HISTORIA: Del 3 - Syn.

Del 3 – Syn
Min teori om att utföra brott dagtid skulle vara lättare visade sig vara sann. De som väl är hemma ifrån jobbet har annat att göra och tänka på och eftersom natten för med sig en tystnad så skulle Nillas framtida skrik inte höras lika mycket nu. Nilla hade svimmat av redan när jag hade fimpat henne på armen. Alla de gånger jag själv satt en brinnande cigarett mot min arm gjorde mig till en expert på hur det kändes och jag visste att det inte gjorde så ont. Jag blev besviken. Hade Nilla så låg smärtgräns? Jag visste att det inte skulle gå som enligt mina planer, förmodligen som något helt annat men att Nilla skulle svimma var ingenting jag hade tänkt på. Jag hade förväntat mig mer motstånd, skrik och värdelösa sparkar och vridningar utav kroppen men inte det. Hon som hade sett utan att agera skulle inte få komma undan så enkelt. Jag gick emot Nillas kök och hällde upp ett glas vatten. Jag gick tillbaka till Nilla och kastade vattnet i ansiktet på henne och hon vaknade igen. Jag stirrade rakt in i hennes ögon, som om de vore tv-rutor där hennes minnen utav min familjs död spelades upp som en film om och om igen. Heter du Gunilla Hansson? Frågade jag. Hon nickade och försökte prata. Jag höll bara upp mitt finger framför munnen sådär som kändisar gör när de vill vara sexiga. Känner du igen den här familjen? Jag visade ett foto på min familj. Hon stirrade och skakade på huvudet. Jag flinade och frågade igen. Hon blundade och skakade på huvudet. Jag tryckte upp hennes ögonlock med mina fingrar och tvingade henne att se det som hon ville blunda för. Jag tåg fram en synål ifrån min bakficka och visade den för henne. Jag kunde se hur nålen blänkte i solens ljus ifrån fönstret. Hon började grymta och försökte vrida på huvudet men min hands kraft höll hennes huvud kvar framför nålen. Jag förde min nål framför hennes ena öga. Nålen var så nära ögongloben att minsta lilla förändring i min hand skulle sticka in den. Hon grymtade och försökte skrika med tygbiten i sin mun och jag tog undan nålen. Nu ska vi göra såhär, sa jag. Du ska berätta för mig var de andra finns. Deras namn och efternamn och var jag kan hitta dem, så kanske jag skonar ditt liv. Kan du agera tjallare för mig, Nilla? Nilla nickade med paniken i ögonen och jag tog undan tygbiten samtidigt som jag placerade nålen framför hennes öga igen. Minsta lilla ljud eller rörelse ifrån dig så kör jag in nålen i ditt öga, sa jag. Nilla svarade ”ja” och jag frågade henne de frågor jag ville ha svar på och jag fick svar. Det var nästan för enkelt.

Nilla pustade plötsligt ut och började bli lugn när jag vände mig om för att tända en ny cigarett. Ilskan bubblade upp inom mig igen och jag vände mig om. Jag kunde känna hur svart och kall min blick var. Jag stirrade henne rakt i ögonen och sa ”tror du verkligen jag är färdig med dig?” och Nilla spärrade upp ögonen och började rycka i kroppen. Jag satte på TV’n och Oprah Winfrey show var på. Jag höjde volymen tillräckligt mycket för att bedöva diverse ljud som skulle vara misstänksamma men inte tillräckligt högt för att störa grannarna och orsaka misstänksamhet det med. Jag rullade ut mina verktyg. Tre skalpeller, en sax, två sågar, kanyler i olika storlekar, nålar i olika storlekar och framförallt den stora kökskniven. Nilla började plötsligt skaka och försöka ta sig ur soffan där jag bundit fast henne. Jag tog min ena skalpell och handlade snabbt.

TORSDAG, TRE DAGAR EFTER NILLAS DÖD

Polis Franzén stod och tittade på de olika delar som en gång varit en kvinna en vid namn Gunilla Hansson och kände hur spyan försökte ta sig upp i halsen. Han höll för munnen och näsan och vände sig om till sin kollega Carlsson.
- Har du sett det här? Frågade han. Det är det jävligaste jag har sett i alla mina år som polis och jag har sett jävliga saker ska du veta.
Carlsson skakade på huvudet.
- Offret heter alltså Gunilla Hansson och bor i den här lägenheten. Kriminalarna har varit här och de hittade inga fingeravtryck… och det vore ju ganska enkelt i den här röran kan man tycka. De behöver inte sitt ”speciella puder” och sådär…
- Motiv?
- Inte vad någon vet än. Jag skulle gissa på att Gunilla inte bara drack utan kanske även höll på med droger och var skyldig fel person pengar.
Gunillar armar låg prydligt jämte varandra vilket gjorde Franzén ännu mer illamående utav obehag. Gunillas ben hade kapats av men låg vid hennes torso, som en trasdocka som inte blivit ihopsydd än. Det var stora mängder blod på golvet, på väggarna och när han lyfte på huvudet kunde han även se små röda prickar i taket. På armarna kunde Franzén se cigarettmärken och skärsår med olika storlekar och djup. Han såg samma märken på hennes ben och mage.
- Är det där skador offret själv åsamkat sig?
- Nej med tanke på vinklarna så tror jag inte det. Jag tror att hon blev torterad innan hon blev mördad.
- Vad är dödsorsaken? Har de fastställt den än?
- Nej vi har inte fått svar än och det tar nog lite längre tid att få det svaret med tanke på kroppens tillstånd. En obduktion blir nog svår.
En bit ifrån Gunillas armar låg hennes huvud.
- Var är hennes ögon?
- Där.
Carlsson pekade mot väggen. På väggen satt ett par ögon ditsatta med synålar rakt genom iris.
- Vem var det som larmade?
- Grannen. Tydligen hade offrets TV stått på dag och natt och stört grannarna på nätterna. När hon gick och knackade på så var det ingen som öppnade. Grannen ringde då hyresvärden som öppnade dörren och ja... de fann den här... röran. Jag har sett värre saker, Franzén. För några år sedan så var det fyra familjer som blev praktiskt taget slaktade men vi hittade aldrig vem eller vilka som var mördarna. Det var värre än det här... men det ligger nära varandra.
En brottsfotograf ropade plötsligt ifrån köket. Franzén och Carlsson halvsprang dit. Fotografen pekade på kylskåpet där ett kuvert satt fast med en magnet. På kuvertet stod det ”TILL POLISEN NÄR NI KOMMER HIT.” Carlsson satte på sig ett par handskar, bad fotografen att fotografera innan han tog ner kuvertet och öppnade det.
”Ärade polismän i Halmstad. Ögon som ser men agerar blint är inga ögon alls. Bara fyra sinnen kvar.”
Franzén rynkade på ögonbrynen.
- Jaha. Vad ska det där betyda?
- Att mördaren inte är färdig än...