Vet inte ens var jag ska börja. Det är precis som om någon satt in ett chip i mig som förändrar min personlighet. Jag känner inte igen mig själv och jag känner speciellt inte igen mig själv idag på morgonen. Jag skäms så otroligt mycket för mig själv... och jag vet att när allt löser sig igen (även om det känns just nu som om det aldrig kommer göra det) så kommer jag vara ännu mer skamsen. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara mig eller mitt beteende. Jag inser ibland inte att det faktiskt finns dem som bryr sig om mig, dem som bryr sig om mig så mycket så min smärta blir deras. Hur kan jag någonsin glömma bort de människorna? Vill bara ta en stor sten och slänga den i mitt huvud så jag får lite av mitt vett tillbaka. Jag är nollad, nollställd.
Det är tusen saker på gång just nu. Jag har blivit bedd om att inte skriva det i bloggen men jag undrar hur jag kommer kunna låta bli o inte skriva av mig någonstans. Det har alltid varit mitt sätt att hantera ångest och dåliga känslor...
Just nu mår jag illa, har migrän och är nervös. Och jag hatar mig själv. Jag hatar mig själv för alla misstag, alla jävla impulsiva destuktiva saker jag har gjort och alla de gånger jag sårat andra människor. Jag står inte ut med mig själv.
Six Sharp Feetus Friendship Memories Regret Shame Sorrow.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar