Jag har upprepat det här flera gånger om, och jag tror inte att någon tar åt sig utav det jag skriver, förutom de som tycker likadant. Du vill inte vara sjuk.
Jag skulle kunna sitta och mala på om hur mycket jag har hatat mig själv, hur många jag har skadat genom åren, hur mycket jag har skadat mig själv och hur stora konsekvenserna är pga depressionen... Men du skulle ändå inte förstå, att det verkligen inte är någonting att sträva efter. Du vill inte ha ärren, smärtan och sorgen, du vill bara ha uppmärksamheten. Jag fick så otroligt mycket uppmärksamhet när jag mådde dåligt, men det märktes inte, och det hjälpte inte mig alls. Uppmärksamhet är ingen medicin eller terapi. För mig är mediciner värdelösa för mediciner kan aldrig få dig på topp så sluta lägg upp bilder på dina antidepressiva och säg att ditt liv kommer bli bättre pga dem nu, för det är så fel. Jag skulle gratis, om jag kunde, skänka min sjukdom till dig som vill må dåligt och vill få den uppmärksamheten jag fick. Du ska även få all smärta, all jävla smärta och sorg som följer med. Jag skulle vilja se dig i mina skor och säga "antidepp hjälpte mig, jag gillar att skära mig, jag vill gärna lägga upp bilder på mina skärsår, jag älskar uppmärksamhet". Antidepp hjälpte aldrig mig, för det är inte lätt att hjälpa någon som mig. Jag älskade att skada mig själv men jag hatade att skära, men var tvungen för att inget annat fanns att göra. Jag avskyr numera när mina ärr syns på bild och framför folk, för jag skäms så otroligt mycket. Jag hatar numera uppmärksamheten mina ärr ger mig, för det är i stort sett ENDAST negativ uppmärksamhet och fördomar.
To make things clear: Jag hatar er allihopa, ni sorgliga attentionwhores. Det finns så många människor som jag älskar och håller av högt, som mår dåligt. Deras sjukdomar och min egen skulle jag ge till er om jag kunde.
Jag håller verkligen med dig!!!
SvaraRadera