Hampus säger alltid att jag är ”bra på att ta upp det som är gammalt” och att jag inte kan gå vidare pga. det men jag fungerar inte så. Jag kan inte låtsas som om det aldrig har hänt. Om jag förnekar hur situationen såg ut t.ex. 2007 eller 2008 så kommer jag inte gå vidare utan förtränga – och då kommer det tillbaka sen när jag minst anar det och minst vill ha det. Minnena som plötsligt dyker upp i huvudet vill jag gärna ska försvinna men jag kan inte få dem att försvinna och jag har ändå funnit en slags ro med dem. Vi har begravt våra stridsyxor för längesen. Jag önskar självklart att jag hanterat det annorlunda, att jag hade agerat annorlunda och då kanske det hade slutat helt annorlunda. När jag inte var hög, när jag inte var full och när jag inte var desperat efter uppmärksamhet eller inne i min ångest så var jag samma person. Ångesten, drogerna, rakbladen och alkoholen var en mask som bara dolde vem jag var, men det var aldrig jag. På så vis kan jag inte säga att jag har förändrats för det har jag inte. Jag har utvecklats. Det är väldigt stor skillnad men misstas ofta för samma sak. Jag har fått en kontroll som jag ofta tror att jag inte har men den är ju där. Utan den där kontrollen skulle jag ha hanterat min nuvarande ångest likadant som förut. Alla år av terapi har verkligen gjort sin skillnad och det har skett mirakel med mig, egentligen.
Jag satt ute och rökte nyss och det är kallt ute. Det blåser kallt. Jag tittade upp mot himlen och kände en värme spridas genom hela kroppen. Då visste jag att Gud var nära och att det kanske inte är så hopplöst som jag tror. Av någon anledning som jag inte kan förklara, men som säkert många troende känner igen, så kände jag det inom mig att jag har ett ”stöd.” Det låter kanske dumt i någon ateists öron… I så fall ber jag snällt att icke-troende inte ska läsa mer för jag struntar i era åsikter om Guds existens och hur korkad jag är enligt er för jag tror på Gud. Jag blir så ledsen när folk ser ner på mig när jag nämner Gud eller skriver om Gud för jag förstår inte hur man kan kalla en troende dum, korkad, idiot eller löjlig. Känslan av att Gud existerar finns inom mig och det är en vetskap JAG känner som ni inte måste känna. Respekt, my friends. Visa respekt. Känslan jag fick där ute är en känsla jag känt flera gånger och det behöver inte vara Gud själv utan kanske en av Guds änglar som varit i min närvaro. Jag kunde i alla fall känna värmen och trygghetskänslan. Det känns bra. Just nu känns det bra. Jag hoppas det känns bra på måndag också så jag kan gå till skolan och komma igång med allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar