gått ur sängen än förutom diverse kiss-pauser. Fyfan... så jävla skönt att faktiskt ligga i sängen en hel dag och sen ha allvaret redo imorgon och har haft allvaret resten utav veckan.

Precis - bara missat 1 lektion sen skolan började (mensvärk, its crazy) och jag trivs galet bra där. Tidigare har jag aldrig trivts så bra... förutom möjligtvis Örjanskolan.

Väntar på att Crippe ska vakna/komma in på skype, väntar på... ja ingenting mer egentligen. Funderar på att vila någon timme bara för att tiden ska gå snabbare.

Photos.

Future?

Börjat tvivla lite på om jag verkligen vill jobba inom psykiatrin. Vet inte varför men har funderat på det ett tag och nu står jag lite inför "noll" igen när det verkligen börjar närma sig och jag måste bestämma vad jag vill bli och vad jag vill göra. Framtiden för mig är ganska självklar på vissa punkter: lycka, pretty much svensson-liv, jag ska skaffa hund som jag alltid velat ha, egen lägenhet, familj eventually och med ett enda ord: NORMALITET. En del utav normaliteten har kommit till mig och jag känner mig mer som en vanlig människa än som ett psykfall, någonting jag aldrig känt mig som tidigare. Men det är liksom... skönt... att äntligen känna det. Tidigare har jag varit lite rädd för normaliteten samtidigt som jag strävat efter den men nu välkomnar jag den med öppna armar. Spänning och liknande är inte alls lika inbjudande, inte alls om jag ska vara ärlig.

Ångesten kommer och går, fortfarande. Men den är lättare att hantera nu. Känner jag mig nedstämd eller har ångest så går jag ut och gungar, pratar med Crippe, kollar på någon film eller liknande och sen är det borta. Jag vet att ångesten kommer att försvinna så småningom, det känner jag inom mig nu. Jag känner mig inte förlorad längre.

Jag har sovit hos Crippe nu i flera dagar och jag trivs verkligen med honom. Det är.. så avslappnat men ändå inte tråkigt - är inte det underbart egentligen? Att man inte behöver vara med varandra hela tiden men ändå vara i varandras sällskap, man behöver inte vara gulligull hela tiden men ändå finns gnistan kvar och jag kan inte få nog utav honom. Det är... något jag aldrig känt förut. Trivsel och trygghet. Normalitet och kärlek utan gränser. Och bara det att jag inte vill hem och vara ensam ser inte jag som något negativt utan tvärtom - det är ett framsteg! För jag har alltid haft hemlängtan var jag än befunnit mig men nu känner jag mig som en riktig människa och folk, umgänge och LIV känns mer som "jag." Det är faktiskt riktigt bra!

Nu räcker det.

Okej. Jag är jävligt förbannad just nu och kanske överdriver, men jag måste få detta ur mig för är så fruktansvärt trött på detta. Lyssna noga nu för jag kommer inte säga det igen; Jag kommer ALDRIG lyssna på någon annan mer än mig själv. Jag kommer ALDRIG låta någon bestämma över mig och mina val.

Nu tar vi upp det här med hårfärgning och piercingar - igen, som vi har gjort många gånger tidigare och den här gången är förmodligen inte sista. Låt mig färga mitt hår hur jävla mycket jag vill, ska det vara så jävla svårt?! Det är inte det att jag inte uppskattar att folk bryr sig om mitt hårs hälsa (?) men jag kommer verkligen inte lyssna på vad folket säger - och jag kommer INTE bli arga på er om ni plötsligt slutar kommentera och mitt hår åker av och jag kommer INTE tacka er när jag slutar färga håret och mitt hår blir friskt och vackert igen. Några saker måste ni förstå.
1. Jag ÄLSKAR att färga mitt hår. Jag tycker att det är skitroligt och det är ett INTRESSE jag har - nämligen hår. Löshår, hårfärgning, dreads, klippa hår, håruppsättningar osv... DET ÄR MITT INTRESSE precis som andra har intressen som musik, sport, foto, pussel eller vad fan som helst.
2. Jag är försiktig när jag färgar mitt hår. Det åker inte av, trust me.
3. Nej hårfärg skadar inte min hälsa på något sätt.
4. Jag slösar hur mycket pengar jag vill på hårfärg, det är inte direkt så att jag vill köpa något annat. Och ledsen om jag låter bortskämd nu men JA jag/min familj har råd.
5. Håll käften.
Thanks for caring but I don't give a fuck. Capish?

Folk tycker visst är det förbannat jävla svårt att låta mig vara mig själv.

Och det här med piercingar. Jag har inte sett en enda kommentar på internet där det står något negativt om t.ex. tatueringar som 1. håller föralltid, 2. gör betydligt mer ont än piercingar och 3. kostar en heeeeeeeeel del mycket mer.
Så. Ja det gör ont att pierca sig. Ja vissa tycker det är fult. Ja vissa har svårt att få jobb när de har piercingar.
Men gissa vad, I DON'T GIVE A FUCK! Ska göra upp en lista för er här igen...
1. Jag TYCKER DET ÄR SKITSNYGGT MED PIERCINGAR!!!!!!!!!! OCH JAG BRYR MIG INTE ETT JÄVLA PISS OM DOM SOM INTE TYCKER DET. Jag tänker för fan inte ta bort mina piercingar för någon annan tycker dom är fula, är ni dumma i huvudet eller? Så era kommentarer om mina piercingar är totalt jävla värdelösa för jag lyssnar inte.
2. Jag piercar inte mig för att skada mig själv.
3. Piercingar är precis som hår ett INTRESSE för mig. Att t.ex. få jobba i en piercingstudio där man dessutom fixar med hår hade varit himmelriket för mig, SÅ mycket älskar jag det.

Tack och hej, och igen - jag uppskattar att ni bryr er, verkligen, MEN LÄGG AV! För jag blir sjukt jävla ledsen när ni inte accepterar mig... jag som har jobbat så jävla hårt på att komma ut ur mitt skal och när jag äntligen gör det så är det inte heller okej på något sätt... Jag tror inte att folk förstår hur svårt det är att vara sig själv.

Förresten visar jag mina bröst hur mycket jag vill. Underligt att det inte är någon som klagar på det o.O