Jag ser verkligen fram emot att flytta in till stan, till en ny lägenhet. Alla minnen och all ångest hemsöker mig varje natt i detta hemska hus och hemska rum. Det är inte många nätter jag spenderat här som varit lugna och mysiga, utan att sömntabletter varit inblandade. Jag gillar inte att somna vid tre på natten och sen vakna halv två på dagen för det är precis som förut. Samma ångest, samma känslor, samma tomhet... Jag vill inte vara tom, jag vill inte vara ledsen. Jag vet inte vad jag ska skriva... Det finns så mycket jag vill säga, som inte går att säga på rätt sätt. Jag kan inte hålla fast i det gamla, men det blir så lätt så när inga förändringar sker. Jag är beroende av förändringar, och jag står inte ut med att vara samma person varje år eller ha samma liv varje år, det måste ändras på något sätt. Jag är inte van vid att ha det såhär "vanligt" och det är så fruktansvärt skrämmande att inget ändrats än. Jag hoppas att flytten får stopp på alla dessa dumma och dåliga tankar om att förändra sånt som inte borde förändras.
Jag hatar sportlovet, jag hatar att komma in i det här rutinerna. Då faller allt. Jag måste ha de rutiner att jag vaknar varje morgon vid sex-sju och somnar nio-tio, det går inte annars och jag står bara ut med dåliga rutiner på helgerna, men längre än två dagar går inte, då faller jag ihop och allt blir fel. Det är nu på loven som jag blir som mest impulsiv. Jag blir jättelätt uttråkad, och när jag blir uttråkad kan jag göra så hemska saker bara för att det ska hända något, och jag försöker verkligen hålla i mig från att inte göra något jag sen kommer att ångra, som tillexempel... klippa mig, möblera om, klippa i kläder, dra ner grejer från väggarna, sticka mig med nålar för att se om jag blöder eller något annat idiotiskt som inte kommer ha något bra att komma med förutom att jag för en liten stund har något att göra. Klumpen i halsen blir bara större och större och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det hjälper inte att gå ut nu för det är redan försent, och med mitt instabila tillstånd just nu så kommer det inte bli något bra av det heller.
Jag ser fram emot nästa vecka då skolan börjar så att allt det här försvinner... Jag måste ha något att göra jämt.. :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar